Cykelfältet är ingen rännsten

Publicerad den

Ibland känns det som science-fiction, det här med att skapa en cykelväg som är gjord som just väg.
I Stockholm läggs cykelfälten gärna längst till höger på vägen. Man tar helt enkelt ett måttband, håller det mot trottoarkanten och målar lagom långt ut. Problemet är att den biten från början inte är gjord att köra i. Den är utformad som en rännsten. Det betyder att vägbanan sluttar så att vattnet ska rinna just hit, eftersom alla avlopp ligger här och att all avrinning följaktligen sker här. Och all cykling då.
Så här ser det till exempel ut en vacker sommardag på Birger Jarlsgatan:

Ingen väg
Ingen väg

Det ser ju rätt fint ut när det är varmt ute och det inte regnat på ett tag och om man inte cyklar själv, utan till exempel mest kör bil, så kan det vara svårt att förstå hur jobbigt det är att köra över ett avloppsgaller var tionde meter.
Att få det rätt byggt blir då lika svårt som att starta gruvdrift i Kuiperbältet.
Jag tänkte därför utgå från ett positivt exempel, ett där det faktiskt fungerar. Det här är en bro i Hammarby Sjöstad:
2014-03-22 13.20.44
Som ni ser ligger cykelfältet utanför rännstenen. Brunnslocken ligger alltså inte i cykelfälten. De ligger vid sidan av. Mellan trottoarkanten och cykelfältet (ursäkta om jag är övertydlig här, men det här är så ovanligt i Stockholm att jag känner att det är viktigt att understryka).
Titta hur det ser ut när det plötsligt snöat:
2014-03-20 14.28.09
Ser ni? Fattar ni? Är ni med?
Cykelfältet är fortfarande fritt från snö! Jag vet, det verkar som magi, men det är det inte.
Och kolla när snön smälter:
2014-03-21 10.27.45Regnvattet samlas utanför cykelfältet! Igen, kan verka som ren magi – är det inte.
Eftersom avrinningen ligger utanför cykelfältet så hamnar alltså vattnet inte i fältet, utan utanför det. Det är inte sci-fi, det är faktiskt enkelt.
Titta nu på första bilden i inlägget igen – det från Birger Jarlsgatan. Hur tror ni det såg ut när snön kom och sedan smälte? Och på alla andra cykelfält i stan som är förlagda till rännstenen istället för till vägbanan?
Inte sci-fi som sagt.
 

18 svar på ”Cykelfältet är ingen rännsten”

  1. Stora delar av prioriterade cykelstråket mot Västerort i Stockholm fick tidigare (säsong 2012/2013 och bakåt) ibland problem på våren med 5-15cm tjock spårig is på 15-20 ställen, som täckte hela vägens bredd och var upp till 20m långt. Cyklande fick då kliva av och gå helt enkelt. Nu är det sannolikt annorlunda när sopsaltaren används. Men när det ligger snö utanför cykelbanan på våren, och den smälter och fryser under natten finns fortfarande risker med att cykelbanan är byggd lägre än omgivande mark, så att smältvatten rinner in på cykelbanan. Speciellt som snöröjning av cykelbanan ibland tenderar att avslutas på vårkanten fast det fortfarande bildas is. Och innan första snöfallet på hösten bildas ibland svallis av rinnande vatten som fryser på natten.
    Läs om de tidigare säsongernas ishinder här: (alltså innan the magic sopsaltaren började användas)
    http://www.cykelpendlahasselby.se/snorojning/langa-strackor-med-tjock-och-sparig-is/

    1. I det här fallet är det väl rätt kört om vi får en vinter som är lite värre än den vi har haft i år, sopsaltaren kan nog inte hjälpa till då. Så det du skriver gäller nog även om vi har en magisk sopsaltare.

  2. Å sen fryser det där smältvattnet efter snön och då är det livsfarligt att cykla där.

  3. Konceptet cykelfält är överhuvudtaget ett misslyckande trafikplaneringsmässigt och bör användas i undantagsfall, som en temporär åtgärd inför större ombyggnation då man kan bygga en riktig cykelbana med riktig avrinning, t.ex genom att luta cykelbanan mot körbanan där brunnar finns.
    På cykelfält blir man nedstänkt av passerande bilar på ett helt annat sätt än på cykelbana. På cykelbana har man lite skydd från stänk och bråte genom trottoarkanten, man kan hålla sig längre bort från vägen utan att oroa sig för bildörrar eller till och med få skydd av parkerade bilar från både stänk och osäkra förare.
    Dessutom trycks slask och annat skit ut från bilkörfält in på cykelfält, där det sedan ligger kvar tills en städbil får för sig att köra förbi, någon gång i veckan i bästa fall.
    Även där cykelbanor övergår till cykelfält har våra trafikplanerare lyckats få till små sjöar.
    Bort med skiten och bygg infrastruktur som våra barn kan cykla på.

  4. Den första bilden visar också hur snyggt cykelfältet gör en slalomsväng in i den lätta lastbilens dörrzon.

    1. En gång blev jag överraskad av en bakgavellyft som stack ut i cykelfältet. Det var så lagom kul i mörkret. Som tur var lyckades jag bromsa i tid.

  5. I somras var det väldiga problem på Sveavägens cykelfält. Pölarna var runt 5-10 cm djupa på flera ställen. Jag vet inte om det är ett återkommande problem men det var så illa att man i praktiken tvingades cykla ut i körbanan för att ta sig fram.

  6. Posta gärna bilder på hur det ser ut hos er här i kommentarsfältet. Det går att lägga till bild genom att klicka på den lilla bildikonen längst ner i kommentarsrutan!

  7. På cykelvägen mellan Alvik och Bromma är det ju också rätt så intressant- alla kommunikationshål och manholes ligger i cykelfältet och är insjunkna 3-4 centimeter. När det kommer mötande trafik där går det inte att väja för de.

  8. Gröndalsbron borde kvala in på första platsen. Cykel och gångbanan är nämligen avrinningsområde för Essingeledens 5 norrgående filer. Gissa hur det ser ut en slaskig vår eller höstdag.

  9. Kanske det bästa inlägget i Cyklistbloggen någonsin.
    I sin enkelhet visas hur de som planerar och genomför cyklisternas infrastruktur inte ens är sommarcyklister när de har semester – de är på sin höjd solcyklister när det är torrt och fint.
    ”Vaddå, blir det problem vid regn och snö? Det hade vi ingen aaaning om!”

Kommentarer är stängda.