Trafikförordningen har en hemlig paragraf

| 41 kommentarer

Här kommer en bitterpost. Vi vet det.

Inser plötsligt att Trafikförordningen har en 0 Kap §1: ”Alla regler som kan tolkas till förmån för biltrafiken, ska tolkas till förmån för biltrafiken”.

 

Varför? Tja, om vi tar begreppet ”väjningsplikt” så är det lite olika viktigt beroende på vem som har den. När biltrafiken har väjningsplikt mot oskyddade trafikanter, är det viktigt att oskyddade trafikanter förstår att de ska samspela och inte bara kan utgå från att det råder väjningsplikt för biltrafiken. När å andra sidan cykeltrafiken har väjningsplikt, då är det viktigt att förstå att man alltid ska respektera väjningsplikten och följa lagen villkorslöst.

Exempel:

Biltrafik har väjningsplikt vid övergångsställen (Trf 3 kap 61 §). Trots det sker olyckor. Skälet är att fotgängare tror att de har för mycket rättigheter. Minns till exempel NTF i Jönköping för några år sedan:

– Skulden till det är zebralagen som kom 1998. Nu har gående fått för sig att de inte har några skyldigheter.

Eller för all del i år:

– Det är givetvis tråkigt att det fortfarande är så många som vågar gå rakt ut utan att söka ögonkontakt, säger Henrik Fallegård, trafiksäkerhetssamordnare i Jönköpings kommun.

Han tycker att resultatet speglar det samhälle vi lever i, med stress och med att hävda sin rätt.

Gående hävdar sin rätt. Fokus är inte biltrafikens tydliga väjningsplikt, utan den betydligt vagare formulerade 7 kap 4§:

Gående som skall gå ut på ett övergångsställe skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Utanför ett övergångsställe får
gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.

Den här förklaringsmodellen används så starkt att övergångsställen på många ställen tas bort helt.

Men när det gäller cykelpassager är det precis tvärtom. Där har cykeltrafiken väjningsplikt, och biltrafiken det betydligt luddigare 3 kap §61:

En förare som närmar sig en obevakad cykelpassage ska anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelpassagen.

Lite motsvarande vad som gäller gående vid övergångsställen – fotgängarnas egen huvudled alltså.

Då passar det plötsligt att fokusera på *väjningsplikten* i lagtexten. Minns till exempel Västervikspolisen i somras. Inget trams om att biltrafiken ”hävdar sin rätt”,  ”fått för sig att de inte har några skyldigheter” eller ”vågar köra rakt ut utan att söka ögonkontakt”. När biltrafiken har väjningsplikt, ska gående se sig för. När cykeltrafiken har väjningsplikt, ska cykeltrafiken se sig för. Som bilist är det bara att köra.

Det är lite ”Heads I win, tails you loose” över det.

 

Författare: Cyklistbloggen

Vi som bloggar här är Christian Gillinger och Jeroen Wolfers. Vi är två Stockholmscyklister som huvudsakligen använder cykeln för att komma till och från våra respektive jobb. Vi cyklar istället för att köra bil eller åka kommunalt och vi vill att cykling ska kännas lika säkert och få samma villkor som alla andra trafikslag. Vi hoppas att vi drar vårt strå till stacken för att se till att göra Stockholm till en vettig cykelstad. Kommentera gärna!

  • non

    Svårt att ta hänsyn till bilarnas fart när en tror att de kör max 30 på en 30 väg men ofta kör de 70. Blir fel i planeringen liksom…

  • knight22

    Vad gäller vid de nya cykelöverfarterna? jag passerar en sådan varje dag, det har fortfarande inte hänt att en bilist lämnat väjningsplikt. Tycker man borde fundera på att använda kameror liknande hastighetskameror så att bilisten inte helt riskfritt kan skita i sina skyldigheter.

    • Väjningsplikt för korsande trafik, för cyklister som kör ut på cykelöverfart gäller ”Cyklande eller förare av moped klass II som ska färdas ut på en cykelöverfart ska ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos fordon som närmar sig överfarten”

      • Emil Vikström

        Bilförarna applicerar alltså även här nollte kapitlets första paragraf.

