När jag cyklar i Stockholm är det ofta på dubbelriktade cykelbanor. Jag tror faktiskt större delen av min dagliga cykelväg är på sådana. Hela Stadsgårdsleden, Strandvägen, nya Kanalvägen – dubbelriktade allihop. Gamla Skansbron. Flera av dem dessutom dubbelriktade G/C-banor, det vill säga med gångväg bredvid.

Dubbelriktad cykelbanaDubbelriktad cykelbana på Gamla Skansbron

Och det är en usel trafiklösning.

Men först, nej dubbelriktad cykelbana är inte alltid dålig. När den går för sig själv och är den enda vägen fungerar en dubbelriktad cykelbana alldeles utmärkt. Åtminstone om den är bred nog och helst inte kombinerad med en gångväg utan ordentlig avskillnad.

Problemet är när man lägger dubbelriktade cykelbanor intill bilvägar. Och så är det oftast i stadsmiljö. Då blir det uselt av flera skäl. De kan lite grovt delas in i trafiksäkerhetsskäl och framkomlighetsskäl. Trafiksäkerheten först.

Skäl ett:

Det finns en logik i trafiken sedan länge, en logik man måste förhålla sig till som cyklist. Dubbelriktade cykelbanor vid bilvägar bryter mot den logiken.

Men jag börjar i andra änden, med enkelriktade cykelbanor. Här är en skiss på en vanlig korsning med enkelriktade cykelbanor. Ni kan låtsas att de svagt gröna hörnen är hus. Du sitter nu i den röda bilen och ska köra rakt fram. Pilarna visar hur den korsande trafiken rör på sig. Och jag har förenklat, jag fokuserar här bara på hur enkel eller komplicerad situationen i sig är, inte vem som har rätt eller fel. Här saknas alltså eventuella cykelöverfarter, cykelpassager eller väjningspliktsmarkeringar.

Enkelriktad cykelbana 1Enkelriktade cykelbanor i korsning.

Du tittar åt vänster för att se den gula cykeln och gula bilen. Sedan åt höger, där den blå bilen och cykeln befinner sig. När det är säkert att passera, så kör du.

Nu gör vi samma korsning, men med dubbelriktade cykelbanor:

Dubbelriktad cykelbana 1Dubbelriktade cykelbanor i korsning.

Nu blir det betydligt mer att hålla reda på. Först ska du kolla åt vänster:
Dubbelriktad-cykelbana-l--ge-1
sedan åt höger:

Dubbelriktad-cykelbana-l--ge-2

Nu har du passerat första cykelbanorna. Dags för biltrafiken. Titta åt vänster, höger, vänster och höger igen. Jag lägger inte in bilder för allihop, ni fattar ändå.

Och så är du över.

Lägg till övergångsställen med fotgängare över alla fyra vägarna. Lägg till vintermörker. Och lägg till att det förmodligen kommer trafik bakifrån och framifrån också, varav några kanske ska svänga. Tillsammans blir det lätt oerhört rörigt och jag skulle våga påstå att det här är orsaken till att så många bilförare som krockar med cyklister säger att ”Cyklisten bara dök upp från ingenstans”.

Som motortrafikanter är vi vana vid att korsande fordonstrafik först kommer från vänster, därefter från höger sedan är det klart. Dubbelriktade cykelbanor bryter mot den logiken.

Och just korsningar är ett rejält trafikproblem:

Screen Shot 12-26-14 at 02.25 PMKälla IF.se

Men, ska tilläggas, det är sällan i Stockholm som det är dubbelriktade cykelbanor på alla sidor av bilvägen. Men det gör det bara marginellt bättre.

När försäkringsbolaget IF gjorde en undersökning bland sina bilistkunder upptäckte de nämligen att bilister i huvudsak tittar efter andra bilar (läs också: ”Bilister ser bara bilister”).

I över 50% av fallen, säger IF, hade bilisten inte sett cyklisten innan kollisionen. IF skriver på sin blogg:

Synfältet begränsas till stora vägen, tyvärr. Därför viktigt vara medveten om risken.

Och Iréne Isaksson Hellman, trafikforskare vid If, säger till SVT.se:

Vid en korsning saktar både bilisten och cyklisten ner.

– Men bilisten kanske bara tittar på övrig biltrafik och uppfattar inte cyklisten, medan cyklisten tror att den faktiskt har blivit sedd och att det är därför som bilen saktar in.

Och den absolut vanligaste olycksformen, är cyklist som kom från höger.

”Cyklisten kom från ingenstans”.

Det var skäl ett till att dubbelriktade cykelbanor är dåliga.

Skäl två:

Det är som sagt sällan dubbelriktade cykelbanor på bägge sidor av vägen. Problemet är då att man som cyklist kanske inte alltid bara är på väg till platser på samma sida av vägen som cykelbanan ligger. Kanske ska man till andra sidan vägen?

