Jag hade tänkt att försöka få till ett positivt fredagsinlägg, efter allt bloggande om stolpar och oförstående kommunpersonal. Men så cyklade jag hem igår kväll. Det är rätt mörkt så här års även om man har stark framlampa och när jag kom i rimlig fart på cykelbanan längs Strandvägen så plötsligt körde jag in i vad jag trodde var sand eller eller jord. Så här såg det ut i höstmörkret:

jordhog 500

Tack och lov var farten inte högre än att jag kunde parera och rulla ut ur den första jordhögen och sedan kan jag säga att jag cyklade oerhört långsamt. Vilket var tur för sedan kom det flera högar.

I dag körde jag samma väg i dagsljus. Så här ser det ut:

lovhog dag 500

Det är alltså uppsamlade löv från träden. Cykelbanan är det vänstra fältet. Det högra är trottoar. På bilden ovan är den största högen, men vägbanan var full av dem:

fler lovhogar 500

Jag hade alltså kört in i en av de mindre, de i bakgrunden på bilden ovan. Det var väl tur får man säga.

Now. Det här är alltså kommunens enterprenörer som är ute och städar. När de avslutar för dagen samlar de ihop löven och lägger dem i stora berg mitt i vägbanan. Och där ligger de kvar.

Så här skriver kommunen på sin sida om  den ännu osynliga Cykeljouren:

Målsättningen är att göra fler cykelbanor framkomliga året runt. Det innebär att förutom snöröjning så sker även sandsopning, lövsopning och underhåll av materialet i vägbanan. Underhållet av vägbanan genomförs med speciella maskiner. Vi underhåller även belysning.

So, i slutet på oktober 2013 så innebär ”lövsopning” att cykelbanan fylls av lövberg. De sopas inte bort från banan, de stjälps av i den så att de täcker nästan hela fältet. Det är såklart livsfarligt för cyklister, det är inget någon överhuvudtaget ens skulle fundera att göra på en bilväg.

Jag skulle vilja sätta in det här i ett lite större sammanhang:

I somras var det massor av artiklar om undersökningen som MSB gjort, som visar att betydligt fler cyklister skadas än vad man tidigare trott (här är den enda vettiga av dem).

– Vad som är anmärkningsvärt är att det är fler cyklister som blir inlagda på sjukhus än personbilstrafikanter, säger Jan Ifver, statistiker på transportstyrelsen. (Expressen)

Flera av dem försökte knyta den till de poliskontroller som gjorts på Götgatsbackens gågata (här är ett exempel). Tillsammans med det här citatet:

Utredaren Jan Schyllander, som skrev MSB:s rapport, berättar att hög fart och kraftiga inbromsningar är en vanlig orsak till de olyckor som slutar i sjukhusbesök.

så målas bilden av farttokiga memilsmarodörer på dyra cyklar med för många växlar upp och blir till förklaringen till varför cyklister är den trafikantgrupp som skadas mest. Det är deras eget fel.

Now. I beg to differ. Senaste veckan har vi skrivit om hur en cyklist fått beskedet att man inte ska cykla i mörkret, när han försökte påtala det orimliga i att ställa undan två bilar på en dåligt upplyst cykelbana. Vi har skrivit om hur kommunen helst placerar stolpar i cykelbanan eftersom de ju annars blir nerkörda av bilister. Vi har skrivit om hur vägarbetskyltar ställs fel och att avledningar görs som är direkt farliga.

Islandstorget

Det är kanske inte så konstigt att det blir del kraftiga inbromsningar i en sådan miljö. Där fasta och rörliga hinder plötsligt dyker upp hela tiden eftersom cyklisters säkerhet hamnar långt ner på listan över prioriteringar. Där cyklisters säkerhet är mindre viktig än plåtskador på bilar. Eller där som igår kväll, där en entreprenör inte stannat och funderat några sekunder i det vettiga i att lägga ett berg av löv mitt i en vägbana.

Kanske ligger en del av förklaringen till MSB’s olycksstatistik där, snarare än att några cyklister kör för fort på en gågata i Stockholm.

Trevlig helg.

EDIT: Här är en kraftig inbromsning till, denna från Jönköping.