Så här säger ”Kaj” som är snöröjare i Stockholm till Radio Stockholm:

– Det märks ju inte att man har varit framme. Så har vi ju våra kära cyklister. De låser fast sina cyklar vid stuprör och stolpar. Det gör att vi inte kommer åt att ploga på vissa trottoarer och det leder till att vi nästan blir lynchade av de som bor där, säger Kaj.

Jag förstår att det måste vara ett av de största problemen för att lyckas med snöröjningen just nu, drivorna av cyklar som står överallt. Då förmodar jag att vi har snösvängen med oss när vi propagerar för att ta bilparkeringsplatser på gatan och ersätta dem med cykelparkering. Som i New York:

Eller för all del i Stockholm förr:

[![](/content/images/2012/03/sveav_kungsg.jpg "Korsningen Sveavägen/Kungsgatan 1946")](/content/images/2012/03/sveav_kungsg.jpg)Korsningen Sveavägen/Kungsgatan år 1946. En riktigt stor cykelparkering. Ack ljuva tid. Foto Lennart af Petersens, CC BY-NC-SA.
 

Så det inte går som för den här cyklisten i Montreal efter det att snösvängen passerat:

Vill man ha en cykelstad i ”Amsterdamklass”, kan det ju vara en detalj att titta på om man är beslutsfattare. Varje cykelresa börjar och slutar med en parkerad cykel. Som tar betydligt mindre plats än en bil. Och hittills har väl kommunens intresse varit måttligt.

Läs mer på Cyklistbloggen om cykelparkering.