Det finns inga cyklister

| 45 kommentarer

Vad är egentligen en ”cyklist”? Vi har ju skrivit om cyklisthat rätt mycket, men då har det i princip alltid handlat om hat från slumpvis person, twittrare, Facebookare eller medtrafikant. Men cyklisthatet är bara extremen på en lång skala av fördomar mot ”cyklister”. Det finns mildare generaliseringar också, som har det gemensamt med hatarna att de tycks tro att ”cyklist” är något slags personlighetsdrag. Det är det inte. Och det är inte bara slumpvisa twittrare som generaliserar. Politiker också. Och journalister.

För mig som senaste veckorna bara kört bil och inte cyklat blir det till exempel lite märkligt när jag läser att Umeå-politikern Lennart Holmlund på sin blogg på Västerbottenskurien skriver saker som att:

Det är synd att cyklisterna skaffar sig så dåligt rykte och att de inte följer de regler som gäller.

Jag är ju samma trafikant när jag cyklar som jag kör bil och följer reglerna lika mycket oavsett fordon. Jag är inte ”cyklist” i bemärkelsen att jag har en speciell personlighet, moral och etik, så varför buntas jag ihop med andra som också sitter på just cykel? När jag kör på Essingeleden på väg ut till landet är det ingen som håller mig till svars för dem som kör 90-100 fast det är 70. På cykel däremot får jag alltså ”dåligt rykte” för att några andra kör mot rött (eller vad det nu är för trafikbrott Umeåpolitikern avser).

När det gäller cyklister skapas ett ”dem” som man kan peka ut och sedan uppmärksammar man det som stödjer fördomarna. Man ser de två cyklisterna som körde mot rött, men missar de åtta som stod kvar och väntade lydigt. Så förstärks myten om den olagliga cyklisten.

Det här har också letat sig in i media. Ibland handlar det om rena åsikter, ”memils i lycra som far fram som om det vore Tour de France” och det är rätt oproblematiskt att hantera. Alla har rätt till sin åsikt och så länge som det framställs som en åsikt och inte som fakta så har ju var och en rätt till att ha en. Åsikt alltså.

Men inte sällan framställs åsikter som just fakta. ”Cykelkriget” till exempel, som TV4 uppfann tidigare i somras. Och när det finns en grupp som ”alla vet hur de är”, så är det lättare att rapporteringen blir ensidig eftersom man inte behöver vara så exakt.

Här är ett annat exempel från senaste veckorna, från Radio Malmöhus sida:

Radio Malmöhus

So, om du råkar sitta på en cykel just nu har du ”allt sämre moral”. Kliver du sekunden efter in i en bil och kör iväg är du däremot säker, förmodar jag. Det finns såklart inget stöd för påståendet i artikeln. Hur mäter man tex ”allt sämre moral”? Om du kopplar den här slöa redigeringen med en auktoritet, i det här fallet utalar sig en polisman i inslaget, så får du en rätt stark generalisering att ”cyklisterna” är trafikmarodörer. Det roliga i det här fallet är att polismannen ifråga,  Mats Johansson, känner det själv, när han börjar sitt korta citat med ”Man ska ju inte generalisera…”. Nej, det ska man inte.

(Flashklipp nedan, syns inte i Ipads tex)


Här är ett annat aktuellt exempel på generaliseringar om ”cyklister”, från HD.se:

 

Många cyklister bryter mot lagen

Jaha? Vad ska man säga om det? Det är klart att cyklister precis som andra trafikanter bryter mot lagen, det vore ju märkvärdigt annars. Men vad är ”många” och till skillnad från vad? Är det så att ”många bilister” inte bryter mot lagen? Eller ”många fotgängare”? Vad exakt är ”många” cyklister?  Många rubriker är rent snömos. (Nyhetshooken i HD artikeln var att kommunen skulle dela ut cykellysen vilket fått HD att fråga en massa cyklister om hur de uppfattar att de själva följer lagen).

