Vi läste häromdagen att Slussenprojektet nu återkommit med finjusteringar på den bro som ska byggas mellan Södermalm och Gamla Stan.

Krister Isaksson på Bicycling.se har skrivit om det så vi ska inte upprepa. Men en sak har stört oss sedan idén om den här bron först dök upp. Att vi i Sverige envisas med att alltid bunta ihop cyklister och fotgängare och låtsas som att det inte är några problem med det.

Här kommer det om några år finnas en ny bro

Titta till exempel på danska "Cykelslangen":

Foto: Butchers & Bicycles Cargo Bikes from Copenhagen, Denmark CC BY-SA 4.0

Trots mittlinje, är det en cykelbro. En ren cykelbro alltså. Det går att göra. I Sverige bygger vi inte sånt, eftersom, tja, eftersom cyklister och fotgängare är samma sak här.

Samtidigt är, om inte alla så många av, de problem som lyfts med den nya bron till stor del orsakade av att man bestämt sig för att som vanligt bunta ihop cyklister och fotgängare. Man har till exempel ett övergångsställe precis där cyklisterna kommer upp på krönet och helst inte skulle stanna och orsaka köer - något som kommer leda till att cykelkön måste starta i den 8%-iga uppförsbacken:

Det påverkar också så att de som ska rakt fram på bron, måste svänga vänster, stanna och sedan svänga höger, istället för att bara cykla rakt fram:

Rött ovan är alltså den plötsliga vänstersvängen med väjningsplikt, grönt är vägen som man byggt om man bara behövt ta hänsyn till cyklisterna. På en riktig cykelbro.

Till det fogar vi risken att man nöjer sig med att separera trafikslagen med en vit linje - något som inte är några problem alls om man är trafikplanerare, men något både cyklister och fotgängare skyr som pesten. I den mån de ens är medvetna om att det är det som orsakar den där känslan av otrygghet och rädsla och upplevelsen att cyklister far fram i racerfart några centimeter från de gående. Eller otryggheten, rädslan och känslan av att fotgängare plötsligt kliver rätt ut i körbanan med hundar och barn i släptåg. Beroende på vem man frågar.

I Sverige tar vi inte hänsyn till sånt, eftersom allt förväntas lösa sig med att folk bara tar det lite lugnare och samspelar, och saktar in. Oavsett om det handlar om liten promenadväg, eller som här hårt trafikerad pendlingsled.

Det finns en poäng med att inte bara cyklister ska få en bro: av rena rättviseskäl. Om cyklister ska ha det lätt att komma till Gamla Stan, så borde också fotgängarna få det. Helt rimligt.

Därför går vi några hundra meter västerut vid Slussen. Där hittar vi den här nyrenoverade skapelsen:

Vadär detta för enorma asfaltsytor?

Vad är nu detta? Jo, det är den gångbro som leder direkt till:

Japp, Gamla Stan. Den här vägen går inte att cykla på eftersom den avslutas med en rejäl trappa:

Inget för cyklister

Man kan alltså konstatera att just nu har bilisterna egen bro (Centralbron, inga cyklar här), fotgängarna egen bro (den ovan) och cyklisterna har... tja.

Bygg alltså en cykelbro. Stockholms första i city.

Faktum är att gående inte ens behöver gå till Centralbron för att gå över. De kan bara kliva ner för trapporna/ta hissen ner till vattnet:

Det är såklart betydligt svårare för cyklisterna att göra samma sak, givet att de inte bär ner cyklarna för trapporna.

Sista skälet, projektets egna trafikprognoser. Projektet Nya Slussens prognoser säger att det kommer passera över arton tusen cyklister per dygn på pendlingsstråket över bron:

18500 till och med

Samtidigt säger deras prognoser att bron bara kommer användas av tusen fotgängare per dygn. De flesta, sextontusen, kommer gå nere på den nya bron vid vattnet.

Byggs den som en gång- och cykelbro kommer det alltså vara ett pendlingsstråk för en ohemul massa cyklister, samtidigt som bara enstaka flanörer kommer promenera över den. Trots det alltså, branta svängar och köa i uppförsbacke för cyklister.

Bygg en cykelbro. Istället för en halvmesyr, så kan varje väg optimeras för de som faktiskt ska använda dem. Presto, cyklister och fotgängare slipper hamna i luven på varandra, och den nya bron kan anpassas efter de stora mängder cyklister som faktiskt cyklar över Slussen varje dag.

Kan vi inte göra så? Hur är det ens en fråga?