I dagens DN skriver ett antal forskare om hur samhället behöver förbereda sig på en tillvaro där vanlig antibiotika inte längre fungerar. Vad har detta för relevans för en cykelblogg? Jo, så här skriver forskarna:
En framtid där vi inte har tillgång till verksam antibiotika på samma vis som i dag är inte nödvändigtvis ett undergångsscenario eller en nattsvart dystopi. Dock måste samhällets alla sektorer förbereda sig, och det i god tid. Då kan vi kompensera för sprickorna i infrastrukturen, bygga om och byta ut, stabilisera och mobilisera, innan den faller ihop.
En av sektorerna är ju persontransportsektorn. I Sverige har vi länge byggt den på två framgångsrika pelare, privatbilism och kollektivtrafik. Privatbilism har enorma styrkor, det är praktiskt och det är flexibelt, men flera svagheter i synnerhet i städer: det är inte särskilt yteffektivt, och det är heller inte särskilt resurseffektivt, det är helt enkelt onödigt att, som någon skrev, transportera runt sig själv med två fåtöljer, en soffa, flera hundra liter oftast tom hyllyta och (minst) ett ton metall.
Kollektivtrafiken har länge varit en svensk paradgren, kanske i synnerhet i storstaden. Fördelarna är flera, det är yteffektivt och det är resurseffektivt, men också nackdelarna är många, för individen är det inte särskilt flexibelt, man kommer inte dit man egentligen ska utan i bästa fall i närheten av dit man ska och, vilket coronapandemin visat, det är synnerligen olämpligt att med flit tränga ihop många personer på en liten trång yta, till exempel en buss. Åtminstone om man vill undvika att sjukdomar sprids.
Och här kommer vi så att säga till pudelns kärna. Tillbaks till DN-artikeln alltså. Forskarna skriver:
Investera i byggd miljö och infrastruktur som stödjer smittsäkra beteenden. Covid-19-pandemin har visat att människor måste kunna hålla avstånd till varandra i offentliga miljöer för att undvika smittspridning. Men när den fysiska miljön i våra städer inte stödjer smittsäkra beteenden hjälper varken avspärrningsband, tejpmarkeringar eller skyltar. Det går inte att hålla två meters avstånd i en korridor som är 1,5 meter bred.
När det gäller persontransport finns det faktiskt ett transportmedel som kombinerar styrkan med privatbilismen: flexibiliteten och friheten att ta sig dit man faktiskt ska med kollektivtrafikens yteffektivitet, att man bara tar upp så mycket plats man behöver. Och lägger till bonusen: Det är mycket lättare att hålla avstånd och det är utomhus, vilket minskar smittrisken radikalt. Vi pratar alltså om transportmetoden cykling.
Så, en investering i cykling är en investering i framtiden alltså. Nu också en investering i en smittsäkrare framtid.