I går sjöng vi sopsaltarens lov och här är ett exempel på hur det såg ut imorse på min färdväg. Men samtidigt som det går toppen att komma in till stan är city fortfarande ett oplogat problem.
Min färdväg går från Stockholms södra förorter in till Södermalm. Så här ser plogningen ut numera:
Efter någon knapp kilometer kommer jag upp på cykelvägarna längs Nynäsvägen och de är numera förtjänstfullt sopsaltade. På de nya cykelvägarna längs Nynäsvägen prioriteras dock ofta gångbanorna, som syns på den plogade lilla svängen i bild. Dock inga som helst problem att ta sig fram.
Så nu är det en behaglig resa in till stan. Däremot lämnar plogningen inne i city fortfarande övrigt att önska. Min fru började cykla till jobbet vid Stureplan i augusti men slutade idag. Huvudanledningen till att hon slutar för säsongen är modden, slasket och snön på Skeppsbron, som är ett lysande exempel på usel renhållning. Själv behöver jag bara dras med Götgatan, i sammanhanget en ren och fin sträcka. Men kära Stockholm, vad är problemet med att ploga på Skeppsbron?
Jag undrar varför dom sopar gångbanan på båda sidor av Nynäsvägen istället för att prioritera cykelbanan, det är väl det som är meningen? Både in mot stan i morse och hemåt i eftermiddags.
Väldigt många gående verkar dessutom glömma att cykelfälten överhuvudtaget finns när de är täckta med snö och is.
Tex på Erik Dahlbergsgatan fick jag idag väja för ett dussintal. Folk med hund, barnvagnar osv gick alla mitt på cykelfältet.
Funderar på om man skall cykla i bilfälten istället kanske som protest mot den dåliga snöröjningen på cykelbanorna.
(Förövrigt brukar just barnvagnar vara populära att köra i cykelfälten på östermalm, oavsett årstid. Antagligen för att de är avfasade så att det inte blir någon kant vid övergångställena.)
Sedan höll jag på att bli överkörd av en lastbil vid korsningen sturegatan/valhallavägen. Pga spårig is i cykelfältet halkade bakhjulet till just när en lastbil kände sig nödgad att tränga sig förbi. Jag har dubbdäck men det hjälper inte alltid..
Skeppsbron södergående är bedrövlig. Jag cyklar i bilfilen utan att skämmas och bilister som har bråttom (läs: alla) får köra om mig genom att använda en del av bussfilen. Aldrig att jag cyklar i snömodd, halkar till och hamnar under en bildäck.
Efter uppförsbacken i ”rondellen” innan Scandic vid Slussen blir jag onödigt omkörd av en dragsspelsbuss som sedan lägger på högerblinkers när jag är vid bussens mitt men den stannar helt och släpper förbi mig. Tack och lov var det poliskontroll den dagen med två polisvittnen som tittade åt vårt håll så busschauffören kanske ”kom på” att hen nyss körde om en cyklist.
Korsningen Hornsgatan/Götgatan är fortfarande en trist följetong. Gångtrafikanter tittar surt på mig när jag cyklar rakt mot dem fast det är de som är i cykelfältet (som är bredare än övergångsstället just nu). Funderar på att byta cykelväg in till city via Katarinavägen istället då det alltid händer något runt Slussen. Tyvärr håller de ju på att jobba även utanför Djurgårdsfärjan just nu vilket gör att Cyklister och bilister måste samsas i samma fil på en trettiometerssträcka. Man kan ju tycka att den första bilisten kan släppa förbi oss cyklister eftersom det faktiskt är bilarna som korsar och sedan kör på den rödmarkerade cykelbanan. Men icke. Första bilen gasar alltid och andra bilen måste bromsa då det dyker upp cyklister från ingenstans framför hens bil.
Livet som vintercyklist ger mer utmaningar men ju fler cyklister som är ute året runt desto bättre måste infrastrukturen bli. Den kan i alla fall inte bli sämre.
Skeppsbron södergående har i alla år varit en mardrömsmoddig upplevelse. Samma sak på Strömbron.
Cyklistbloggen: Sopsaltat och oplogat http://t.co/b62puvrzFj @Cyklistbloggen