När det skulle göras cykelväg på Sveavägen för mer än tjugo år sedan så blev det ett fasligt liv. På DN Debatt larmade representanter för SL, Stockholms handelskammare och taxiföretagen för det kaos som väntande:

De nya cykelbanorna i centrala Stockholm medför en säkerhetsrisk som måste tas på allvar. Ambulanserna kommer inte att kunna ta sig fram på Sveavägen som är den viktigaste förbindelsen mellan city och Karolinska sjukhuset.
Debattartikel i april 2000

Men redan dagen efter svarade representanter för ambulansvården:

- Det hade varit klädsamt om artikelförfattarna hade tagit kontakt med oss - före publiceringen. Trafiksituationen är generellt svår för alla utryckningsfordon, men hittills har vi alltid kunnat påräkna fri väg - även i köer och stillastående trafik.
- Jag kan inte se att eventuella cykelbanor på Sveavägen förändrar bilden för oss.

Men. Vi tror faktiskt att ambulansvården här har fel. Eller i varje fall skulle kunna ha fel. Vi tror att cykelbanorna visst kan förändra bilden för blåljustrafiken. Nya cykelbanor kan göra det betydligt lättare för utryckningstrafiken att komma fram.

Med rätt bredd, och rätt underlag blir en cykelbana en alldeles utmärkt räddningsväg. Så här skrev representanterna för SL, Stockholms handelskammare och taxiföretagen år 2000 om faran när Sveavägen skulle få cykelbanor (och nu var det inte längre omsorgen med blåljustrafiken som var viktig):

En konsekvens blir att det räcker med en dubbelparkerad bil för att stoppa all buss- och distributionstrafik, eftersom det inte kommer att gå att ta sig förbi utan att ge sig ut i mötande körfält.

Exakt. Det räcker med att en bilist ställer sig i vägen - eftersom bilar gärna hamnar just i vägen. "You are not stuck in traffic, you are traffic" som det klassiska ordstävet lyder. Och i stadsmiljö med begränsade utrymmen är de rätt svåra att stuva undan. Det ser man inte minst på de köer som snabbt bildas när någon hamnat där i vägen. Nu verkar ju just buss- och distributionstafiken klarat sig på Sveavägen, men varför inte ta fasta på blåljustrafikens behov?

Cyklister tar både betydligt mindre plats och är magnituder lättare att få undan i krisläge. Man bara kliver av och lyfter. Så här till exempel:

Alla hinder försvinner. Snön till trots.

Cyklister bildar dessutom rätt sällan köer och i de fall de gör det så igen, kommer det en brandbil är det bara att lyfta åt sidan. Går blixtsnabbt.

Vi tänkte att den här lösningen finns ju redan i världen, och för att visa det beger vi oss till en branduttryckning i Nederländerna, landet som i princip är en enda stor cykelbana. Hur gör brandkåren där för att komma fram i det kaoset?

Så här (om videon inte startar på rätt plats, spola in till 3.37):

Och orkar ni kolla på hela videon ser ni hur vana de nederländska brandmännen är av att flexibelt använda all vägyta för att ta sig fram. Och hur de liksom seglar förbi bilköerna.

Det hade de inte kunnat i Sverige, eftersom vi bygger så förbålt smala cykelbanor. Förutom om de är motorcykelpoliser:

Eller föralldel kommer på Segway med lite pondus:


När till exempel Götgatan gjordes om 2014 sa Räddningstjänsten i sitt remissyttrande:

Räddningstjänsten framförde emellertid förslag om att bredda cykelbanan i södergående riktning så att den kan användas som utryckningsväg. Dessutom kan framkomligheten förbättras genom ökad övervakning för att minska dubbelparkering av fordon.

Så, givet att vi börjar bygga riktiga cykelvägar så kommer också framkomligheten för blåljustrafiken öka, förmodligen rätt mycket i city.

Toppbild: Swedish Ambulance in Gothenburg, Albin Olsson/Wikimedia Commons CC BY-SA 3.0