... sorry för clickbait, men det här inlägget kommer inte handla om cyklisterna vid Slussen. Det skrivs det redan spaltmeter om.

Vi tänkte istället faktiskt sätta fokus på fotgängarna. Över gamla Södermalmstorg kommer det pendlingscyklister från två håll - i mindre utsträckning från Katarinavägen, i större utsträckning från Hornsgatan.

Fotgängare kommer från flera håll, till och från busshållplatsen på platsen (vänster i bild nedan), till och från Slussens tunnebana (rakt fram i bild) och uppifrån Hornsgatan.

Platsen är ett härke. Det finns tre övergångsställen för att korsa cykelbanan. På bilden nedan ser vi platsen och ungefär hur det brukar se ut. Några fotgängare är på övergångsstället. De flesta syns i en klump mitt i cykelbanan rakt fram, eller på väg ut på den.

Och så brukar det se ut. Här är förra veckan:

Ni ser till höger i bild. Det är folk överallt. Nu skulle man ju kunna börja gnälla på fotgängare som går mitt i cykelbanan.

Den fällan tänker vi inte gå i. Det är helt självklart att folk går så här. När man rundar hörnet runt Stadsmuseet (den vita byggnaden till höger) så är genaste vägen att fortsätta gå rakt fram, inte att följa några ditmålade vita linjer som tar en på omvägar. Det här är vägar bara i trafikplanerares huvud, i praktiken är det ett öppet torg.

Det här gör det grymt meckigt med samspelet. Dels är det svårt att cykla bland fotgängare. Dels är det svårt att bedöma vilka fotgängare som när man själv passerar kommer vara på övergångsstället. För fotgängarna fungerar ju precis som alla andra, de ser när det kommer hinder och anpassar sig därefter. Det leder till att det i princip är en strid ström längs hela vägbanans längd: några som hunnit fram till övergångsstället och gått över där, några som viker av tidigare och genar rakt över, några som helt enkelt promenerar i cykelbanan.

För oss som gillar att iaktta väjningsplikten betyder det i praktiken att vi leder över cykeln, annars går det inte.

Men alla gör ju inte det. I Stockholms ofta aggressiva trafikklimat betyder det att det på den här torgytan, som det alltså faktiskt är, blir en gröt av cyklister och fotgängare som irriterar sig på varandra.

Samtidigt rullar motortrafiken obehindrat på sin raka väg till vänster. Väl prioriterade.

Var det verkligen meningen?