En vecka i Austin

| 2 kommentarer

Jag var i Austin förr-förra veckan på SXSW-festivalen (läs mer här). Jag har ingen aning om Austin är en bra cykelstad eller inte, men när jag tänker USA tänker jag oftast på bilar. Nu är inte Austin som resten av Texas kan man säga.

SXSW har växt otroligt de senaste två åren, vilket innebär att det stundtals var svårt att ta sig fram med taxi och bussar. SXSW har också försökt skaffa sig en ekoprofil. Det här gjorde att de för första gången börjat satsa lite på cyklar.

Till exempel hade TV-produktionsbolaget HBO sponsrat så att det fanns gratis lånecyklar för festivalens besökare. Och om man inte ville cykla själv  så hade Uber fyllt downtownområdet med ”Pedicabs”, som tappert trampade fram i både plus fyra och regn, som det var i början av festivalveckan, och i plus 27 och gassande sol, som i slutet av den.

Pedicabförare väntar på körningar

 

En sak som slog mig i Austin var att det var rätt få ”vanliga” cyklar. Däremot var det fullt av välskötta fixies, Specialized och Renaultcyklar. Men också rätt många ”attityd”-cyklar.

Backspegel på bockstyret

I Austin får man ta med sig cykeln på bussen. Varje Metrobuss har plats för två cyklar i ett cykelställ som sitter längst fram. Det verkade rätt populärt, det var ofta minst en cykel på bussarna. Kanske något för pendlingsbussarna i Stockholm att ta efter?

 

 

En annan grej är de här avloppsbrunnarna:

Håll i barnen när det regnar, annars spolas de bort

I Sverige är motsvarande brunnar nästan alltid galler i vägbanan, något som Stockholms cykelutredare skrivit om flera gånger (till exempel i ”Cykel i staden 2009”). De vill ha den här typen av brunnar (fast kanske inte lika stora som i Austin. De kunde ta emot små kreatur), som kallas ”brevlådebrunnar”. Poängen är att då hamnar de inte i cykelbanan som dagens brunnar gör. Vilket innebär ett väghinder mindre för cyklisterna.

Jag såg också cykelfält där man inte behövde oroa sig för uppsmällande bildörrar:

Det är klart, det tar ju en del plats att ha bilarna diagonalt på längden. Å andra sidan får man in fler bilar per meter väg. Ytterligare ett plus är att cyklisterna syns bättre när bilarna ska in och ut ur parkeringsfickorna och att bilisterna förmodligen inte gärna parkerar i cykelfältet eftersom de då låser in två-tre bilar samtidigt.

Till sist kan man inte annat än älska en stad där man kan cykla också på vattnet.

 Vilket får avsluta den här något slumpmässiga betraktelsen av ”Austin – cykelstaden”…

christian@gillinger.se'

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family