Jag har aldrig cyklat i Småland, det kan vara så att landskapet har Sveriges absolut bredaste gång- och cykelbanor. Följde man ”Vet du din plats?”-länken i förr-förra inlägget så dyker nämligen den här bilden upp:
Titta på mittenbilden. Enligt illustrationen är utgångspunkten alltså en kombinerad gång- och cykelbana där fyra fotgängare och två cyklister får plats i bredd. Fyra filer alltså. Eller minst tre, om man är snäll och ser det som en omkörningsbana i mitten.
Med förbehållet att jag aldrig har cyklat i Småland, så känns det oerhört orealistiskt att det skulle finnas i verkligheten. Hade vägbanan varit så bred som på bilden hade den varit uppdelad.
I verkligheten är ”gemensam bana” en omgjord trottoar. Och utifrån den verkligheten tycker jag de här instruktionerna är vansinniga. De leder bara till att fotgängare uppfattar att det är en massa cyklister som cyklar på trottoaren. Med viss rätta.
Först hade jag tänkt föreslå att man som cyklist alltid håller sig ytterst på vägbanan, som fotgängare alltid innerst. Det innebär att fotgängare kommer möta fotgängare och cyklist möta cyklist, istället för att man som cyklist när det blir trångt ska köra slalom bakom folks ryggar.
Sen insåg jag att det rimliga är att helt låta bli med dumheten att ha ”gemensam bana”. Antingen är banan bred nog för både cyklister och fotgängare, som i exemplet på bilden ovan, och då ska det vara en mittlinje. Eller så är den för smal, och då är det en trottoar. Då ska cyklisterna köra på vägen.
Vad tycker ni?
Jag har cyklat mycket i Småland – i över 20 år – och de gemensamma Gång- och Cykelbanorna fungerar alldeles utmärkt och är ofta genvägar genom områden där bilar inte får köra. Inte förrän jag flyttade till Stockholm har jag sett separerade GC-vägar – och ENKELRIKTADE cykelbanor. Man tar sig för pannan – ska jag behöva ta mig över till andra sidan vägen om jag kommer på att jag glömt något hemma? Ska jag aldrig ha en chans att möta en kompis som är på väg hem åt andra hållet? Hur tänkte de där?
Det blir väldigt löjeväckande när du försöker lägga ett storstadsperspektiv på en företeelse som funkar i större delen av Sverige, men kanske inte just i Stockholm.
Avskyr cykelbanor över huvud taget. Separeringen håller ändå inte fotgängare borta och banorna är slingriga gropiga och ologiska. Ge oss tillräckligt breda körfält i gatorna istället så kan bil och cykel samsas. Istället för att klämma in fler bilfiler bör varje körfält (helst bara ett i var riktning) vara brett nog för att tillåta flexibilitet och kunna passera med cykel. Och på väg vill jag ha vägren. Målade cykelfiler är bra men behövs bara så länge man behöver göra bilister uppmärksamma på att det kan finnas cyklar i trafiken.
Vanligt folk tycker inte om att cykla tillsammans med bilar. Även om utförandet ofta har brister, är det ändå tack vare cykelbanorna som cyklingens andel av transporterna ligger på 10 % i stället för 0 %.
Som Nisse skrev så är pga separering av trafikslagen vi fortfarande har var 10:e resa gjord med cykel. Annars skulle vi ha det som i London (där det väldigt ofta är målade cykelfält) där var 100:e resa är med cykel.
Det är separering av trafik som vi eftersträvar och som vi ser ger effekt. Alltså om vi vill öka andelen trafikanter som cyklar, dvs. Här har vi mycket att lära av andra länder.
Jag förstår tanken att gångtrafikanter är mest irriterande. Jag håller med dig! Men lösningen tror jag är att vi separerar cyklar från gångtrafikanter. Inte att vi bygger cykelvägar för 8-åringar där lastbilar kör i 50km/h.
Nej jag gillar faktiskt smalare bilvägar framför breda bilvägar, för då saktar bilisterna ner och visar lite mer hänsyn. Ökar man bredden tar trafikanterna bara ut det i högre fart.
Håller med om att cykelbanor är lite överreklamerat. För mig och många andra vuxna cyklister vore det nog ofta bättre att dämpa biltrafiken istället för att bygga cykelbanor. Kanske behövs cykelbanor för barnen men det är jag inte så säker på. Det är ju biltrafikens hastighet och mängd som utgör faran.
Gång, Cykel & Moped-vägar (GCM) är konstruerade utan samma analys av trafikflöde och dess behov som vägnätet. Dessa GCM-vägar har ingen ”mall” som beskriver hur bred vägen *skall* vara vid en viss trafikvolym. Däremot kan kommuner (i sin godhet) ibland bredda vissa GCM-vägar på eget bevåg.
Tyvärr har vi en tendens att lägga mycket tankekraft på utformningen av
vägnätet och alla våra andra färdsätt marginaliseras för att ge utrymme åt vägnätet.
Det vi behöver är vad jag hoppas Kent Johansson (cykelutredaren från regeringen) pysslar med just nu (det är läskigt tyst från honom.. men man kan ju hoppas).
Vi behöver:
1) En ordentlig analys av vilket typ av underlag en väg med viss trafikvolym *skall* ha
(Exempelvis ska alla större Cykelvägar ha röd-asfalt. Detta för att skapa enhetliga symboler i vårt kollektiva medvetande. Annat exempel är hur vägen är underbyggd, dränering och sidohinder.)
