”Cyklande män i medelåldern, det går inte att köpa snabbhet”

| 15 kommentarer

Så börjar en krönika under GP:s avdelning av ”Hälsa”. Det handlar såklart om män i 40-årsålder som cyklar i cykelkläder – något som brukar provocera andra män i samma ålder som inte cyklar.

Screen Shot 04-10-16 at 05.30 PM

Det är klart att det går att köpa snabbhet. Men då handlar det sällan om cyklister. 

Att det finns medelålders män som gillar snabba bilar är ingen ögonhöjare direkt. Inte heller att det finns folk som gillar dyra bilar. De får inga hånande krönikor, tvärtom får de egna bilagor i tidningarna.

Att någon däremot lägger pengar på en cykel provocerar något otroligt. Magnus Carlsson i GP igen:

Det är nämligen dyrt med cyklar. Utvecklingen har gått så långt att man nu utan problem kan köpa en cykel som väger som ett spädbarn och kostar som en mindre bil. Och då pratar vi bara grundutförandet.

Yes, köp en hoj för 10,000+ är lite som att köpa ny Volvo V40 (206,000 i grundutförande). Den dyraste cykel i vanliga cykelaffär jag kunde hitta är en Specialized 2016 S-Works Venge Vias DI2 (puh!). Den kostar 110,000. Tror det är förhållandevis få amatörcyklister som har sådana och den är fortfarande inte lika dyr som en billig bil.

Så långt klassiskt ”Cyklister är fåniga”-krönika, som det går hundra på dussinet av. Men.

Det går också att skoja lite om övervikt i den här krönikan från Göteborgspostens avdelning för hälsa:

 Det som är fnissvärt med detta är en stor del av dem som jagar gram på cykeln också släpar på 1, 2, 3 eller 10 kilo för mycket innanför sina 3 000-kronorscykelbyxor – som så klart är av samma modell som de franska proffslagen använder.

Jag ska säga att jag i trafiken ser en hel del cyklister som är tydligt överviktiga. Mig provocerar det inte, tvärtom skulle jag vilja heja på dem. De har valt ett sätt att ta sig fram som kommer ge dem kondition och förmodligen betydligt bättre hälsa.

Jag läser från Folkhälsomyndigheten:

Nära hälften av alla svenskar har i dag fetma eller övervikt. Mellan 2004 och 2013 har andelen personer med fetma ökat från 11 procent till 14 procent.

För att avsluta på samma sätt som Magnus i GP:

Bottom line: Du kommer aldrig kunna köpa dig hälsa. Varje cyklist, i lycra eller inte, på dyr cykel eller billig, är ytterligare en person som tagit ett steg mot att må bättre. Om de slipper bli hånade för sina livstilsval kommer de kanske fortsätta och därmed bidra till en friskare befolkning. Och till sitt eget välbefinnande. 

Kanske en vinkel värd en egen text i Göteborgspostens nästa hälsotext.

/Christian

vars cykel, en Nihola Family, kostade nästan 20,000 och väger över 35 kg.

lådcykeltur

Här finns det gott om gram.

Läs: GP.se ”Magnus Carlsson: Cyklande män i medelåldern, det går inte att köpa snabbhet

Tipstack till Daniel.

 

 

 

christian@gillinger.se'

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

  • Mekil

    Jag fattar det som att bara smala medelålders män får köpa dyra cyklar. Alla andra fetton (alltså medelådlers-män-fetton) måste träna bort de där extrakilona innan de får köpa en sjukt dyr cykel. Något som är gratis. Antar att skribenten inte tränar på SATS. Som småfet medelålders kvinna känns det bra att det är ok för mig att fortsätta cykla på min dyra cykel…

  • Arne B

    Människor skriver saker av olika anledningar. En av anledningarna är att få så mycket medhåll som möjligt. Om man kombinerar cyklister med medelålders män blir det lättköpta poäng.

    Betrakta livets olika skeden och dess olika prioriteringar. Ta parametrarna Tid, Pengar och Ork. Vid olika åldrar varierar styrkan. Du kan maximera högst två. Fundera sedan varför lite dyrare cyklar/bilar/båtar/motorcyklar/stereoanläggningar/viner/kameror/kläder/resor köps av människor i medelåldern när ekonomin kanske blivit något bättre.

    Var glad att människor gör något glädjefyllt med sin tillvaro, gubbmage eller ej.

  • Meka mera

    Svårt obehaglig krönika i GP det där.

    Om man har råd och tycker att det är kul att plocka ihop drömcykeln, var i ligger problemet (annat än den kungliga svenska avundsjukan)? Speciellt om det får cykelägaren att fortsätta att använda cykeln (en bra cykel brukar vara roligare att cykla på, fungera bättre och, om man inte köpt rena tävlingsgrejor som kräver mycket underhåll och slarvar med detta, håller längre). För övrigt, hur mycket Ferrari får man för en riktigt svindyr italiensk cykel? En tiondels?

    Dessutom, köper man rätt grejor, går det snabbare. Och hur många jagar gram nu för tiden? Titanskruvssatserna var vad jag minns vanligare för en 25 år sedan. I vilket fall, om man tycker att gramjakt är kul, what’s the harm? Och man får ju ganska mycket cykeldelar för vad reservdelar och uppgraderingar till bilar kostar.

