Tidningen Liljeholmen/Årsta skriver om Stockholms initiativ att tacka cyklisterna för att de cyklar under rubriken ”Nu ska vi cykla som i Danmark”. De inledder med den här neutrala ingressen:
Vreden mot stans växande klunga cyklister frodas. Men nu ska det bli fredligare attityder trafikanter emellan. Hur? Genom att vi lär oss cykla på danskt vis.
Vreden. Växande. Klunga. Oladdade ord, verkligen. Drygt en tredjedel av texten ägnas åt att beskriva hatet mot cyklisterna, eftersom det just nu inte går att skriva ordet ”cyklist” i en text utan att skriva som sajten Avplixat skriver om ”muslimer”.
Ansvaret för att lösa den här oerhörda konflikten ligger som vanligt på cyklisterna själva. Enligt artikeln handlar det om att vi cyklister inte ”kommunicerar” med våra medtrafikanter. Om vi bara börjar kommunicera, för det gör de i Danmark, så kommer alla bli kompisar igen. De missar en hel del av det här med ”Copenhagenize”, alltså cykling i Danmark, och skippar helt saker som riktig infrastruktur, bilister som accepterar cyklister och fenomenet critical mass, att när tillräckligt många cyklar så normaliseras cykling.
Här är några till punkter om hur man cyklar som en riktig dansk (klicka för större bild):
Cykla säkert och Köpenhamnifiera världen.
Läs mer om varför cyklism väcker ilska:
Cyklister utmanar bilden av vem som får plats i trafiken
Fåfänga cyklister provocerar
Sajten Treehugger listar sex sätt att minska roadrage i trafiken
Storgillar listan ovan! Sen skulle jag säkert tycka att cykelkärremänniskorna var i vägen, men om cykelbanorna är gjorda så att man kan cykla om är det ju inget problem…
Håller med om det du skriver, jag reagerade likadant när jag läste artikeln. Den här eviga önskan om att svartmåla cyklister, jag kan inte ta det annat än som att folk känner sig hotade (deras bilyta är i fara) och samtidigt får lite dåligt samvete över att de själva inte rör på sig mer/transporterar sig miljövänligt. Det verkar liksom finnas en inbyggd reflex att slå mot det som känns som ett hot mot de privilegier som man har. Ofta då mot t.ex. cyklister, feminister eller invandrare. Det är ändå hoppfullt med den kritiska massan, det ökar, snart GÅR det bara inte att ignorera cyklisterna längre. En del kommer såklart att fortsätta försöka hävda att man automatiskt blir en huligan bara man sätter sig på en cykel (alt. att de som väljer att cykla var idioter från början), men de blir förhoppningsvis färre och färre ju vanligare det blir att cykla. Ser fram emot det 🙂
Jag skrev nedanstående
kommentar på artikelns hemsida och tycker den kan platsa här med:
Nej till cyklisthat!
Vad sägs om att sluta sprida och elda på
de felaktiga fördomarna att ALLA cyklister är galna fartdårar som bryter mot
trafikregler och riskerar liv och lem på folk i sin framfart.Ja, det finns
många cyklister som bryter mot trafikregler och en och annan som kör på ett
farligt sätt. Att däremot påstå att alla cyklister som grupp uppvisar detta
beteende är gravt felaktigt.Varför ser man aldrig artiklar om de trafikfarliga
lagbrott ALLA bilister gör? Detta trots att antalet lagbrott som utförs av
bilister överstiger cyklisternas. Lagbrott som i mycket större utsträckning ger
risk att oskyddade trafikanter skadas.Nej, lägg ner denna ogrundade spridning
av fördomar och hat mot cyklister. Det gagnar inte någon att felaktigt peka ut
alla cyklister som vårt största problem i trafiken. Fokusera istället på att
hitta lösningar på problemen. T.ex genom att påverka politiker att förbättra
infrastrukturen för alla trafikanter så vi kan samsas om våra gator mer effektivt
utan konflikter.
Igen får jag vatten på kvarn. Svenskar och speciellt Stockholmare är starka och stolta ”individualister”. Ordet solidarisk är för länge sedan glömt.
Vi ska ”tillsammans” ta oss fram på en cykel/gångväg som är x antal meter bred, varför kan vi inte samsas om den? Det är väl en självklarhet att alla vill komma fram oskadda?
Nej vi cyklar med ena näven i luften, gapar och skriker,
– Om du inte kan gå på rätt sida så håll dig hemma!
