I förra veckan hamnade jag i den spännande situationen att jag eskorterades av två MC-poliser.

[![](/content/images/2012/06/polisen001.png "polisen001")](/content/images/2012/06/polisen001.png)Alltid najs med poliseskort
Eller, snarare att jag cyklade mellan dem delar av Kungsträdgården och upp på Skeppsbron. Vid Slottet fick jag lite svårt att hänga med, men längre fram såg jag att de körde förbi en taxibil stående i cykelfältet och kort därefter också en av postens lastbilar. De körde förbi och det gjorde även jag när jag kom fram. Jag är, som vana Cyklistbloggen läsare vet, rätt van vid att köra slalom på Skeppsbron.

Men jag funderade samtidigt på hur polisen ser på det där. De här två MC-poliserna tycktes obekymrade, trots att det ju är förbjudet att parkera eller ens stanna i cykelfält om man är bilist. Precis som det är förbjudet att köra mot rött. Men där en polis som ser en bilist köra mot rött genast stoppar och bötfäller, så har jag aldrig sett någon polis stanna vid en fulparkerad bil i cykelfältet.

Jag har en teori om det, att felparkerade bilar mest ses som en ordningsfråga, inte en trafiksäkerhetsfråga. Det är helt enkelt inget akut utan något som parkeringsvakterna kan ta tag i i mån av tid och intresse. En bilist som kör mot rött däremot är just akut.

Eftersom polisen är aktiv i sociala medier så passade jag på att fråga Södermalmspolisen hur de resonerar. Twitter är nu inte de långa utläggningarnas medium, men så här sa de:

Så min teori verkar stämma och sista meningen antyder kanske att felstannade bilar prioriteras lite si och så.

Men då skulle jag vilja invända att jag tror att polisen kanske underskattar farligheten i bilar parkerade i cykelfälten. Om man inte cyklar så tänker man säkert att det är rätt lätt att ta sig runt bilarna och det är det ofta. Men det är inte alltid lätt att göra det säkert.

När man rundar en bil som är parkerad i cykelfältet så är det en liten checklista man måste beta av:

  • Man måste vända sig bakåt och se till att det inte kommer en bil i hög hastighet.
  • Man måste tänka på att använda handsignal för att man ska svänga.
  • Man måste vara vaksam på bilens dörrar, så att ingen plötsligt kliver ur den.

Skeppsbron är ett utmärkt exempel på när det blir farligt. Hastighetsbegränsningen är femtio kilometer i timmen, ofta går det fortare än så. Cykelfältet är smalt och ligger oerhört nära parkerade bilar – det är inte hela vägen som har dörrzon (dörrzon innebär att cykelfältet ligger tillräckligt långt från parkerade bilar för att öppnade dörrar inte ska hamna inne i fältet och därmed riskera att hamna ivägen för cyklisterna.).

Stockholm har dessutom i sin vishet valt att inte måla cykelfältet, utan använda en gummibeläggning som de smälter fast i vägbanan. Om man inte cyklar så kan det vara svårt att förstå varför det inte är världens bästa, så därför passade jag på i vintras att cykla över cykelfältsmarkeringen. Off road!

Det skakar något helvetiskt. Så, det betyder att den där checklistan kompletteras med:

  • Man se till att inte tappa kontrollen över cykeln när man passerar över cykelfältsmarkeringen. Särskilt om man bara kan använda en hand eftersom den andra används för att ge tecken.

Lägg till det eventuell snö och is på vintern, gatubrunnar och hål i asfalten och kanske fler cyklister i en klunga, så har du ett recept för en minst lika akut situation som en rödljuskörande bilist.

Jag är inte säker på att icke-cyklister förstår det.