Det här dök upp i ett av mina Facebookflöden. Det är en politiker som sitter i kommunfullmäktige i en av Stockholms grannkommuner. En kommun vi skrivit en del om på senaste tiden, men det är egentligen inte så viktigt just nu.

Moderaten i SolnaEnkla fakta är att det samhällsekonomiska värdet av cykeltransporter generellt är lågt”. Eller på vanlig svenska ”Det är inte lönt att lägga pengar på cykeltrafiken”. Cykelställ, cykelvägar, snöröjning av cykelbanor är inte så viktigt alltså.

Well, hur står det till egentligen? Är det pengar i sjön att satsa på cyklister? Vi bestämde oss för att tokgoogla och fråga runt på interwebs. Här är vad vi hittade.

Vi börjar med ren infrastruktur. Alltså cykelvägar i jämförelse med bilvägar. Som av en slump hade P1-programmet ”Cykla i P1” ett avsnitt om precis just det. De skriver:

Hur kommer sig att det ofta är tio gånger mer lönsamt att satsa på cykelbanor än motorvägar? Vi synar samhällskalkylerna och möter Johan Hellströmer som sparat många tusenlappar och timmar på att cykla… istället för att köra bil.

Tio gånger mer lönsamt? Det är rätt bra återbäring.

Vi hittar också SvD.se/TT som skriver under rubriken:Bilen sex gånger dyrare än cykeln:

Varje mil du kör bil kostar samhället och dig själv 50 kronor. Att ta cykeln kostar bara en sjättedel.

Woppla!

Den nya studien visar att för varje kilometer som cyklas tjänar samhället ungefär 1,40 kronor, mycket tack vare cykelns positiva hälsoeffekter.

Samhället TJÄNAR på att folk cyklar. Sug på den!

Svenskan tyckte det var så intressant att de gjorde två artiklar. Den andra fick rubriken Ny studie: biltrafik en stor förlustaffär för samhället och där kollade de med cyklingens förlovade hemland Danmark. De ligger ju säkert femtio år före oss när det gäller det här, så kanske har de facit:

Genom en så kallad kostnad-nytta-analys försökte danskarna jämföra vad det skulle kosta staden, individer och samhället att satsa på cykelvägar jämfört med bilvägar. Resultatet användes sedan för att beräkna vinsterna med satsningen.

Och tillsammans med Lunds Universitet och Queenslands Universitet (!) så kom de fram till att:

Och slutsatsen är nästan komisk i sin exakthet: för varje kilometer som cyklas, tjänar samhället ungefär 1,40 kronor – mycket på grund av cykelns positiva hälsoeffekter. Varje kilometer bilkörning kostar i stället samhället 1,50 kronor.

Än mer slående blir resultatet om man räknar samman samhällets och så kallade privata kostnader. Då blir bilens kostnad per kilometer ungefär 4,60 kronor. Cykeln kostar 75 öre per kilometer.

Professor Stefan Gössling från Lunds Universitet:

– Jag blev helt fascinerad. Jag tänkte att detta måste ut till allmänheten, vi måste ta lärdom av deras erfarenheter

Yes! Ring den där politikern vi citerar ovan. Det verkar inte vara helt bortkastade pengar att satsa på cykelinfrastruktur kan vi känna (Visst, vi ska glatt erkänna att vi är amatörbloggare och inte infrastrukturforskare).

Men trots alla osäkerheter i modellen, kan man utan tvekan konstatera att det är en klar vinstaffär att satsa på cykelbanor framför bilvägar, menar Stefan Gössling.

– Om man bygger nya vägar inom städer bör man tänka på att ha med cykelinfrastruktur redan från början, säger han.

Men varför händer inget? Om resultaten är så tydliga, varför finns det fortfarande politiker som tror att cykelinfrastruktur är bortkastade skattepengar?

Åter till Cykla i P1. Det finns en intressant intervju med Pia Nilsson (S) som är ledamot i Riksdagens trafikutskott. Hon sitter alltså med och bestämmer om var statens pengar ska gå.

