Ni vet att jag har en beef med dem som gnäller på ”alla cyklister”. Som sådana här kommenterare:

Som dyker upp i varenda kommentarsfält bara ordet ”cyklist” finns nämnt i texten. Eller poliser som talar om att vi ”har ett växande bekymmer med cyklister” eftersom ”de inte respekterar trafikreglerna”. Eller när Södermalmspolisen lägger upp ett inlägg om olika bötesbelopp på Facebook och börjar inlägget med:

Det finns fler exempel, vi har räknat upp en del här på bloggen.

Jag har inget problem med att man tar upp cyklister som kör mot rött, eller cyklister som inte stannar vid övergångsställen – vi har själva skrivit om det. Det jag har problem med är att man buntar ihop alla cyklister i en grupp. Och det sker ofta.

Det händer liksom inte med bilister. När 7000 bilister fastnar i en hastighetskontroll är det självklart inte ett problem med att bilister kör för fort (de kallas inte ens bilister utan ”personer”), utan bara med de som åkte fast. Resten kör som helgon.

Det här är svårt att försvara sig mot som cyklist. Det är svårt att bemöta argumentet ”cyklister kör mot rött”. Det är ju sant. Det finns många cyklister som kör mot rött. Men då har vi plötsligt en grupp trafikanter, bilister, som sköter sig i princip, förutom rötäggen. Och en grupp trafikanter, cyklister, som bryter mot lagen hela bunten. Och då kommer sådana kommentarer som ovan. Det är också svårt att kontra med ”bilister sköter sig inte heller”, eftersom det strikt taget inte är ett argument – cyklisters rödljuskörande blir inte mer rätt bara för att bilister kör för fort.

Men när en grupp hela tiden får stå till svars kollektivt så blir det skevt. Det leder till att cyklister svartmålas som en grupp som är särskilt farlig.

Jag tänkte därför visa ett exempel ur min vardag. Min dotters dagis ligger vid en väg där både bilpendlare och tung trafik i form av bussar och cementblandare från det intilliggande cementverket kör. De kör för fort. De ignorerar övergångsställena och där går vi med våra två-treåringar. Kommunen vägrar göra ordentliga farthinder eller sätta upp skyltar.

Istället fick föräldrarådet hitta på egna lösningar. En av dem är en hastighetsmätare som börjar visa fordonens hastighet när de närmar sig 30 km/h. Sen är det de här två också:

Det är som ni ser en skylt, men också en ditparkerad barncykel med en docka. Det ska helt enkelt se ut som att det står ett barn på väg att gå över eftersom sådant har visat sig ha en hastighetsdämpande effekt. Så i korthet krävs det vägmarkeringar, skyltar, hastighetsmätare och ett låtsasbarn på cykel för att bilisterna på den här vägen ska följa lagen. Det på ett område där man riskerar att köra ihjäl småbarn.

Av någon anledning är det ingen som ställer sig upp och säger att vi har ett problem med bilister. Inte jag heller. Men tills dess att cyklister behandlas på samma respektfulla vis som bilister, det vill säga bedöms som individer och inte som grupp, så tänker jag med jämna mellanrum lyfta fram sådana här exempel (här är ett till).

EDIT: 2014 ser vägen exakt likadan ut.