På Kanalvägen föreslog  till exempel Exploateringskontoret tidigare i höst att pendlingscyklister skulle kliva av och leda om man bodde på fel sida av bilvägen:

Kanalv--gen-pendlingsstr--k-016---verg--ng

Så kommer det också bli på Valhallavägen, som vi tidigare skrivit om. Framkomligheten för cyklister är alltså så låg att man inte kan cykla till sitt mål. Man måste gå delar av vägen.

Skäl tre:

Det är sällan dubbelriktade cykelbanor används överallt och hela vägen. Eller på bägge sidor av bilvägen. Det leder till ännu fler ologiska trafiksituationer. Som utfarter mot mötande trafik:

Utsl--ppet1

Det här är Kanalvägen, där dubbelriktade cykelbanor på ena sidan av vägen ska växla över till enkelriktade cykelfält på andra sida av vägen.

Och här är ett annat exempel Cyklistbloggenläsare kanske känner igen:

BUNKnFNCYAAbKXkFoto: Jens Johansson/Twitter

Så här kommer det också bli på Värtavägen. Där ska man först cykla i en enkelriktad cykelbana, därefter ta sig ut på bilvägen, kanske som på bilderna ovan, därefter upp på den dubbelriktade cykelbanan på andra sidan gatan. Därefter, efter rondellen vid Valhallavägen, än en gång byta sida eftersom den dubbelriktade cykelbanan där ligger på andra sidan bilvägen. (läs mer: Vi måste prata om framkomlighet).

Rörigt? Japp, och usel framkomlighet.

För att slippa sånt, krävs att man gör cykelbanor på bägge sidor av vägen.

Skäl fyra:

I Sverige är det mörkt på kvällarna stora delar av året. Det är inget jätteproblem, man hänger på sig lampor och reflexer. Och när man cyklar med biltrafiken i ena riktningen fungerar det. Men inte i andra. När du cyklar som på bilden nedan,* möter du* trafiken på bilvägen. Det betyder att du får deras strålkastare rakt i ögonen:
m--tande-trafik1
Och eftersom moderna bilar har assymetriska strålkastare, de lyser starkare på ena sidan, och du befinner dig där bilen behöver ha mycket belysning för att se vägrenen och upptäcka till exempel rådjur och annat, så är du precis där bilens lampa lyser som allra starkast (så här kan det se ut när man lyser mot en vägg). Det blir som att möta en bil med helljuset på.
Abblend_u_FernlichtBil 1 har halvljus, bil 2 helljus Illustration: Pflatsch/Wikimedia Commons CC-BY-SA 3.0

Så här kan det se ut på Strandvägen en regnig eftermiddag i slutet av november:

MA----rkerseende

Här är det inte alltid man ser fotgängare, eller mötande cyklister när man kör. Risken att missa någon som genar från kajen över cykelbanan för att ta sig över vägen är stor. Eller trafikljusstolpen som kan anas mitt i bild (och är den svår att se på en stillbild, är den betydligt svårare att upptäcka när man kommer cyklande i verkligheten). Flera av dem är placerade i högra cykelkörbanan längs sträckan. Precis där man cyklar bländad alltså.

Eller som här på Stadsgårdsleden en kall decembereftermidddag, där man också möter fotgängare på väg till och från färjorna och Fotografiska museet. Här brukar ljusmiljön vara så störande att jag faktiskt helt missat fotgängare som korsar cykelbanan:

Stadsg--rdsleden4

Eller för all del på Kanalvägen, där man numera också måste ta hänsyn till att det står stolpar mitt i körbanan. Eller Södermälarstrand, samma sak där.

Med mötande biltrafik som kommer och går och stadens alla andra ljus så får ögat en nästan omöjlig uppgift att hålla mörkerseendet anpassat. Kontrasterna mellan ljus och mörker blir för stora.

Allt det här alltså egentligen helt i onödan. Och egentligen lätt att åtgärda: bygg enkelriktade cykelbanor på bägge sidor av vägen.

Så, för att sammanfatta. Fyra skäl till att dubbelriktade cykelbanor är en dålig lösning i stadstrafik:

  1. De gör att cyklister bryter mot en sedan länge etablerad trafiklogik, vilket innebär försämrad trafiksäkerhet.
  2. De försämrar framkomligheten för cyklister med målpunkter på ”fel” sida av vägen.
  3. Det skapar komplicerade trafiklösningar när dubbelriktad bana ska övergå i annat, till exempel enkelriktad bana. Det både försämrar framkomligheten och trafiksäkerheten.
  4. Det gör att cyklister tvingas cykla mot bländande strålkastare från motortrafik. Det både försämrar framkomlighet – det blir helt enkelt jobbigt att cykla bländad – och trafiksäkerheten.

Alla fyra går att lösa genom att använda enkelriktade cykelbanor på ”rätt” sida av vägen.

Läs också: Explaining the Bi-directional Cycle Track Folly, Copenhagenize.com

EDIT: Fick tips om att Göteborgs cykelplan tar upp dubbelriktade cykelbanor, och det gör den. Sidan 43 i den här PDF:en. För den som inte vill bläddra, är deras punktlista här:

Screen-Shot-12-27-14-at-06.23-PM