Inläggen från igår har engagerat rejält i kommentarsfälten, många delar vår svårighet att förstå, och vi har fått en rejält med inspel. Stort tack! Vi gör därför ett sista försök att med er hjälp försöka förstå hur de menar.

Och också besvara frågan "Vad säger NTF själva" lite kort: Vi vet inte. Det här är ju en amatörblogg och vi skriver på fritiden. Det gör det svårt att få tid att leta rätt på rätt kontakter och göra intervjuer.

En gissning som vi fick var att de i själva verket inventerat gångvägarna. Det skulle förklara att övergångsställen får en så central betydelse. I så fall handlar det om gångsstråk, snarare än cykelstråk.

En annan gissning från er läsare är att de helt enkelt bara tagit alla korsningar längs ena sidan av en sträcka och kollat om det finns några farthinder.

Alla blir gula per definition eftersom Stockholm saknar vägbulor

Inga farthinder=gul. Inga farthinder+50km/tim=röd. Men istället för att skriva det, har de skrivit "Övergångsställe med ljus" eftersom deras "nyckel" är formulerad så. Det betyder att den här korsningssituationen:

Med NTF's ögon blir den här:

Hitta cyklisten!

Ser ni likheterna mellan trafiksituationen som cyklist på fotot från Sveavägen och på illustrationen från NTF:s rapport? Åtminstone vi tycker inte det är självklart. Och vi tror det är här förvirringen uppstår. Beskrivningstexten nämner inte cyklister alls, bara att "det inte finns något i körbanan som tvingar motorfordon att sänka hastigheten just där du går över". Det här kan ha att göra med vilka "glasögon" man har på sig. Som cyklist ser jag inte mig själv som den korsande fotgängaren på illustrationen. Men om man tänker sig att cyklister och fotgängare är samma sak, kanske man ser det annorlunda.

Det löser i och för sig inte hur de valt att klassa korsningen på Långholmsgatan, som faktiskt är upphöjd, men som får "gul" och ett "övergångsställe saknas".

Inte helt säker pga att någonstans borde det vara ett övergångsställe. Till.

Det skulle också göra i princip samtliga korsningar i Stockholm till "gul" eftersom antalet vägbulor är försvinnande litet i stan. Då blir det lite märkligt att författa en lång rapport med genomgång av självklarheter, det hade räckt med ett A4. Kom ihåg att syftet med rapporten är att vara ett verktyg för cyklister:

"Cykelstråkens sträckning tillsammans med en säkerhetsbedömning av vägar  och korsningar ger cyklister viktig information om var det är säkert att  cykla samt var man bör vara särskilt uppmärksam. Det kan även bidra  till att cyklister i större utsträckning väljer att cykla där det är  säkert och väljer bort sträckor och korsningar med lägre säkerhet. "

Det för oss tillbaks till vårt förra inlägg och resonemanget om vad som händer om man ställer extremt höga krav på säkerheten, nämligen att man säkrar genom att flytta bort cyklisterna helt. Man bygger helt enkelt upp bilden av att det är farligt att cykla. Överallt i princip, åtminstone i tätbebyggelse.