Så här i början av året släppte försäkringsbolaget Folksam en undersökning av inandningsluften i huvudstaden. Det var inte jätteupplyftande:

Det är en rätt ordentlig undersökning vad det verkar, där de följt pendlingscyklister till och från Södermalm i Stockholm:

Folksams undersökning genomfördes under maj månad 2018 och omfattade totalt 336 resor under totalt 196 timmar till och från Skanstull. De som deltog i undersökningen pendlade antingen med cykel eller gick till jobbet. Resorna innefattade Stockholms innerstad, och närförorter i Söderort, Västerort samt Norrort.

Och resultatet var inte någon jättehit för hugade cyklister:

För de medverkande var koncentrationen av kvävedioxid nästan sex gånger högre än snittet i Stockholm stad. Resultatet innebär att gång- och cykelpendlare utsätts för tre procents högre risk för tidig död jämfört med om de hade gått eller cyklat på ställen med renare luft eller längre från motortrafik.

Nu gäller det dock att hålla slutklämmen från Folksam i huvudet:

– Vi vet att de totala hälsoeffekterna av cykelpendling är avsevärt bättre än att vara stillasittande med tanke på den dagliga fysiska aktiviteten som cykling innebär. Detta även i relation till luftföroreningar.

Eller i korthet, det är bättre att cykla i Stockholms avgaser, och få motionen, än att till exempel sitta still i bil till och från jobbet.

Vi skrev ju till exempel 2017 om höga partikelhalter i Stockholm och intervjuade  Malin Täppefur, chef på Stockholms Luft- och Bulleranalys (SLB-Analys):

– Du mår bättre av att du motionerar. Den effekten överträffar den minimala risk du utsätts för av luftföroreningarna i Stockholm, säger Malin Täppefur på SLB-Analys.

Det sagt vore det ju bra om luftföroreningarna minskade. Folksam skriver:

En större separering mellan gång- och cykelbanor och biltrafiken skulle därför ge en positiv effekt på exponeringen av avgaser samt även på trafiksäkerheten.

Det här är ju något som också experterna tagit upp, att en metod man som cyklist kan ta till, är att välja alternativa vägar - luftföroreningarna är ofta väldigt lokala, och bara något kvarter bort kan de vara betydligt lägre. Men det betyder också ofta omvägar, eftersom de raka, gena, pendlingsvägarna har en förmåga att sammanfalla med mycket biltrafik.

Andra åtgärder som skulle ge effekt är en ökad andel av motorfordon med lägre avgasutsläpp, att använda drivmedel som biogas eller el, eller att minska användningen av bilar och lastbilar i city under rusningstrafik då många är ute.

Mot bakgrund av det här är det intressant att i samma vecka läsa tankesmedjan Timbros analys av den rådande politiska situationen i Stockholm. Utan att blanda oss i partipolitiken, så är deras beskrivning av Stockholmsluften en tydlig kontrast till Folksams:

(...) utan på grund av kväveoxider som i stor mängd är farliga i inandningsluften. I Stockholm, där luften är renare än den varit på 60 år, är detta inte något akut problem, (...)

No problems alltså. Föroreninger, pffft. Det kan ju i och för sig vara sant, luften kan ju mycket väl ha varit renare än den varit på 60 år, men åtminstone Folksam argumenterar alltså för att det inte betyder att den är bra.

Timbro lyfter också Stadsgårdsleden, där arbetet precis börjat med att bredda pendlingsstråket:

(...)  ett av Stockholms mest belastade trafikstråk, har ett bil- och busskörfält nyligen tagits bort, för att den redan breda cykelbanan skulle breddas, med kilometerlånga köer som följd.
Såväl bil- som busspendlarna från Nacka och Värmdö har fått sin pendlingstid förlängd, och för cyklisterna innebär det ingen skillnad.
Stadsgårdsleden - här byggs det.

Nu skulle nog vi argumentera för att cykelbanan längs Stadsgården var precis allt annat än "bred". Cyklar man inte, utan istället  tillbringar mornarna stillasittande på den motorledsliknande infarten till Stockholms centrala delar, så kanske den ser ut som det. Men det är alltså en sträcka med fyra trafikströmmar: Dubbelriktad gångtrafik och dubbelriktad cykeltrafik, som ska samsas på några meters bredd, inklämda mellan ett trumpskt metallstängsel och vägräckena.

Alla som cyklat där vet att den är otäckt smal och tittar man i statistiken ser det inte jättebra ut:

Sedan 2006 finns enligt STRADA tre dödsolyckor, 16 ytterligare allvarliga olyckor och 22 måttliga/lindriga olyckor inträffat med cyklister inblandade.

