Ja, det är ju en rubrik man som Cyklistbloggare i huvudstaden drömt om att få skriva. Som i Köpenhamn. Vi är väl inte riktigt där än, men nu på sensommaren tänkte vi ändå sätta strålkastaren på det rätt rejäla lyft som skett i centrala stan.
Vi pratar om sträckan mellan Gamla Stan och Nybroviken. Ett sorgebarn, fortfarande så faktiskt, åtminstone i sydlig riktning. Men åt andra hållet har det blivit riktigt, riktigt bra.
Först Skeppsbron, som tidigare gick på en stundtals rätt smal kombinerad gång- och cykelbana. Sedan ombyggnaden av Slussen så har cykelvägen dock varit vanlig målat cykelfält – och ett rejält tilltaget sådant.
Före:
Efter:
Inte bara cyklisterna har fått det bättre: köerna är borta så bussarna kommer fram och fotgängarna har fått en egen trottoar. Och ljudnivån är plötsligt helt rimlig.
Men, det är när man kommer fram till Strömbron som den stora skillnaden ligger. Numera är vägen bred, och det går att cykla sammanhängande hela vägen till Nybroviken. Här ska vi för transparens säga att vi varit rejält skeptiska. Hur ska det gå att göra om Stallgatan, där Grand Hotel har sina lastkajer? Nybroviken, en cykelväg helt dold av klassiskt ”vi prioriterar design framför trafikanter” med ojämn gatsten och inklämd mellan lyktstolpar och tvåfiliga bilköer. Hur ska det gå att göra något vettigt av det.
Såhär. Före:
Ny sträckning och inte minst, med asfalt istället för gatsten:
Sån jäkla skillnad.
Och till sist, färdig nu i slutet av sommaren, Stallgatan. Från trafikled där man som cyklist leddes in i parkerade bilar och fick trixa sig ut i biltrafiken bäst man kunde:
Till en bred cykelväg, betydligt mindre trafik och gott om plats i lastzonen:
Man kan utan problem cykla två i bredd, trängseln är borta och det känns som ett helt rimligt pendlingsstråk.
Och nu nöjer vi oss inte med stillbilder. Så här ser hela sträckan ut, med före-film uppe i högra hörnet:
Men. Den här sträckan har två platser som vi vill titta lite närmare på. Det blir i nästa inlägg.