Jag cyklar varje dag på Oxenstiernsgatan förbi Berwaldhallen. Det är en klassisk smitväg för bilar på väg från Strandvägen till Valhallavägen och förutom privatbilar så kör gärna lastbilar här också på väg ut ur stan norröver. Det brukar vara packat med bilar i rusningstrafiken.
Men i morse när jag kom cyklande i backen såg det annorlunda ut. Vägen var helt tom (och jag tackar åter Googles förråd av gratismüsak för att jag lyckades dämpa det burkiga mikrofonljudet):
httpvh://www.youtube.com/watch?v=AlTGXW5X8bg
Hela vägen var avspärrad, bilarna fick vända nere vid Berwaldhallen. Det var en märklig känsla att ha hela vägen för sig själv. Bara enstaka taxibilar som körde upp och vände störde upplevelsen av att ha precis hela vägytan för sig själv. Några fotgängare gick ovana mitt i gatan. Vi cyklister kunde plötsligt cykla i det tempo vi själva ville, de som cyklade långsamt höll sig vid trottoarkanten, memils kunde ostört susa fram i mitten. Friktionen minskade, möjligheter öppnade sig. Cykelbanan kändes plötsligt extra smal.
Det är först när man står där mitt i vägbanan, tom på bilar, som man förstår hur extremt stor plats bilar har, hur enorm vägytan är. Jämför man det med de smala ursäkter till cykelfält man hänvisas till som cyklist blir det än mer tydligt hur skevt prioriterandet är.
När jag ställde mig mitt i vägbanan på fotot här ovanför och tittade upp mot backen slog det mig, så här skulle det kunna vara jämt. Det har gjorts förr, titta till exempel på hur holländska Assen förvandlat sin stadsmiljö, till cyklisternas fördel. Det känns plötsligt inte längre självklart att staden ska tillhandahålla smitvägar åt privatbilister som inte vill åka kommunalt eller cykla.
Jag har inga problem med att förstå att det behövs bilvägar för boende, eller för yrkestrafiken. Det har jag svårt att se är varför vägnätet ska dimensioneras för personer vars enda motivation är att de är för bekväma för att använda kommunaltrafik eller cykel.
Om man inte längre bygger för att låta enstaka personer förflytta sig en och en i stora bilar så minskar behovet av enorma vägytor väsentligt. Då går det att göra som i Nederländerna, där man bygger gator för att göra det lättare för cyklister och svårare för bilister. Här till exempel:
Varför kallar du Oxenstiernsgatan för ”smitväg”? Det är en bred gata med mittremsa och allt. Tillåten för längre fordon ä gatorna runtomkring, dessutom. Jag uppfattar den helt klart som den lämpligaste vägen i det här stråket, för vad är alternativet? Man måste många kvarter bort innan man kommer igenom på annat sätt.
Därför att det är en gata som används för tung trafik som försöker smita förbi köbildning: Exempelvis tung trafik på väg från söderort som undviker Centralbron-Klarastrandsleden och stället tar Skeppsbron-Strandvägen-Oxenstiernsgatan-Valhallavägen. Eller tung trafik söderifrån som ska till Frihamnen som istället för Södra länken-E4-E20 (Norra Länken-Vallhallavägen-Lidingövägen) använder Stadsgården-Skeppsbron-Strandvägen-Oxenstiernsgatan-Lindarängsvägen.
Men visst, ”smitväg” kanske är förbehållet vägsnuttar där trafik i verkligheten inte är tillåten. ”bakväg” kanske vore bättre.
Men nu ska ju det begränsas när Tvärbana City byggs (http://insyn.stockholm.se/exploatering/document/2008-12-11/Dagordning/37/37.pdf) vilket kommer leda till smalare vägbanor.
Strålande inlägg!
Tackar!