Intervjuaren: Givet att det är så samhällsekonomiskt lönsamt att bygga cykelinfrastruktur, varför satsas inte mer än knappt en procent av de statliga transportpengarna på det här trafikslaget?
Pia Nilsson (S): Ah, det där är en intressant räkneuppgift du nämner. Det är så att totalt så kommer det satsas någonstans mellan 4,6 och 4,8 miljarder i den här nationella åtgärdsplanen som gäller, än så länge. Alltså den som gäller fram till 2025. Och ändå tror inte jag att alla siffror finns med i det här sammanhanget för kommunerna satsar ju också, inte bara – inte bara de pengar man får i länsplanerna. Så det finns många olika led i den här, vad ska man säga, finansieringskedjan. Så att exakt hur mycket som satsas totalt sett, det är nog svårt att få fram.

Jag tycker att man nog ska fundera litegrann över, går det att hitta andra sätt att stötta från statens sida, om det nu är så att vi inte kan anslå mer pengar. Och det tror jag sannolikt att det gör. Man kan titta på lagar, regler, förordningar. Man kan också låta myndigheterna ta ett större övergripande ansvar här. Och sedan har vi också en forsknings del som inte är helt oväsentlig. Så att det finns en del att göra.

Det här ju rätt intressant för en cynisk amatörbloggare med visst cykelfokus. Cykla i P1 tar alltså upp att staten satsar skitlite på cykelinfrastruktur. Politikern som alltså här representerar staten försöker då ta hem lite och tillgodoräkna sig också de pengar kommunerna satsar. Eller i praktiken någon annans pengar i det här fallet.

Vilket ju blir lite äpplen och päron, men som får det att kännas som att det är lite mer cash. ”Många led i finansieringskedja”. Men. Hon glömmer ju en viktig grej:Då måste man ju göra samma sak med motsvarande satsningar på övriga trafikslag. Till exempel bil.

Är ni med?

Om staten vill räkna hem vad kommunerna satsar på cykling för att få upp den där ”Knappt en procent av de statliga transportpengarna läggs på cykel”-siffran, så måste de ju göra samma sak med alla trafiksatsningar kommunerna gör. Hur många procent av de statliga och nu också kommunala pengarna går till andra transportslag än cykel?

Och då är frågan om den där procentsatsen blir så mycket annorlunda av att försöka tjuvåka på kommunerna. Det lär ju satsas en del på biltrafik ute i städerna till exempel. Men det tar inte trafiksutskottsledamoten upp. Såklart.

Märker ni sedan hur vi snabbt hoppar från ”Det går nog inte att få fram hur lite som satsas” till ”om det nu är så att vi inte kan anslå mer pengar”. Huh? Varför ska man underförstått begripa att det inte går? Är det givet? Varför då? Eller, det var ju själva frågan: Om det är så lönsamt att satsa på cykelinfrastrukturen, varför görs inte det?” Är svaret då alltså: ”Om det inte går…”?

Det är klart att det går. Om man är intresserad och bryr sig. Och vill. Politik handlar ju mycket om att vilja.

MEN! Frukta inte svenska potentiella cyklister! Vi kanske kan ändra lagar. Vi kan göra forskning! Så det finns en del att göra. Exakt vad vet jag som en av ansvariga politiker, eftersom jag inte orkat ta fram en siffra själv, så jag kan inte ens säga vad jag tror vi lägger för pengar (” Så att exakt hur mycket som satsas totalt sett, det är nog svårt att få fram”).

Det är, tror vi, en rätt tydlig indikator på precis hur viktig cykling är för de styrande i staten. Det är inte så att de är emot cykling, eller ens argumenterar emot lönsamhetssifforna. Det är mest att, orka liksom, cyklister. Tröökigt. Tillsammans med uttalanden som kommunpolitikern i citatet i början av den här texten så är det kanske inte så konstigt att inget händer.

Ladda antingen ner som MP3:a här, eller lyssna direkt:

Men vi är inte klara där. Det verkar alltså som om det finns undersökningar som visar att satsningar på infrastruktur för cyklister inte bara är lönsamma, utan jättelönsamma (igen, vår tolkning som amatörbloggare). Men det finns ju fler aspekter än bara hälsa, miljö och sånt. Cyklister är ju inte bara friska miljöputtar – de är också konsumenter.

