Vi läser en ledare i tidningen ”Mest Motor”. Själva texten polemiserar med NTF:s krav på att sänka maxhastigheten i städerna till trettio kilometer i timmen, en åtgärd som till exempel Paris tagit till och också i Tyskland har frågan lyfts:
“The efficiency of traffic is not restricted by a 30 km / h speed limit, but the quality of travel is noticeably increased,” the cities’ declaration reads. Roads would be safer, especially for pedestrians and cyclists, while both traffic noise and air pollution would be reduced.
Vi ska inte ge oss djupare in i den debatten, förutom att konstatera att när skribenten skriver:
Innan vi går vidare måste jag givetvis säga att jag håller med om att säkerhet är extremt viktigt. Men vi ska som det heter ta de lägst hängande frukterna och undvika improduktiva beslut. Transporter handlar om att komma fram och hur mycket tid skulle spillas om fem miljoner bilar och hundratusentals bussar och lastbilar skulle köra 30 i Sveriges alla tätorter? Är vi ens säkra på att slutresultatet skulle bli en höjd säkerhet?
Så är svaret åtminstone i Stockholm, ”inte särskilt mycket tid skulle spillas”. Genomsnitthastigheten i huvudstaden ligger på 19-20 km/h i innerstan och 36 km/h i ytterstaden.
Men, det är såklart märkligt som cyklist att läsa en ledare som handlar om hastighetsgränser, som nästan omedelbart flyttar över fokuset på… ja, cyklisterna. Har de överhuvudtaget ett ansvar?
Det hela kokar ner ungefär till att eftersom NTF tycker att sänkt hastighetsgräns ökar säkerheten för oskyddade trafikanter, till exempel cyklister, så betyder det att cyklisterna, som drabbas, kan cykla som tokar. Och det är dåligt. Bättre då att kräva att cyklister blir duktigare trafikanter. Om vi raljerar lite.
Anywhoo, förutom att en sänkning till 30 kilometer i timmen alltså innebär att cyklister inte behöver ta sitt ansvar, så riktar skribenten också in sig på att majoriteten av olyckorna är singelolyckor:
Varför skriver inte Marie att 80 procent av alla cykelolyckor är singelolyckor – att endast 10 procent har med andra trafikanter att göra?
Vilket vi ju haft uppe ett par gånger på bloggen. När VTI undersökte cyklisters olyckor 2013, så kom de fram till att åtta av tio olyckor var just singelolyckor.
Resultatet visar att nästan hälften av olyckorna kan relateras till vägutformning eller drift- och underhåll.
Vilket alltså innebär att biltrafiken inte överhuvudtaget är inblandad. Så, onödig sänkning av hastighetsgränsen alltså. Mot det kan vändas att majoriteten av dödsolyckorna sker mellan bil och cyklist. Vi läser till exempel VTI från 2017:
I genomsnitt dör 25 cyklister om året i trafiken i Sverige, de flesta saknar hjälm. Större delen av dödsolyckorna skedde i kollision med fordon i korsningar i tätort. Bidragande olycksfaktorer var framför allt alkohol och mörker, men också tveksamhet gällande väjningsplikt.
Forskning.se
EDIT: Och här blandar alltså Mest Motor ihop *alla olyckor* med *dödsolyckor* när de skriver:
Antalet omkomna cyklister var 26 förra året, av dessa hade tio procent med andra trafikanter att göra = 2,6. Vi är nere på väldigt små tal där det mesta blir gissningar som kan leda till väldigt stora förändringar: ombyggnad och omskyltning av 2 500 mil väg.
Läser vi i VTI:s rapport om cyklisters olyckor skriver de att:
”Av de dödade cyklisterna har 69 % omkommit i kollision med motorfordon, vanligtvis en personbil.”
Det betyder att för att vara korrekt borde texten lyda ”Antalet omkomna cyklister var 26 förra året, av dessa hade 69 procent med andra trafikanter att göra=18”. Det är lite större tal.
Men, om vi applicerar Nollvisionen på detta, alltså det här att trafikanter fattar dåliga beslut, och då ska de inte straffas med allvarliga skador eller döden, så framstår det som helt i linje med den att förorda en sänkning av hastighetsgränserna.
Vilket såklart inte utesluter att man samtidigt arbetar för att cyklister, och alla andra trafikanter, tar sig fram på ett säkert och laglydigt sätt. Och avslutningsvis, på tal om det här med att fara fram som tokar, följa trafikreglerna och ta ansvar, konstaterar tidningen Mest Motors ledare att:
Marie (NTF:S ordförande, Cyklistbloggens anm) är indignerad över att färre bilister håller fartgränserna på 40-sträckor. Men när det blir 40 på fler vägar är det självklart. Jag kan till och med tycka att det är illa med ”onaturligt” låg hastighet. Vid skolor, sjukhus och områden där det känns motiverat kör de flesta gärna 30. Men är vägen bred och sikten god blir det obegripligt, vilket undergräver förståelsen och respekten för reglerna och det försämrar kanske också uppmärksamheten?
Eller, det är självklart att bilisterna skiter i fartgränserna på 40-vägar eftersom de är så många, och att bilisterna då tvingas köra ”onaturligt” sakta. Det är väl okej att köra sakta ”där det känns motiverat”, men på resten är det ju klart att bilisterna drar på lite grann.
Joråsåatt, förståelsen för regelbrott är ju, ja flexibel.
Jag blev tvungen att kolla om Mest Motor är ännu en sån där parodisajt, är fortfarande inte säker på att den inte är det. De har det i alla fall mysigt i kommentarsfältet!
Också: Han spelar miljökortet! Bilar är minsann inte gjorda för att köra så onaturligt långsamt som under 50.
Låter som att man kanske bör se över utformningen på dessa breda bilvägar i tätorter där man satt en 40-gräns. Finns det kanske utrymme av vägen man kan ta till annat? Lite mer trängsel för bilarna skulle naturligt sänka hastigheterna och efterlevnad av hastighetsgränser, om det är det man vill uppnå, samtidigt som man kan få andra positiva effekter, som t.ex. bredare cykelbanor där det faktiskt går att mötas om man cyklar i bredd.
Just det där har vi faktiskt provat hemma hos mig. Någon nämnde att en av anledningarna till att så många inte håller 30, som de borde, är att vägen är så bred och stor och fin att ingen egentligen fattar eller lägger märke till att det är en 30-väg. Min upplevelse är att sedan man tog en del av vägutrymmet, och använde det till annat (tyvärr parkering, men poängen kvarstår), sänktes hastigheten. Så, ja, gör cykel. och gångbanor av det som inte behövs. Strålande lösning.