  • Paragrafhjälpen

    Jag håller inte med. Så enkelt är det inte. Oavsett vilken kategori av trafikant du tillhör kan du inte bara hålla på din egen rätt när du anser att du har företräde. Du måste alltid ge motparten en rimlig möjlighet att iaktta sin väjningsplikt. Att en bilförare bara kan köra stämmer inte alls. Förare av motordrivna fordon har alltid en skyldighet att visa särskild hänsyn till oskyddade trafikanter. Även i de fall då dessa beter sig fullständigt tokigt. När jag var polis ansvarade jag för utredning av många trafikolyckor och incidenter mellan cyklister och bilförare eller gångtrafikanter och bilförare. Om händelseförloppet bara har gått att fastställa har det i regel inte varit några större problem att få bilförarna åtalade för vårdslöshet i trafik. I dessa fall är vittnen oerhört viktiga. Har man bara de inblandade parterna brukar det bli svårt med bevisningen.

    När det gäller väg- och gatubyggande prioriteras cykeltrafiken alldeles för dåligt. Det är min bestämda uppfattning och det framgår med all tydlighet på de cykelbloggar jag följer.

    • Erik Johansson

      Vi talar väl egentligen inte om hur polisen tolkar lagarna när de talar med åklagare, eller hur folk ska uppföra sig i trafiken. Utan vilken syn på cyklister sprids i samhället, i artiklar och i lagtexten.

      Det är många ”om” i din kommentar, och det är svårt att förstå vad det är du inte håller med om.

      • Exakt.

      • Paragrafhjälpen

        Det jag inte håller med om är att alla regler som kan tolkas till förmån för biltrafiken ska tolkas till förmån för biltrafiken.

        Javisst skulle det behövas en översyn av trafiklagstiftningen med tanke på cyklister. Absolut. Hur ska attityderna förbättras? Svårt att veta. Jag tror dock att genom avsevärt förbättrad cykelinfrastruktur kommer mycket att lösa sig. Min erfarenhet är att det är oerhört svårt som cyklist att följa alla regler i trafiken. Det är felbyggt och det är undermåligt skyltat. En del regler är heltokiga. Jag tror att när fler och fler blir cyklister blir det också fler som förstår hur det är att vara cyklist.

        Jag använde ordet om därför att verkligheten är sådan. Vid alla trafikolyckor eller incidenter är det minst två parter inblandade. När deras versioner går isär är det ofta omöjligt att fastställa hur det verkligen var. Därmed går det inte att komma åt den som hade felat.

        • Men det är då normer och attityder plötsligt får vikt. ”Cyklisten kom från ingenstans” är till exempel en helt accepterad ursäkt – trots att de flesta undersökningar visar att bilister ofta inte ens tittar efter cyklister (något vi skrivit om här på bloggen).

          Samma sak med ”Fotgängaren gick rakt ut”, vid övergångsställen, helt accepterat, trots väjningsplikt och krav på att anspassa hastigheten, även om övergångsstället är tomt. Och trots undersökningar som visar att över hälften inte stannar vid övergångsställen.

          Eller som den här, ”Cyklisten körde rakt ut på Marielundsgatan”, där det senare visade sig att bilisten kom i över 100 km/h (om jag minns rätt) på en 50-väg och dödade cyklisten.

          http://www.cyklistbloggen.se/2013/12/cyklister-cyklar-spikrakt-som-tokar-pa-vagen-av-alla-stallen/

  • Tidigare så skulle bilarna anpassa hastigheten vid övergångsställen om det är gående på övergångstället eller som just ska gå ut på övergångstället. Om det behövdes så skulle man stanna.

    När det ändrades så blev det att det blev väjningsplikt istället för att stanna och låta passera om det behövdes.

    Är den en stor skillnad?

    • Lasse

      Det är stor skillnad för fotgängsre. Förr kunde jag se att om jag väntare en mycket kort stund så är det bilfritt och jag kan lugnt gå över gatan. Nu vågar man knappt titta på bilarna om man är nära ett övergångsställe, för då stannar de, vare sig jag vill korsa gatan eller inte. Och är det en buss som stannat så gäller det att verkligen hålla koll på cyklisterna som glatt passerar bussen i full fart. T.o.m. om det är rött ljus för dem. Alla cyklister gör inte så, men allt för många.

      • Lasse

        Jag uttryckte mig kanske slarvigt. Det cyklistbettende jag beskrev är förkastligt vid obevakat övergångsställe och helt oacceptabelt vid bevakat.

        • Erik Johansson

          Våra världsbilder som gående är helt spegelvända, jag har faktiskt noll problem med cyklister i min vardag. Hur kan det komma sig?

          • Lasse

            Du kanske befinner dig i Köpenhamn? 🙂

            • Erik Johansson

              Stockholm!