Cyklister som konsumenter

Först lite spekulation: Vi tror, utan att ha mer på fötterna än våra egna… ummm… skor, att det är förhållandevis få cyklister som cyklar ut till de stora köpladorna utanför citykärnorna för att handla. I Stockholm till exempel Kungens Kurva. De är byggda för bilar och ligger ute i en skogsdunge för att a) marken där är billigare än i stan och b) det går lätt att smacka upp parkeringsplatser till bilisterna. Jag tror alltså att IKEA som det ser ut idag har förhållandevis lite att vinna på en storsatsning på cyklister, lastcykelboom eller inte. Åtminstone tills dess citykärnan växt hela vägen ut till förorten (och med bostadsbristen som råder just nu borde det inte ta så lång tid).

Men.

Hur ser det ut i affärerna som ligger nära bostadsområden och i City?I Australien gjorde cykelorganisationen Greater Victoria Cycling Coalition intervjuer nere i stan:

Using sidewalk interviews they found that 31% walked, 26% took public transit, 23% arrived by automobile, and 17% cycled to downtown that day. When asked about their expenditures, 74% of walkers, 68% of cyclists, 67% of bus riders and only 65% of motorists reported spending more than $100 downtown during a typical month. A survey of business managers indicates that they tend to underestimate the portion of their customers who walk, bicycle and use public transit.

68% av de tillfrågade cyklisterna spenderade alltså mer än $100 under en månad mot 65% av bilisterna (läs rapporten här).

HUI research undersökte hur det såg ut i Kalmar:

En cyklist spenderar i snitt 285 kronor vid ett besök på någon av de tre handelsplatserna i Kalmar, vilket kan jämföras med snittbilisten som har en genomsnittlig konsumtion på 502 kronor. Ser man bara till dem som besöker Kvarnholmen uppgår snittkonsumtionen för en cyklist till 317 kronor och för en bilist 544 kronor per person och dag.

Cyklisterna spenderar alltså något mindre än bilisterna. Men, om man är kreativ och räknar per kvadratmeter, så drar cyklisterna ifrån. Varför? Därför att cyklister tar betydligt mindre plats. Att upplåta plats åt, säg, femtio cyklister kräver alldeles otroligt mycket mindre yta, som kostar dyr cityhyra, än femtio bilister.

Och en undersökning från Munster i Tyskland visade att cyklisterna där visserligen handlade mindre per gång än bilister – men de handlade oftare:

**Because they buy smaller quantities each time they go,cyclists go to shops more regularly (11 times a month on average, as opposed to seven times a month for motorists) and are thus exposed more often to temptation.**

Cyklister handlar oftare och är därför bra kunder. De kommer dessutom ofta från närområdet och gynnar därmed den lokala ekonomin. Goda grannar helt enkelt.

(Läs: Cycling, the way ahead for towns and citites).

Och vad händer om det blir knepigt att ta sig fram till affärerna i city, till exempel att det saknas vettiga parkeringsplatser?

Henrik Vestin från HUI till SvD.se:

–I ett köpcentrum kan det finnas tusen bilparkeringar, men cyklisterna är hänvisade till att ställa sin cykel längs en husvägg.

Han konstaterar att det ofta är ont om vettiga cykelparkeringar och -vägar, särskilt i‑Stockholm.

–Ska man ta en sväng med cykeln på stan efter jobbet för att shoppa blir det krångligt. Det kanske leder till att man tar bilen till ett externt köpcentrum under helgen istället.

Ut till köpladorna alltså istället för att handla där man bor. No business for you  cityaffär.

Nu, som jag skrev, vi är bara amatörbloggare, inte heltidsforskare. Det här är ett axplock av de undersökningar vi hittat online – det finns fler. Men vi har hittat få som argumenterar för att cykling är en förlustaffär.

Läs mer:

SvD: Bilen sex gånger dyrare än cykeln.

SvD Näringsliv: Ny Studie: biltrafik en stor förlustaffär för samhället

DI.se: Cykelboomen är bra för ekonomin

Sydsvenskan: Cykeln är en vinstmaskin – bilen en förlustaffär

DN.se: Så kan färre bilar lyfta Stockholm

UNT.se: Cykling bra för Uppsalas ekonomi

Expressen: Cykellobbyn bör prata pengar – inte miljö

Svd.se: De får handeln att rulla

Citylab: The Complete Business Case for Converting Street Parking Into Bike Lanes

Planetizen:Economically Successful Cities Favor Space-Efficient Modes

Ecoprofile:Cykling ger styrka åt lokala ekonomin

Bicycle.se: De redan samhällsekonomiskt lönsamma cyklisterna