Ja, det här är ju en amatörblogg, inte en professionell tidning så vi tänker på fritiden och skriver på fritiden. Därför kan insikter och texter ibland bli lite… stötvisa.
Så efter att ha funderat lite till, slår en sak oss. Vad är det som gör ”cykelgatan” till en just cykel…gata?
Om man kokar ner det: Det här är en gata som fordon har väjningsplikt när de kör in på den – inget cykelspecifikt. En cyklist på väg in på cykelgatan har alltså väjningsplikt mot en bilist som redan är där.
Det här är en gata där hastighetsbegränsningen är 30 km/h. Inget cykelspecifikt. Det är alltså inte som på gågator, där hastighetsgränsen uttryckligen är ”gångfart”.
Det här är en gata där det råder väjningsplikt för alla fordon som lämnar den. Inget cykelspecifikt.
Man skulle alltså lika gärna kunna kalla det ”lågfartsgata”. Det här är en vanlig 30 -väg utan parkering och med väjningsplikt när man kör in och ut från den.
Det enda, enda, som gör att den kan kallas ”cykelgata” är den här punkten, åtminstone utifrån den information vi har just nu:
”En förare av ett motordrivet fordon ska anpassa hastigheten till cykeltrafiken.”
Det ställer såklart höga krav på att något mer konkret ligger bakom den meningen. Särskilt givet om vanliga trafikregler gäller, alltså de vi skrev om cyklisters placering i förra inlägget – så långt till höger som möjligt och alltid på led, aldrig i bredd.
Det känns, rätt mycket, som att hela konceptet kommer bygga mycket på att det redan från början råder hygglig respekt och hänsyn till cyklister i trafiksystemet. I en sådan miljö verkar det vara ett utmärkt sätt att skapa lugnare stråk där det är tryggt för också barn och ovana cyklister.
Toppbild: Cykelgata i Amsterdam, där ungefär samma regler råder som kommer att gälla i Sverige.