Jag både cyklar och promenerar med hund till och från min arbetsplats. Jag har 100% koll på var jag får gå och cykla, men alla har inte det. Vissa stiger av bussen och går lite för långt och vips så står de på cykelbanan och blir överkörda?!
– Se dig för skriker cyklisten och cyklar vidare…
Så sorgligt att vi som är så få inte kan samsas om utrymmet i den här staden…
Kommunikation är A och O, men det är väl inget nytt? Eller är vi cyber-space-nördar och tror att det inte behövs?
Toppen bra blogg btw 🙂
Bra inlägg! En kommentar till ett av dina inlägg (som du också länkar till nu) för min del hatar jag ingen, men kan konstatera (jag cykelpendlar till jobbet året om) att de som du benämner memil många gånger är de som har minst respekt för sina medcyklister. Om jag någon gång blir prejad så är det av en s k memil, samma sak gäller när det ska köas (eller då inte köa, utan tränga sig) vid trafikljus. Det handlar mer om att man inte blir snabbare och har större rätt till cykelbanan än någon som inte har hela kittet på sig. Respekt oavsett vad cykeln kostar.
Oj håller inte alls med om trängning. Tycker alltid det är dom utan cykelkläder som alltid ska ställa sig längst fram, även om det redan är 3 cyklister bred kö. Sedan är dom alltid långsammast att komma iväg men upprepar samma beteende vid nästa rödljus.
Men visst, det är nästan alltid män som kör lite snabbare och farligare, riskerar mer vid omkörningar. Dock är det i min värld nästan alltid kvinnor som pratar i mobil och cyklar mitt i cykelbanan utan en tanke på att det finns andra cyklister bakom.
Det är i alla fall mina observationer.
Tack!
Jag har faktiskt aldrig haft problem med lycra-män, eller kvinnor – i Stockholm är det nog lika många ummm… mekils som memils. För att ta ett exempel så var det kvinnor på u-ramscyklar som körde på mig bakifrån bägge gångerna det har skett.
Kanske beror det på att jag cyklar så erbarmligt långsamt – jag blir oftast omkörd av alla typer av cyklister och jag tycker nog det är helt slumpmässigt vilken typ det är som är sämst på att hålla avstånd och marginaler.
Kanske är det annorlunda för dem som cyklar fortare – de blir kanske mer sällan omkörda av ”vanliga cyklister”. Det är åtminstone en teori jag har till att jag aldrig stört mig på just memils.
I min värld (som snabbcyklande rundrams-cyklist) är kanske memilarna (eller mekilarna) oftare de som kastar sig förbi en, men absolut inte de som cyklar om på farliga/irriterande sätt (ytterst sällan så att man måste cykla ut i gångbanan för att inte krocka, vilket söndagscyklisterna gör väldigt ofta i mina ögon), eller som tränger sig förbi vid cykelöverfarter. Eller kanske har jag högre tolerans om de gör det eftersom jag slipper cykla om dem när de faktiskt gjort det.
Folk som ställer sig först blir liksom bara irriterande om man måste cykla om dem igen och igen… vilket jag råkar ut för rätt ofta eftersom många inte förväntar sig att man kan cykla fort på en gammal damcykel (men min är en Sverigeloppscykel, herrejesus, man kan få upp såna i rätt bra fart om man har lite benmuskler, och det får man ju av att cykla…).
Så jag är med dig igen, stör mig inte speciellt på just Memils, jag har mer problem med ovana cyklister och de som bara skiter i att visa hänsyn (cyklar mitt i vägen och pratar i mobil, cyklar förbi vid rödljus fastän de tänker cykla sakta sen, cyklar om i mötande fil, tvärvänder eller tvärbromsar utan att se sig om eller visa tecken).
Jag delar din upplevelse om att ovana cyklister generellt sett stör mer. En av de få negativa sakerna med våren och sommaren. Nu har det dock börjat lugna ner sig igen. I alla fall tycker jag man i debatten missar att man kan orsaka bra mycket krångel utan att cykla speciellt snabbt. Och som cykelinfrastrukturen är utformad är det en ganska komplicerad uppgift att inte orsaka katastrof på sina ställen. Medan bilinfrastrukturen medvetet utformas för att vara förlåtande så utformas ju som bekant cykelinfrastrukturen för att vara det rakt motsatta. Det gör ju att alla små fel och brister blir så mycket tydligare och skapar så mycket mer problem.
Kanske dags att kontra med:
Cykelinfrastruktur som i Köpenhamn! Gå som i Köpenhamn och kör som i Köpenhamn!