Internet när cyklister gör fel eller kör klantigt: Dags för körkort för cyklister.
Internet (ja, eller Twitter) när någon föreslår att skolan ska lära eleverna hur man framför cykel säkert:
Vad det handlar om är något vi som växte upp på 70- och 80-talet tog för självklarhet, alltså trafikkunskap:
I cykelundervisningen behöver eleverna lära sig teknik, balans, trafikregler och ett gott beteende som cyklist. I Nederländerna får barnen årligen 50 timmar trafikundervisning och möjlighet att ta ett cykelcertifikat.
Vi tycker ju det är en lysande idé att återinföra. Trafiken har inte blivit mindre komplicerad eller mindre farlig sedan 70-talet, särskilt inte i de stora städerna. Och andelen elever som tar sig själva till skolan har minskat. Dramatiskt. Statistik från Trafikverket gav för tio år sedan vid handen följande utveckling – och det finns inget som tyder på att siffran ökat sedan 2009:
Andel barn som tar sig till skolan själva
1981 94%
2000 77%
2003 67%
2009 47%
Så, kan man öka kunskapen är det ju alldeles utmärkt, inte minst för att man kanske samtidigt minskar bilskjutsandet till skolorna och därmed också ökar trafiksäkerheten. Win-win.
Men åtminstone Twitter höll inte med. Vi gissar att det egentligen inte handlar om det inte går att få in trafikkunskap på schemat, utan snarare att skolans personal är hårt pressade med krav på att göra precis allting. Och att förslaget är otydligt.
Vi minns till exempel höstens diskussion om att helt slopa undervisning om antiken för att läroplanen var för fullproppad. Och en pressad arbetssituation brukar sällan vara en bra utgångspunkt för detaljförändringar som det här handlar om. Då brukar försvarsmekanismerna snabbt fall in i ett ”det går inte”. Inte så konstigt.
Många tolkade också förslaget som att skolan skulle bokstavligen lära barnen att cykla – vilket ju rimligtvis är föräldrarnas uppgift. Det skolan kan bidra med bör ju framförallt handla om kunskap om trafikvett, där också föräldrar har en otroligt viktig roll, och trafikkunskap – vilka trafikregler gäller, vad ska man tänka på i trafiken och allt sånt. Saker vi som växte upp på 70- och 80-talet lärde oss i skolan.
Så, vi gissar att om förslaget ska bli hanterbart så måste det konkretiseras. Ska det vara ett eget ämne? Vad ska i så fall bort? Eller ska det integreras i befintlig undervisning? Balans och cykelteknik inom ramen för idrott? Trafikkunskap inom ramen för SO? Temavecka? Ska lärarna stå för kunskapen eller ska man låta besökande specialister göra det – cykelinstruktörer, polis, eller jurister? Hur tidigt i åldrarna ska man börja?
Man kan ju tänka att rätt integrerad så skulle ”trafikkunskap” kunna bidra till att göra teoretiska ämnen som SO, mer intressanta eftersom de får en omedelbar praktisk användning för eleverna. Balans och hälsa skulle kunna ge praktisk anknytning för idrottsämnet. Eller att låta fordonssäkerhet, rent meckande, göras inom ramen för teknik – igen ge ämnet konkret betydelse för eleverna.
Men själva idén med trafikkunskap tycker vi är vettig. Alla människor rör sig i trafiken varje dag och vi vet att ökad kunskap ger både ökad säkerhet och ökad trygghet. Och kanske också kan få några föräldrar att våga göra som deras egna föräldrar gjorde: låta barnen ta sig själva till skolan. Vilket leder till bättre hälsa och till större frihet för barnen som kan ta sig fram själva.
Eller vad tycker ni?
Toppbild: cocoparisienne från Pixabay
EDIT: Så här går det till i Nederländerna.