Ni som har följt Cyklistbloggen kanske också minns det här fjärde exemplet från i januari 2012:

 

ScreenShot007

 

Det är underbart i sin insinuanta och oerhört generaliserande ton. ”Cyklister”, dessa trafikens huliganer, är inte alltid oskyldiga. I det här fallet handlade det om en undersökning som visade att cyklister blev påkörda tre av fyra gånger i ett antal kollisioner mellan cyklar och bilar.

”Bilister” däremot är ingen grupp. Därför blir rapporteringen oftast mycket mer precis. Som här till exempel, när folk kör fort utanför skolor är de inte ”bilister” utan ”föräldrar”:

Allt fler föräldrar

Eller som här från Aftonbladet förra sommaren. Det är inte ”bilisterna” som ska jagas, utan ”fartsyndarna”. Det vill säga bara de som faktiskt gör något brottsligt:

Fartsyndarna

Inga generaliseringar om fartokiga ”bilister” i dyra plåtvidunder som far fram, utan tydligt och korrekt, det handlar bara om dem som kör för fort. Vi andra laglydiga bilister kan lugnt köra vidare. Precis så borde det vara för cyklister också.

För det finns inga ”cyklister” med gemensam moral, etik och personlighetsdrag. Inte mer än vad det finns ”bilister” som har det. Jag har lika lite gemensamt med personen som cyklar förbi mig när jag står och väntar vid rött ljus, som jag har med bilisten som kör 45 på 30-väg. I samma ögonblick som jag kliver av så är jag inte längre ”cyklist” och det är naturligtvis inte så att jag då får en annan personlighet. Och jag slipper gärna buntas ihop med trafikanter som bryter mot lagen. Oavsett om de gör det sittandes i en bil, eller cyklandes på en cykel.

 

 

christian@gillinger.se'

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

  • Pingback: ”Man matar ormen i själen” | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Cyklister är trafikens lagbrytare | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Det är personer som bryter mot lagen, inte ”cyklisterna”. | Cyklistbloggen()

  • Hyrestanten

    Alldeles oavsett vad man tycker om kommunalrådet, så är det faktiskt rena anarkin bland cyklisterna här i Umeå. Tror nog att majoriteten av dem inte kör bil emellanåt, för då skulle de nog känt till trafikreglerna. En period var jag beroende av rullator för att kunna gå och jag var verkligen skraj när cyklisterna kom farandes. Vi toppar statistiken på cykelolyckor, många med väldigt allvarliga följder.

    • KalleKn

      Toppar statistiken på cykelolyckor säger du. Vad för slags cykelolyckor? Vilken statistik bygger du ditt påstående på? Normalt sett är en cykelolycka en singelolycka där en cyklist ramlar för att infrastrukturen är dålig. Dvs att det finns gropar i cykelbanan, det är rullgrus på cykelbanan, det står betonggrisar olämpligt etc. Dvs det är cyklisten själv som skadas och det beror på att underlaget är dåligt eller det finns hinder som inte borde finnas.

    • Guest

      Nu missade du hela poängen med inlägget. Det är ingen som har något emot att vårdslösa cyklister kritiseras och lagförs. Det är faktafrånvänd och slentrianmässigt stereotyp kritik som bemöts.

      Måste man vara bilförare för att känna till trafikreglerna och är det en garant för hög trafikmoral? Om så är fallet, hur kommer det sig då att det förekommer trafikbrott bland bilförare? Hur går du tillväga när du jämför trafikmoral mellan olika trafikanter?

      Varför du med din rullator blev rädd för cyklister framgår inte så tydligt. Att de kommer farandes är kanske inte så ögonbrynshöjande. Det är hela konceptet med att cykla och borde inte ha kommit som en chock. 30 km/h anses vara trafiksäkert på vägar där det förekommer mycket blandtrafik. Cyklister har betydligt lägre rörelseenergi än en bil vid samma hastighet och håller dessutom sällan 30 km/h. På en GC-väg är det också blandtrafik. Det är ingen gågata.

