/ Corren

Corren: Fler cykelbanor leder till fler olyckor

Correns ledarsida sällar sig till ledet av människor som hittar på egna teorier om cyklister. De räds Skandinaviens huvudstad, allsångens hem, Stockholm och skriver:

Men bättre cykelinfrastruktur i Linköping riskerar paradoxalt att göra cyklandet farligare. Fler trampar på lite extra när förhållandena anses gynnsamma. Vi måste akta oss för Stockholmssyndromet. Annars kanske Linköping snart är fullt av fartblinda cykelmarodörer kläda i lycra och störtkruka.

Eller hur. För största problemet i Stockholm är ju memils i ”störtkrukor” som lockats av den magnifika infrastrukturen som leder till extrema farter. Ständigt dessa memils. ”Horder”, som Juan Flores på DN skrev, eller ”cyklister i trikåer med en såndär härlig störthjälm på huvudet” som Radio Stockholm kallade det, eller ”Män som varje dag iklär sig det estetiskt mest motbjudande plagg som någonsin sytts, cykeltävlingsdressen, och beger sig till jobbet på en 30-växlad cykel för 20.000 kronor” som DN’s  Erik Helmerson fick till det.

Så etableras bilden av cyklisten som en man i ålderskris med löjligt intresse och ingen respekt för omvärlden. En klassisk fördom, det är egentligen bara gradskillnaden mot hur fördomar använts och används för att förlöjliga andra grupper.

[![](/content/images/2012/07/2012-07-20-11.28.07-768x1024.jpg "2012-07-20 11.28.07")](/content/images/2012/07/2012-07-20-11.28.07.jpg)Lockar horder av lycramarodörer
 

Ingen av herrarna, för det är oftast män som är fördomsfulla mot just män på cykel (något jag anar springer hur en annan rädsla, homofobin) levererar någonsin något stöd för sina påståenden. De går helt på sin egen känsla. Vilket förutom att det är obegåvat också tar fokus från den viktiga frågan: hur minskar man cyklistolyckorna?

Det finns viss forskning som pekar på att cykelbanor inte alltid är säkrare än att cykla i blandtrafik. Framförallt i korsningar kan de utgöra en fara, eftersom bilisterna inte är medvetna om cyklisterna på samma sätt som om de cyklar tillsammans med bilisterna. Dåligt planerade cykelbanor kan också vara sämre än dåligt placerade cykelfält, något som till exempel Skeppsbron kan vara ett exempel på. Där visar statistik att 80% av olyckorna sker i cykelbanan, inte i det betydligt mer utsatta cykelfältet på andra sidan vägen.

Men forskning visar också att den upplevda säkerheten i cykelbanorna gör att fler vågar cykla. ”Build it and they shall come”. Oavsett om den faktiska säkerheten inte ökar i samma grad. Och all forskning visar på att det blir säkrare för cyklister när de är många – ett fenomen som brukar kallas ”safety in numbers”. Vi har skrivit en hel del om det här på bloggen.

Cyklingen ökar, men den oberoende forskningen hinner inte med. Det som bjuds i offentligheten är försäkringsbolagssponsrade undersökningar som i princip undantagslöst visar att det är livsfarligt att cykla. Vilket kan ha att göra med att skadade cyklister kostar försäkringsbolagen pengar och enklaste sättet att snabbt få ner kostnaderna är att få kunderna att sluta.

Cyklingen behöver oberoende forskning. De som planerar för cyklisterna behöver färsk kunskap om hur de ska ordna en miljö som är så bra som möjligt. Som baserar sig på fakta, inte på känslor, åsikter eller fördomar.

Tipstack till Anna Westlund.

Christian Gillinger

Christian Gillinger

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Läs mer