              I måndags diskuterade jag detta, den som ojade sig över cyklisterna fick inte medhåll av mig eller de tre andra föräldrar. Det kanske har att göra med att vi rör oss med barn och att cyklisterna sänker farten mer då (jag vet att jag gör det), och fart är väl generellt det som verkar läskigt. Men vi rör oss utan barn också så, det är nog inte det enda som betyder något.

      • Ms_Xx

        Oj, vilken stad bor du i? I de delar av Stockholm där jag rör mig måste man vara halvvägs ute i gatan på övergångsställena för att bilarna ska stanna…

        • Lasse

          Stockholm!

  • Arne B

    Det är obegripligt att ifrågasätta zebralagen. Vad skulle alternativet vara? Att fotgängare endast kan passera när det är fritt? Vad ska vi med övergångsställen till i så fall?

    Samspela i trafiken – det innebär som ni skriver att andra ska lämna plats för bilister. Det är inte min definition av samspel.

  • lunxer

    Det där med ögonkontakt med föraren: då det oftast är ljusare utanför bilen än inuti så ser man bara reflektioner från himlen. Samma princip som ett förhörsrum med ”envägsspegel”

    Och gör regeln med ögonkontakt solglasögon olagliga?

    • Ingrid

      Håller med, få ögonkontakt med folk i bilar låter sig inte göras. Jag vet aldrig vad en bilist tänker ta sig för som fotgängare eller cyklist. De saknar kroppsspråk och vägrar bara alltför ofta att använda blinkers.

      • Ja, ibland kan det vara svårt att se bilförarens ögon, men ganska ofta tycker jag det går. Och ofta kan det räcka med att SÖKA ögonkontakt. Vi människor har en stor förmåga att känna när någon tittar på oss. Det fångar vår uppmärksamhet och vi blir medvetna om varandra. Därför kan det vara effektivt att spänna blicken även i en person med mörka solglasögon. Hen kommer att känna sig träffad, tro mig.

        Jag säger inte att det alltid fungerar, speciellt inte om föraren är upptagen av något annat, men sån’t brukar märkas utåt.

        • Lasse

          Jag brukar söka ögonkontakt på ett argt vis när jag möter en cyklist på gångbanan. Utan att flytta mig i sidled.

          • Hinner jag (man blir ofta överrumplad) så frågar jag vänligt varför de cyklar på cykelbanan, speciellt om det finns alternativ.

            Om många börjar ställa samma fråga kanske det börjar bli lite besvärande för trottoarcyklaren.

            • Lasse

              I stockholm blir de nog mest arga.
              Det finns många skäl. Ibland skall de cykla in någonstans där man heller inte får cykla. Eller så befinner de sig på fel sidan gatan, eller så blir det närmare, eller så är det rött i korsningen. Det finns hur många skäl som helst. Tacka vet jag cykelkulturen i Köpenhamn. Där uppför sig cyklisterna i det närmaste perfekt. Utom möjligen att de cyklar in i parker, ttots förbudmärke. Men det är kanske svenskar på besök?

          • Erik Johansson

            Ilska tror jag är mest kontraproduktivt för dig, men även för de du möter.. 🙂

            • Lasse

              Mest för att påvisa att de gör något galet!

              • Vill man att någon ska ta in det man har att säga, kan man inte börja med att tvinga in dem i försvarsställning. Då blir det omöjligt för dem att lyssna. De kan bara söka förklaringar till varför de måste göra som de gjort. Det sker automatiskt, och kan ofta resultera i att de tycker att du är dum och sur och inte fattar något. Punkt.

                • Lasse

                  Så är det säkert!
                  Även om jag tycker att det är trottarcyklisterna som är själviska idioter som inte kan se fördelarna med att alla följer reglerna.
                  De hamnar i samma själviska grupp t.ex. skattesmitare och plankare.

                  • Ja, så tycker ju jag också – egentligen.

                  • Anders Andersson

                    Njae – det varierar med olika situationer.
                    Om någon sakta cyklar på en så gott som folktom trottoar istället för att stoppa 50 bilister 2 gånger för att cyklisten ska korsa vägen, cykla 100 m och sen stoppa ytterligare 50 bilister för att korsa vägen tillbaks, så är det förvisso ett regelbrott – men den fotgängare som irriterar sig på sånt, är bara en självisk paragrafryttare som inte har förstått att vi måste samspela i trafiken och att reglerna är för fyrkantiga för att täcka in alla situationer som kan uppstå.

                    • Lasse

                      Typisk bortförklaring!

                    • Anders Andersson

                      Tvärtom – ett bevis på empati och förmåga att se längre än den egna näsan räcker.

                    • Lasse

                      Som sagt, bortförklaring.

