Cyklister och fotgängare ska inte vara i samma vägbana

Varje gång någon får klart för sig att jag cyklar till och från jobbet får jag ungefär samma reaktioner. Folk frågar hur jag vågar och om jag cyklar på vintern också och sen börjar de klaga på att cyklister är livfarliga. Cyklister kommer från ingenstans, de kör mot rött och de kör på trottoarer. ”Jag är livrädd för cyklister” är en rätt vanlig åsikt.

Och det är ju inte så bra. Jag försöker begripa när cyklister faktiskt upplevs som farliga. Det handlar ju inte om cykelfältsproblematik, hur vårdslöst man än cyklar ute på vägen så är man egentligen bara ett hot mot sig själv, eller i värsta fall mot bilarnas lackering.

Jag brukar be om konkreta exempel, men hittills har jag inte fått något. Det handlar huvudsakligen om en allmän upplevelse om att cyklister kör för fort och inte plingar när de kommer. Vilket borde betyda att Stockholms trottoarer är knökfulla med cyklister som kör i hög fart. Vilket inte stämmer, jag tror aldrig jag sett någon cyklist cykla fort på en trottoar i Stockholm. Ever. Jag har sett barn cykla förhållandevis långsamt brevid promenerade föräldrar och jag har sett vuxna cyklister köra långsamt, men aldrig i en hastighet som ens avlägset skulle kunna upplevas som farlig.

Men ”trottoar” betyder olika saker för cyklister och fotgängare. För cyklister är trottoarer något som bara fotgängare är på. Men för fotgängaren är trottoaren den upphöjda yta som går brevid bilvägen.

Enter det främsta skälet till rädsla för cyklister:

Märket kallas ”Påbjuden uppdelad gång, cykel och mopedbana”. Några av dem har en vit markering i vägbanan, men även de försvinner på vintern när snön lägger sig. De här cykelvägarna är för fotgängare samma sak som ”trottoarer” och ofta är de just trottoarer som någonstans på vägen plötsligt också blir en cykel (och moped)-bana.

Men för en cyklist kan det mycket väl handla om en del av en milslång pendlarsträcka som körs varje dag. En annan cyklistbloggare uttryckte sin frustration så här:

Att promenera är fritt, man går sällan längs räta linjer när man är ute. Det är så det ska vara och jag går själv så. När man går tänker man heller inte nödvändigtvis på att man plötsligt går på en kombinerad väg, utan man fortsätter att strosa.  Sen tänker man att, ”jösses, det kommer cyklister i hög hastighet här på trottoaren”.

För cyklister är mycket snabbare än fotgängare. Det är ofta själva poängen med att cykla istället för att gå till jobbet – det går rimligt fort.

Jag har alltså all förståelse för att det här upplevs som otryggt för fotgängare. Man blandar två olika typer av trafikanter, fotgängare och fordon av ett enda skäl, det är billigare än att göra riktiga cykelbanor.

Kombinera det med bilar som parkerar i cykelfält, eller för all del containrar, polisbilar eller snödrivor, och inkonsekvent planering där man som cyklist ibland inte ska bry sig om skyltar,  så får du en trafiksituation där cyklister snabbt lär sig att de måste vara  lika flexibla som fotgängare för att överhuvudtaget kunna ta sig fram. Behandla cyklister som fotgängare, så beter de sig som fotgängare.

Det här får såklart konsekvenser även i resten av trafiken. De flesta fotgängare går mot röd gubbe. Cyklister vana vid att behandlas som fotgängare tar med sig det beteendet och kör mot rött. De tar med sig beteendet att man får, eller ibland måste,  köra lite som för att komma fram, och när man i huvudet är ”fotgängare” så tar man med sig att man har företräde när man ska över övergångställen och glömmer att man ska lämna företräde när man kommer på vägen och passerar ett övergångsställe. Man slutar bete sig som ett fordon helt enkelt.

Tillsammans bildar det en allmän känsla av otrygghet. Som cyklist kan jag inte göra något åt den usla planeringen. Men jag försöker påminna mig om att trots att trafikplaneringen i Stockholm har en helt schizofren inställning till vad jag är för typ av trafikant, så är sanningen att jag är ett fordon. Som cyklist är jag farlig för fotgängare, därför är det en bra idé att lämna företräde till dem vid övergångsställen, stanna för rött av samma skäl och åtminstone försöka köra försiktigt i uselt planerade cykelbanor.

Christian Gillinger

Christian Gillinger

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Läs mer