Ibland måste man fundera en natt innan självklarheter blir just självklarheter. I går hittade jag Mitti Södermalm (PDF-länk) från i mars maj i år. I morse läste jag den igen. Rubriken på den heluppslagna artikeln är ”Svikna löften till Söders cyklister” och på slutet uttalar sig trafikborgarrådet Ulla Hamilton:

Hon håller inte heller med om att cykeln riktigt har en sådan stor betydelse. Bilvägar är till för både taxibilar, budfirmor, kollektivtrafik, privatpersoner och uttryckningsfordon.
– Det är en väsentlig samhällsfunktion på ett helt annat sätt än cykelvägar. Däremot inte sagt att cykelvägar inte behövs, men som politiker måste man ha ett helhetsperspektiv, säger hon.

Låt mig då bidra med ytterligare ett helhetsperspektiv: Om cykelmiljön i Stockholm inte blir bättre och säkrare, så kanske jag slutar cykla och istället väljer att ta min bil för att lämna barn i skolan, på dagis och sedan åka till jobbet (nej, det kommer inte hända, men som ett exempel).

Då blir det ytterligare en privatbilist i trafiken. Då är ju frågan, blir det lättare eller svårare för alla bussar och ambulanser att ta sig fram om jag (och andra av de 150,000 som cyklar i Stockholm) gör så?

Eller, varför finns det i London utryckningscyklar, är det för att det finns för många cykelvägar som ersatt bilväg, eller för många privatbilister som gör att ambulanserna inte kommer fram ordentligt?

Ambulance Bike
Jag kanske är helt fel ute, men jag inbillar mig att varje privatbilist som ställer bilen hemma och istället cyklar, innebär att det blir lättare för yrkestrafiken att ta sig fram. Vilket borde ge cykelvägar en rätt viktig ”samhällsfunktion”. Ur ett helhetsperspektiv.

Vad tror ni?