                      Skulle du sagt samma sak om någon med MC eller bil av miljöskäl tog trottoaren för att inte stå i kö och spy ut en massa avgaser?
                      Bortförklaringar är lätta att hitta, bara viljan finns!

                    • Anders Andersson

                      Det här med empati för andra trafikanter och att se längre än näsan räcker, är tydligen svårt för vissa.

                      Det kan också vara svårt för vissa att ta in att olika trafikslag har olika förutsättningar och att det som är en utomordentlig lösning för gångtrafikanter och cyklister kan vara en riktigt dålig lösning för andra trafikslag.

                      Men fortsätt du att skaffa dig högt blodtryck genom att reta upp dig på oförargliga saker och inbillade oförrätter. Jag släpper den här diskussionen, så slipper du få krupp framför tangentbordet..

                  • Erik Johansson

                    Att de skulle vara ”själviska idioter” tror jag inte är motiveringen bakom någon trottoarcykling, är det bara för att det är mot lagen som du motsätter dig det så mycket?

                    Eftersom du är så fast i din åsikt så kanske du har lust att förklara hur du tänker.

                    • Lasse

                      Jag tänker helt enkelt att jag inte vill bli överraskad av cyklister på trottoarerna. Och inte heller skall behöva ta hänsyn till dessa i när jag går trottoaren fram.
                      Men det är förstås mitt fel att jag är i vägen för cyklisterna på trottoaren? Får väl börja gå på cykelbanan i stället när sådan finns!

                    • Erik Johansson

                      Så bara för att lagen säger att trottoaren ska vara fri från cyklister, så överraskas du av alla cyklister på trottoaren lika mycket? Jag skiljer på vad jag tycker folk ska göra (inte cykla på trottoaren), och vad jag tycker att det är ok att de kan få göra (cykla på trottoaren).

                      Min teori är att detta kommer färga hur upprörd och hur mycket man ”överraskas” av att folk cyklar på trottoaren. Folk som kör lite för fort kommer jag att ha lite mer tålamod med, och folk som kör på trottoaren överhuvud taget stör du dig på direkt.

                      Mitt exempel på detta är Götgatspuckeln i Stockholm, helt ovärdigt som pendlingsstråk egentligen, men det är ett bra exempel på varför det fungerar att cykla på trottoaren utan att överraska folk.

                    • Erik Johansson

                      Är iofs inte speciellt glad i kompromissen att kalla trottoarer för Gångfartsområde med stoppförbud, för att de händer rätt ofta att man vill köra snabbare än gångfart.

                    • Vi är uppenbarligen överens om att cykling på trottoarer (gångbanor) inte är tillåten enligt lagen annat än för att korsa banan.

                      TrF 3 kap 12a § säger t.ex: Vid färd med cykel får barn till och med det år de fyller åtta år använda gångbana om cykelbana saknas.

                      Man kan diskutera om man behöver bry sig om lagen (eller i förlängningen om lagar överhuvudtaget) eller ej. En åsikt är att vissa lagar nog kan anses vara irrelevanta, även om de inte formulerats så. Har vi t.ex. skäl att tro att både gående och cyklister är överens om att det är ok även för äldre att cykla på trottoaren trots den explicita 8-årsgränsen?

                      Eller finns det ibland särskilda bevekelsegrunder för att anta att lagen ibland inte ska anses gälla? Jag kan komma på två situationer som i så fall kan vara värda att diskutera:

                      A: Det finns inga gående på gångbanan, så ingen gående berörs av att jag cyklar på den.

                      B: Jag cyklar på gångbanan bara för att det inte finns någon bana där man får cykla, men då cyklar jag så långsamt och med sådan marginal till gående och till portar mm, så mitt cyklande kan inte oroa någon. De som går kan plötsligt stanna och vika av utan att se sig för. Mitt trottoarcyklande kommer ändå inte att oroa dem.

          • Ingrid

            Lustigt nog har jag väldigt sällan problem med cyklister när jag går eller springer, (trots hund). Kan bero på att det mesta jag rör mig på är gc och jag vet om det och jag brukar ha koll på var linjerna går. Några gånger på sistone har jag råkat ut för att jag inte hör cyklisten bakom mig och undrar varför den mötande cyklisten inte kör förbi mig … sedan finns sådär helt bisarra möten när det kommer en mamma med stor barnvagn och ett stort barn och två cyklister i bredd mötande samtidigt som jag kommer cyklande från mitt håll med mina två barn, på en gc-väg som inte är mindre än tre meter bred då är det liksom problem med alla sorter. Bilister däremot …