2) En analys som anger *minsta* bredd för GCM-vägar, trottoarer etc beroende på trafikvolym och *avsikt* med utrymmet.
(Tätort = Stora, breda trottoarer. Mindre vägnät.)
3) Ett tydligt direktiv från vår stat till sina departement och vidare ut till kommuner att GCM-vägar av en viss betydelse (pendelstråk t ex.), GCM-vägar med viss trafikvolym och GCM-vägar med en omfattande blandning av trafikslag *skall* separeras med refug *eller* höjdskillnader från vägnätet och från långsammare trafikslag (ex cyklar från gående).
4) Dessa direktiv är inte rådgörande utan *tvingande*. Precis som det är *tvingande* att bygga vägnätet i vårt land med viss standard.
Självklart besitter jag inte sanningen utan detta är subjektiva påståenden som jag gärna diskuterar och kompromissar runt. En punkt är jag dock inte villig att kompromissa om. Det är punkt 4. Det ska vara skampåle för den kommun som går emot dom nationella direktiven.
Fundera på vad som hade hänt ifall Janne Josefsson fått tag på en kommun i Sverige som av besparingsskäl bara anlägger 2m breda bilfiler. Det hade blivit ramaskri i landet. Otrygghet! Frihetshatare!
Avslutar med ett klipp med en motorcyklist som blir prejad av vägen av en bilist då bilisten antingen inte ser eller inte uppfattar korrekt motorcykelns hastighet. Ponera också hur ofta det här händer cyklister. Ofta dagligen. Ibland flera gånger per dag.
http://www.youtube.com/watch?v=sPPi3UzOC8U
Angående punkt 2 finns redan idag Trafikverkets riktlinjer ”Vägar och gators utformning” (VGU). Problemet är att Trafikverket lägger ribban ganska lågt. Exempelvis tycker Trafikverket det är ok med dubbelriktade cykelbanor som är 1,80 m breda (se sida 33
http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Bygga_och_underhalla/Vag/Vagutformning/Dokument_vag_och_gatuutformning/Vagar_och_gators_utformning/Sektion_tatort-gaturum/03_dimensionerande_trafikanter_och_trafiksituationer.pdf). I Nederländerna får man inte bygga så smala cykelbanor ens om de är enkelriktade.
Ett annat ”guldkorn” ur VGU är att vid 50 km/h ska vägen dimensioneras så att sidoavståndet bil-cykel är 50 cm. Men för bil-bil gäller 70 cm (se tabell 3-1 http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Bygga_och_underhalla/Vag/Vagutformning/Dokument_vag_och_gatuutformning/Vagar_och_gators_utformning/Sektion_tatort-gaturum/03_dimensionerande_trafikanter_och_trafiksituationer.pdf). Trafikverket har säkert en förklaring till varför siffrorna ser ut som de gör. Men som cyklist är det nästan så att man undrar om Trafikverket tycker det är det viktigare att skydda bilar från plåtskador än att skydda cyklister från sjukhusbesök.
Jag visste inte det här. Jag vet att det fanns idéer om vad en cykel minst behövde för att kunna färdas rakt (antagligen uppmät på en raksträcka utan sidovind eller annan trafik). Dock visste jag inte att det fanns riktlinjer redan utskrivna.
Vi kan nog dock enas om att 75cm för enkelriktad cykeltrafik är för litet. Och 1.8m för dubbelriktad trafik talar emot vad trafikverket skrivit i sin egen skrift ”GCM-handbok”.
(http://www.trafikverket.se/PageFiles/35571/gcm_handbok.pdf )
Där skriver man att 2.25m är minsta bredd för dubbelriktad cykeltrafik. I Uppsala bygger man 1.5m breda cykelvägar med fasta sidohinder 25cm från cykelvägen (busskurer). När man byggt klart sätter man ut skyltar som varnar trafikanter att vägen är smal (se bilden. Skylten anas precis bakom lyktstolpen. Varning för mötande trafik).
Dock är alla dessa siffror bara vägledande. Jag vill ha tvång, krav och diktatorisk järnhand. 🙂
Min första tanke på filmen var att det såg ut att gå fort, hann inte se ngn hastighetsskylt. Andra tanken var att hålla utkik efter motorcykeln (Fattade inte att kameran satt på honom:)
Till sist slår det mig att bilisten inte ens bryr sig om att stanna…fascinerande beteende.
En sista tanke…avskyr motorcyklar i trafiken. Det är som att de försvinner eller faktiskt blir osynliga. Bilen är ju ”normen” i trafiken så det är den man/jag intuitivt ser, en mc försvinner. Jobbar på det:)
Exakt! Man har en trafiknorm man anpassar sig efter. När jag började titta efter cyklister fick jag en chock! Dom är ju banne mig överallt! Men jag hade levt i en bubbla och bara letat efter det körskolan förberett mig på – andra bilar!
Samma gäller för övrigt MC. Svåra att se och hastighetsbedömma. Men det är helt enkelt ovana.
Sambon tar körkort nu och i hennes trafikbok är 2 sidor av 360 vigda åt hur man interagerar med cyklister. TVÅ sidor. Wow. Det är lika många som är vigda åt ”miljömässig tvätt”. Så viktiga är 29% av Uppsala befolkning, ~35% av malmös befolkning och 10% av Sverige i snitt.
I NL finns trafikutbildning från barnsben som både cyklist och bilförare för att uppmärksamma varandra i trafiken. Kanske något vi bör göra också för att mentalt anpassa oss? Jag vet att jag hade haft glädje av det när jag började köra bil.
http://www.youtube.com/watch?v=16AO0_08r3o&