      Nu vet jag inte vilken statistik du pratar om. Än mindre begriper jag hur du har korrelerat cykelolyckorna till trafikmoralen. Utveckla gärna. Som en jämförelse finns exempelvis den här listan för biltrafik på landsvägar. Högre hastighet är tydligt korrelerat till högre olycksrisk. Fortkörning (låg trafikmoral) äventyrar således trafiksäkerheten. Jag välkomnar liknande granskningar med ett cyklistperspektiv. Inte för att jag vet/tror att cyklister är änglar, utan därför att cyklister alltid hamnar utanför radarn och lämnar plats åt idiotiska påståenden av de slag som presenteras ovan i blogginlägget.

      Enligt MSB hamnar Västerbotten högt på skadelistan men då antalet huvudresor med cykel vägs in så hamnar Västerbotten på fjärde sista plats. Det sker alltså jämförelsevis få cykelrelaterade skador i förhållande till hur många som cyklar i Västerbotten. Så det verkar inte vara så illa ställt i Umeå som du vill påskina.

  • Daniel

    Jag håller med dig om att det är dåligt med den här generaliseringen och ihopbuntningen av cyklister men om vi bara tittar på det här med cykelöverfarter och övergångsställen, vad kan vi göra för att informera om vad som verkligen gäller?

    Att jag när jag på cykel kommer in på vägen från cykelbanan har väjningsplikt hade jag faktiskt själv missat. Kände mig rätt dum när jag insåg det.

    http://www.transportstyrelsen.se/Global/Publikationer/Vag/Trafikant/PV10107_7.pdf

    (Cyklar nästan varje dag till jobbet sommar som vinter ca 1 mil blandat på cykelvägar och lokalgator)

    • Jens

      Fast det där går ju att lösa ganska enkelt – måla dit hajtänder på cykelbanan!

      ”Du borde veta det här, så vi påminner dig en gång till.”

      • Lasse

        Sedan den ursprungliga kommentaren gjordes har regler och benämningar ändrats.

        • Jens

          Men ändå, gör det lite lättare för alla att följa reglerna som man anser ska gälla.

          Jag gillar till exempel gul/rödmålade kanter på vägen som säger ”Kom ihåg att du inte får parkera just här” nära korsningar. Jag borde komma ihåg att det blir för nära, men en extra påminnelse är inte alltid fel.

  • knight22

    Det är ju så att bilisterna -än så länge – är i majoritet vilket innebär att de i nästan alla sammanhang styr lagstiftning/praxis/debatt etc till bilistens fördel. Man vill ju inte så gärna skuldbelägga det kollektiv man själv är medlem av, så ett tag till lär det nog heta såhär i debatten. Men det är väldigt tydligt i Sverige att cyklisten hela tiden är i underläge: när pengar till infrastruktur skall fördelas, när infrastruktur rent praktiskt skall byggas, lagstiftning (cyklister enda trafikgrupp utan egen skyddad vägbana), polisarbete( när åtalades senaste en bilist som smitit ifrån en cyklistpåkörning?), medialt (det går 10 bilkramare på varje cyklistblogg) etc etc.

    Samtidigt måste vi cyklister bli duktigare på att hävda vår rätt: sätt press på kommuner så att cykelbanor repareras, skriv insändare så att påhopp a la Lennart Holmlund ej får stå oemotsagda, och rösta på partier som gör mest för cykling m m.

  • anne-marie

    Rätt och sant. Cyklister är en oerhört heterogen trafikantgrupp. Vuxna, ungdomar, barn, föräldrar, äldre, män, kvinnor, med körkort, utan dito, snabba tränande, mattransportörer, barntransportörer, samtalande, rödljusrespekterande, lösningskreativa, kostymbärande, pumpsbeklädda, conversetrampande, långpendlande, hem från festen sent på natten-cyklande, på väg till skolan med bästa kompisen-cyklande, hjälmbärande, vinden i håret-njutande, flängande, ordentliga etc etc. Dessutom varierar det med tillfället, vi människor ikläder oss olika roller vid olika tillfällen. Och ibland agerar vi fotgängare, ibland cyklist eller bilist…

  • Anders Andersson

    Vi känner alla till talesättet att vissa blir som en helt annan människa när de sätter sig bakom ratten…