/ amsterdam

Det Cykel-Stockholm borde lära av Amsterdam

Jag var i Amsterdam i maj i år och den cyklistbloggare är inte värd sitt salt som inte passar på att cykla när man är i cyklingens huvudstad i världen.

[![](/content/images/2017/07/2017-05-17-16.52.35-768x1024.jpg)](/content/images/2017/07/2017-05-17-16.52.35.jpg)WTF? Måste man trycka för att få rött i världens cykelhuvudstad?
Jag hade bilden av Amsterdam som ett cykelparadis, med världens bredaste cykelvägar, där alla cyklar långsamt och hänsynsfullt, ingen har bockstyre, alla ler och är glada och kompisar.

Jag blev lite överraskad.

Som den Stockholmscyklist jag är så började jag såklart med att redan två minuter in i första cykelturen drabbas av en cykelväg som plötsligt tog slut och försvann i intet. Det är som att vi stockholmare liksom magiskt alltid råkar ut för det.

Jag återkommer till den.

Det fanns också gott om memils i Amsterdam (men de var snabba, så jag fick knappt med dem på bild). Bilden av Amsterdam är ju annars att alla cyklar långsamt och snällt på ”vanlig” cykel, till skillnad från i Stockholm där alla alltså är memils och kör som tokar.

[![](/content/images/2017/07/Memil-1-768x1024.png)](/content/images/2017/07/Memil-1.png)Kanske från Stockholm?
[![](/content/images/2017/07/Memil2-768x1024.png)](/content/images/2017/07/Memil2.png)Måste vara Stockholmare. Kör så fort så att han lutar, token.
Faktum var att hastigheten var något som överraskade mig. Alla kör fort och väldigt koncentrerat och alla körde de om mig.
[![](/content/images/2017/07/Screen-Shot-17-07-03-at-12.47-PM-1024x695.jpg)](/content/images/2017/07/Screen-Shot-17-07-03-at-12.47-PM.jpg)Omkörd av kille på damhoj, en tonåring och hennes mamma. Alla alltså.
Det stora skillnaden på *vem* som cyklar i Amsterdam i jämförelse med Stockholm är att svaret väl är ”alla”. Små barn. Stora barn. Gamla tanter och farbröder. Känslan när man vänder sig om och bli omkörd av en gråhårig 70-åring i knutblus är känslan av att inte vara i Stockholm kan jag säga.

En annan skillnad är variationen i cyklar. Bockstyreshojar, traditionella herr- och damcyklar. Hur många låd- och lastcyklar som helst.

[![](/content/images/2017/07/2017-05-18-17.31.24-768x1024.jpg)](/content/images/2017/07/2017-05-18-17.31.24.jpg)Vad har vi sagt om att ”skabara”-parkera i cykelfältet?
Men den riktigt, riktigt stora skillnaden mot i Stockholm – och en helt avgörande skillnad var något helt annat.

Tydligheten.

Jag hittar inte i Amsterdam. Och förutom när jag cyklade till och från konferensplatsen jag var där för, så cyklade jag mest runt på måfå. Alla som cyklar i Stockholm vet att det är ett jättemeck, eftersom cykelvägar i Stockholm sällan hänger ihop, eller ens är utmärkta.

Jag behövde aldrig fundera över någonting. Det fanns alltid en fortsättning på vägen. Det var bara att köra på.

Det fanns heller inte en enda ”gång- cykelväg, g/c-bana”. Antingen skiljdes de åt med upphöjd kant och tydlig utformning:

[![](/content/images/2017/07/gå-vs-cykla-1024x768.png)](/content/images/2017/07/gå-vs-cykla.png)Gissa var man ska gå respektive cykla?
Eller genom att trottoaren var upphöjd:

Det vill säga lite tvärtom mot hur vi gör i Stockholm, där cyklister trafikmässigt planeras som en slags fotgängare med gemensamma trafikytor, ibland bara avskiljt av en vit linje.

Och herrejösses, den här cirkulationsplatsen. Jag ville aldrig sluta cykla.

Inte heller väjningsplikterna är något man behöver fundera över. I Sverige är ju reglerna så snåriga att till och med polisen när de ska informera, ger upp och försöker komma undan med ett ”Jag fattar ingenting. Det är nog bäst att alla cyklister stannar jämt, för säkerhetsskull”

Gäller väjningsplikten nästan alltid när cyklister korsar väg?

Alla korsningspunkter som jag passerade var tydligt märkta:

[![](/content/images/2017/07/väjningsplikt-1-1024x768.png)](/content/images/2017/07/väjningsplikt-1.png)Cykelväg smal som ett dubbelriktat pendlingsstråk hemma.
[ ![](/content/images/2017/07/2017-05-19-17.50.29-768x1024.jpg)](/content/images/2017/07/2017-05-19-17.50.29.jpg)

Och här är en grej som nästan får huvudet att explodera på en Stockholmscyklist:

De märker inte bara upp väjningsplikter när cyklister och biltrafik möts. Utan också när cyklister korsar andra cyklisters väg. Där det behövs. Fattar ni? Det är som att cyklar faktiskt kör på riktiga vägar.

[![](/content/images/2017/07/väjningsplikt-3-768x1024.png)](/content/images/2017/07/väjningsplikt-3.png)Och notera trehjulingen! Och ”stanna inte i korsningen”-markeringen!
Överlag kändes väjningsplikterna logiska och som att någon faktiskt tänkt på vägens ”viktighet” – precis som man gör med motortrafiken i Sverige.
[![](/content/images/2017/07/Trixiespegel-768x1024.png)](/content/images/2017/07/Trixiespegel.png)”Trixispegel” minskar risken för högersvängsolyckor
Och det är faktiskt något som slår en efter några dagar – att den största skillnaden mot att hojja hemmavid i Sverige är att cykelvägen faktiskt känns som en riktig väg. Med riktiga skyltar, riktiga korsningar, riktiga kanter och för det mesta riktiga bredder (trots en rätt trång innerstad). Det gör också att man minskar risken för riktiga konflikter…

En grej som man som Stockholmare hatar är att rödljus där man måste trycka för att få grönt. Jag inser att skälet till det är att knappen nästan aldrig är placerad där man cyklar. I Amsterdam tog det ett tag innan jag tänkte på att man faktiskt ibland måste trycka på knapp även här. Eftersom knappen satt rätt till.

[![](/content/images/2017/07/Rätt-placerad-768x1024.png)](/content/images/2017/07/Rätt-placerad.png)Allt rätt placerat.
 

Också den lilla detaljen var själva trafikljuset ska sitta har de tänkt på. I Stockholm har man inte sällan trafikljuset rakt ovanför huvudet, det vill säga där man inte kan se det. I Amsterdam satt de rätt på stolpen framför.

Det känns som att köra bil i Sverige. Faktum är att standarden är så hög att den fött ett eget fordon. I alla fall utgår jag från det, för jag har aldrig sett så många moppebilar, nästan exakt lika breda som cykelvägarna:

Så blir det ju kanske när vägarna faktiskt funkar – då vill folk använda dem.

Så, sammanfattningsvis, Amsterdam – riktiga vägar gör att folk använder dem. Och då får man riktiga trafikanter som använder transportslaget på riktigt.

Hur var det nu med den där omledningen i början av den här artikeln? Jo, det var jag som på stockholms-manér missförstått. Tittar man närmare så:

Japp, det är en ”enkelriktad/infartförbjuden”-skylt med tillägget ”cyklar undantagna”. Jag skulle bara ha cyklat rakt fram.

Doh.

Christian Gillinger

Christian Gillinger

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Läs mer