Senast i höstas krävdes ambulans för att hämta skadad cyklist på platsen.

Hade det varit en väg för biltrafik hade det förmodligen skrivits om "dödens väg". Här kan man också lägga till att större delen av breddningen sker utan att röra biltrafiken - istället flyttas hela vägbanan närmare bergväggen för att ge plats. Sträckan där körfält faktiskt tas bort är de 200 meterna mellan Fotografiska och Slussen.

Från Stockholm.se

Och att de 200 meterna är ett test:

- Det försvinner ett körfält ut från stan under två år, säger Helldén och tillägger att ändringen görs på försök för att sedan utvärderas.

Så, vi kanske inte helt håller med om att cyklisterna på platsen inte kommer märka någon skillnad. Och vi är inte helt säkra på att bilisterna kommer göra det heller, men det får väl trafikmätningarna visa under testets gång.

Det hela blir såklart ännu mera, ja otidsenligt kanske man kan säga, om man också ställer det mot rapporten i höstas om att svenskarna har historiskt usel kondition. Det togs upp i söndagens Dagens Nyheter (kanske betalvägg, sorry):

Där skriver de att de flesta har svårigheter att komma igång med gym-motionering och att:

– Tidsbrist är den vanligaste orsaken till att människor inte tränar, enligt våra studier, säger Elin Ekblom Bak, forskare vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, i Stockholm.

Motion är bra, kanske ett självklart påstående, men ibland kan det vara värt att fundera på vad det innebär i praktiken:

Det minskar risken för en rad sjukdomar: typ 2-diabetes, hjärtkärlsjukdomar och cancer. Dessutom kan träning göra kroppen starkare, sömnen bättre och förbättra humöret. Det finns också allt starkare stöd för att träning hjälper oss att åldras bättre.

Det är klart, tillbringar man den lilla vardagsfritid man har i bilköer så kan det vara svårt att frigöra tid för att ta sig till gymmet. Redan för sju år sedan skrev SvD:

Från SvD 2012

Där känns det som att det finns en slags magisk lösning, något som både minskar köerna, minskar föroreningarna och ger befolkningen möjlighet till enkel vardagsmotion.

Och vi blir lite förvånade varje gång någon tar upp "bilen" som den gamla standardtankefiguren "frihetsmaskin" i storstäder. Vi fattar att den var det på 50- och 60-talet när man på riktigt planerade att dra ett gäng motorleder genom stora delar av citykärnan. Men vill man ha ren, tyst och säker individtrafik 2019, så räcker det inte att svara "elbil". Det kommer inte bli mer plats för alla att köra runt i city omgiven av fyra tomma sittplatser och ett bagageutrymme för att man använder en annan sorts motor.

Innan någon säger "Bah, Cyklistbloggare, de tror att allt går att lösa med cykel", så passar vi på att säga att, nej det är inte det som är poängen. Poängen är att inte fortsätta som vi gjort sedan 60-talet med "bil" som enda svar på frågan hur man tar sig runt.

Bilen har en given plats, elbilen är en fantastisk uppfinning, givet att den inte laddas fel...

Men det tar kanske ett par vändor innan man lyckas ompröva för sig själv en doktrin, en "självklarhet" som gällt så länge. Ta till exempel Stockholms Handelskammare som länge malde på i samma hjulspår och sedan plötsligt 2016:

Boom.

Och det här är politiskt intressant - när det gäller "individtransport" så är skiljelinjerna inte längre nödvändigtvis en höger-vänsterfråga. Såväl (V), (MP) som (L) och (C) har identifierat cykeln som ett viktigt verktyg i den trafikpolitiska verktygslådan, om än av lite olika skäl. Även (M) lokalt i Stockholm har sett att cykel är ett billigt sätt att lösa flera problem samtidigt.

Och det känns som en intressant start på 2019. Vem blir nästa att ompröva?

Läs mer:

Ny studie: Höga luftföroreningsnivåer för cykelpendlare i Stockholm (Folksam)

Höga kväveoxidutsläpp för Stockholms pendlare (Tjänstebilsfakta)

Svensk studie: Cykelpendlare har förhöjda halter av kvävedioxid i inandningsluften (Aktuell hållbarhet)

Gisslan hos ett åttaprocentsparti (Timbro)

Foto: Tony Webster /Wikimedia commons Sherco Generating Station (CC BY-SA 2.0)