Inte bara Stockholm som använder färg för att flytta stolpar – det här är Bergslagsgatan i Göteborg:
Ni fattar ju yrkesstoltheten och trafikantrespekten bakom den lösningen. Det bra med pensel och färg är ju att man plocka fram konstnären i sig och improvisera. Man skulle vilja höra snacket i fikarummet när inspektion av sträckan genomförts.
Eller vafan, vem lurar vi. Varför skulle man inspektera cykelvägar, när det finns så mycket viktigare att göra. Kanelbulle på det.
Tack och lov ingen permanent lösning, det här är en omledning när Kruthusgatan stängs av i samband med bygget av Västlänken.
Tipstack till Stefan van den Berg.
EDIT: Och precis efter publiceringen av den här texten fick vi in ytterligare ett exempel, som är extra intressant. Det visar lite något Cyklistbloggen skrivit om massor av gånger, nämligen att cykeltrafiken ofta(st) får den yta som blir över. Och att många cykelbanor egentligen är trottoarer där man bara helt enkelt skyltade om en dag. Vilket leder till konflikter mellan cyklister och fotgängare, som tycker att cyklister cyklar på trottoaren. Titta:
Ni ser att de använder det, numera, klassiska tricket med vit färg för att trolla bort stolpen. Kollar man tillbaks i tiden till 2009 så förstår man hur stolpen hamnade i cykelbanan från början:
I juni 2009 är platsen inte bara en trottoar, utan dessutom uppmärkt gångbana – ni ser den runda skylten till höger. Helt förbjudet att cykla.
Man har alltså tagit en vanlig trottoar, trollat om den till cykelbana, men i övrigt inte gjort något överhuvudtaget. Förutom då att måla vit färg runt herrGåman-skylten.
I sin enkelhet en tydlig illustration över hur långt cykelkulturen kommit i Sverige.
Tipstack 2 till Erik Axelsson.