I morse twittrade Stockholmspolisens IGChefen det här:
Min första ryggradstanke var, ”Ja, det var ju inte en särskilt trevlig reaktion när någon faktiskt ber om ursäkt”. Det är ju så vi vill ha det, alla begår misstag, då är det bra att säga förlåt. Som bilförare är jag med om situationer där man kommer för nära varandra, missförstår, hamnar otydligt och då löser det sig oftast bäst med en ursäkt.
Men som bilförare riskerar jag plåtskador när en annan bil kommer för nära. Som cyklist riskerar jag livet, även i låga hastigheter. Då är det inte lika självklart att man rycker lite på axlarna och säger ”okej” när man är med om en otäck situation. Eller att man agerar rationellt och så genomtänkt. Jag tror inte alltid man tänker på det om man inte cyklar själv, hur utsatt man är på hoj.
Jag vet inte exakt vad IGchefen menade (han har inte svarat än) och jag vet inte hur den här situationen såg ut, jag var inte med. Det kanske gick jättelångsamt och var en helt lugn förnära-körning. Men tweetet retweetades friskt av andra som inte heller var med och förmodligen reagerade ungefär som jag gjorde först, ”puckade cyklist”. Så bekräftas åter bilden av cyklister som problem.
Försvarar absolut inte att ha sönder någons backspegel.
Men hur lätt är det att uppfatta en ursäkt från någon som sitter i en bil?
Ofta ser man ju inte ens föraren på grund av olika saker som att det speglar sig i rutan tex.
Sen är det ju det där med att hantera snabb rädsla och adrenalinet som kommer när man håller på att bli på / överkörd.
Det här med att be om ursäkt är intressant. De gånger jag är ouppmärksam i trafiken som cyklist, så håller jag alltid upp en ursäktande hand (inte ett långfinger), och om det är en annan cyklist ropar jag även ”Förlåt!”.
Men de gånger bilförare inser att de varit nära att köra över mig på grund av deras uppmärksamhet och vår blickar sedan möts – _mycket sällan_ får jag en ursäktande hand från dem. (Det kan i och för sig att göra med att ordet förlåt verkar ha försvunnit från svenskan och ersatts av ”Oj.”.)
När jag är fotgängare på väg över ett övergångsställe, och bilisten stannar alldeles för sent, brukar jag föra båda händer ner och upp med handflatan nedåt (ni vet, i betydelsen ”sänk hastigheten”) Om bilisten över huvud taget gör något när vi får ögonkontakt så viftar de ofelbart bara nonchalant med pekfingret i sidled med betydelsen ”varsågod och gå”. Ja, vad fasen tror du att jag försöker göra? Varför kan ingen av dem i stället visa upp bägge handflator och säga ”förlåt”? Otroligt störande.
Bara för att ge lite perspektiv på uttrycket ”kommit lite för nära”. I september i år kom en lastbil för nära en ung kvinna vid Slussen. Konsekvensen av att komma för nära en cyklist med ett till två ton plåt, kan bli förödande. Då är en ursäkt inte mycket värd.
En alternativ formulering: ”En cyklist som höll på att bli överkörd av ouppmärksam bilist, slog till mot bilen för att visa att livsfara förelåg. När föraren stannade bilen, fortsatte cyklisten.”
Att slå sönder en backspegel kan inte försvaras. Hur ska man göra när man håller på att bli trängd och riskerar att bli överkörd? Det händer varje vecka, och som cyklist får man alltid skulden.
Nu har han svarat….
Vad tycker du?
Man kan förmodligen diskutera formuleringar länge och 140 tecken är naturligtvis inte optimalt för att få med alla nyanser. Men jag tycker kanske att ett myndighetskonto bör fundera lite över vad exakt man kommunicerar – och hur. Som privatperson kan man skriva lite som man vill, som myndighetsrepresentant har man inte den lyxen.
Han svarade ju ”Jag drar två slutsatser; 1) var rädd om cyklisterna 2) ha inte sönder andras grejer. Hur tänker du?”
Jag skulle nog svara att hans första tweet kommunicerade förståelse för cyklister dåligt. Att han ställde bilistens ursäkt mot cyklistens reaktion genom att beskriva det i termer av orsak-verkan: ”Bilisten bad om ursäkt, fick som svar förstörd backspegel”. Det är lätt att tolka det som ett ställningstagande för bilisten. Jag tror många gjorde just det. I så fall är det dåligt kommuncerat av IGchefen.
Samt att svaret ”Var rädd om cyklisterna” kan uppfattas som patroniserande, som ett sätt att förminska cyklister. Jag har svårt att se en liknande formulering om bilister.
”Vi bygger mitträcken för det gäller att vara rädd om bilisterna”. Jag tror ingen hade formulerat sig så. Men cyklister ska man ”vara rädd om”, som vore de små barn.
Jag blev också förvånad, jag utgick från att han varit närvarande vid tillfället, men nu har jag förstått att han bara utgick från vad bilisten sa.
Förmodligen är jag överkänslig. Men det blir lätt så som cyklist.
Är nog som vanligt lika bra att andas en gång till, och glida ut en decimeter till körbanan för att hävda sitt utrymme. Skulle jag tittar efter alla vårdslösa omkörningar på övergångsställen, innan refuger och vid heldraget blev det inte mycket tid över att cykla…
Men min tolkning av igchefen är samma, bilisten bad om ursäkt och den ilskne cyklisten slog sönder backspegeln som svar. Frågan vi alla ställer oss är vad han använde? Har hon tillverkat en vänsterhandske med inbyggd busshammare eller fälgkors? Var kan man köpa den???