  • Ulf Nordholm

    Jag tycker skribenten ser saken ur en konstig vinkel. Jag köpte för några år sedan en cykel för 24K, och sedan jag köpte den har jag köpt diverse tillbehör till den för ca 5K till. Min hoj har alltså kostat mig runt 30K. Men för mig är det helt enkelt vettigt: jag vill cykla till och från jobbet så mycket jag kan för motionens skull, och då vill jag ha en bra cykel, en cykel som jag vet jag kommer att vilja använda så mycket jag kan.

    ————

    Sett ur min synvinkel ser det ut så här: en resa in till stan (vare sig det är jobb eller ärende) kostar mig ca 20 kronor i bensin (gissning grundat i att det är ~20 km till jobb/stan). Resan hem kostar ungefär lika mycket. För varje resa in till stan sparar jag alltså minst 40 kronor i bränslekostnad. Till detta tillkommer parkering för bilen, minst 20 kronor för varje besök. Det blir då 60 kronor per besök in till stan. Avrunda till 50 för att få lättare siffror att räkna med (och för att parkering på jobbet inte kostar mig något).
    På 20 resor in till stan med cykel istället för bil har jag alltså sparat en dryg tusenlapp. Efter 30*20=600 resor in till stan har alltså cykeln mer eller mindre betalat sig själv i sparade bensin-/parkeringskostnader.
    Om jag cyklar in till stan varannan dag sex månader om året (jag bor för långt norrut för att cykla hela året) så blir det 180/2=90 resor per år. Det tar mig då sex och ett halvt år innan cykeln börjar gå med ren vinst, jämfört med bilen! Det är vettigt tycker jag.

    ——–

    Sedan kan man lägga till en annan aspekt på det: när jag väl kommit in till stan så är bil inte det mest praktiska sättet jag kan komma på för att ta mig från A till B. Med bil måste jag parkera där myndigheterna bestämt att jag får. Med cykel kan jag ofta parkera precis utanför där jag har ett ärende, och sparar alltså in tiden det tar att hitta en (laglig) parkeringsplats och sedan gå från bilen till där jag har ett ärende.

    • Och då räknar du inte med värdeminskningen. Jag skulle tro att cykel i alla fall har ett värde på ca 15 000 kr som minst, efter de milen. Typ inte så mycket lägre än inköpsvärdet, medan en bil rasar i värdet mycket mer per mil.

      • Fredrik Edentoft

        För att inte tala om vad bilen kostar, även om den bara står parkerad hemma större delen av tiden, i form av skatt/försäkring etc.

  • POVelo

    Jag, gubbe i lycra på måttligt dyr men skitsnygg racer, cyklade ca 3h på Lovön o Färingsön i fantastiskt fint väder idag. Mötte, lätt 100 andra cyklister under denna tid. Kanske hälften var kvinnor på racer! Häftigt! Så var det inte för några år sedan. Cyklisterna är på gång. Resten sitter fast i bilköer o i en tid som inte finns längre.

  • Gångtrafikanten

    Jag blir inte provocerad av att cyklister cyklar fort, där så är lämpligt. Men över att det gör det där det är olämpligt, eller rent av förbjudet att cykla. Hur mycket pengar de lägger på sin cykel är deras egen sak, vad rör det mig? (Så länge det är skattade pengar.)
    Tror att vi är rätt många med ungefär den inställningen.

    Apropå vikt så ser jag stor skillnad på de som åker bil till jobbet och de som åker kommunalt. Generellt sett. De som brukade cykla, eller träna/sporta/idrotta på annat sätt, de växer rejält, på alla ledder utom höjden, när de sedan lägger av med dessa vanor.

  • Olof E

    Jag tror att all upprördhet när det gäller dyra cyklar och memils egentligen bottnar i normen att cykel=lågstatusfordon. Det enda sättet som egentligen är accepterat att cykla är att cykla på en billig cykel, långsamt och dessutom visa HÄNSYN till allt och alla, även när andra trafikanter gjort fel. Cyklisten är och ska vara längst ner i trafikhierarkin, Att cykla fort, på en dyr cykel och framför allt frivilligt är FEL, såvida man inte får betalt för att cykla.
    Teamkläder brukar förövrigt vara ganska billiga med undantag av Team Sky’s som tillverkas av Rapha.

  • Jocke

    Kan till viss del förstå avundsjukan i att ”fel”målgrupp har pengarna att köpa det bästa. Kan känna samma sak när jag ser en gammal gubbe i en Ferrari eller gubbar som har de senaste,dyraste skidorna för freeskiing i Sälen. Men det är väl bara att acceptera att för att ha råd med det dyraste så bör man ha jobbat länge, kanske inget att raljera o skriva krönikor om.

  • axel s

    För att inte prata om de där datorerna för 20000 de arga cykelhatarna köper till sina gamerkids

  • Tomas Samuelsson

    Intressant att läsa. Själv är jag 60 plus och kanske inte längre medelålders man. Jag har en cykel för 20 000 kr. Det har aldrig varit roligare att cykla än nu. Jag har nog aldrig cyklat så fort tidigare heller. I.o.f tror jag inte att jag blir så mycket snabbare med en cykel för 110 000 kr. Inte heller har jag upplevt att någon blivit provocerad av det.

  • Christer Gustavsson

    Om man vänder på det: varför skulle vi medelålders män snåla när vi köper cykel? Vi har ju pengarna… Är det där skon klämmer? Gamla hederliga Jante? /44-åringen

    • Lars K

      Precis! Att lägga någon knappa månadslön på en cykel är väl inget speciellt. Kanske krönikan kan få upp ögonen på de som planerar nästa lyxiga köpcenter så att man även lockar dit dessa cyklister?

  • Tomas Granditsky

    Vilken vidrig människa..