/ övergångsställe

Trafikförordningen har en hemlig paragraf

Här kommer en bitterpost. Vi vet det.

Inser plötsligt att Trafikförordningen har en 0 Kap §1: ”Alla regler som kan tolkas till förmån för biltrafiken, ska tolkas till förmån för biltrafiken”.

Varför? Tja, om vi tar begreppet ”väjningsplikt” så är det lite olika viktigt beroende på vem som har den. När biltrafiken har väjningsplikt mot oskyddade trafikanter, är det viktigt att oskyddade trafikanter förstår att de ska samspela och** inte bara kan utgå** från att det råder väjningsplikt för biltrafiken. När å andra sidan cykeltrafiken har väjningsplikt, då är det viktigt att förstå att man alltid ska respektera väjningsplikten och följa lagen villkorslöst.

Exempel:

Biltrafik har väjningsplikt vid övergångsställen (Trf 3 kap 61 §). Trots det sker olyckor. Skälet är att fotgängare tror att de har för mycket rättigheter. Minns till exempel NTF i Jönköping för några år sedan:

– Skulden till det är zebralagen som kom 1998. Nu har gående fått för sig att de inte har några skyldigheter.

Eller för all del i år:

– Det är givetvis tråkigt att det fortfarande är så många som vågar gå rakt ut utan att söka ögonkontakt, säger Henrik Fallegård, trafiksäkerhetssamordnare i Jönköpings kommun.

Han tycker att resultatet speglar det samhälle vi lever i, med stress och med att hävda sin rätt.

Gående hävdar sin rätt. Fokus är inte biltrafikens tydliga väjningsplikt, utan den betydligt vagare formulerade 7 kap 4§:

Gående som skall gå ut på ett övergångsställe skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Utanför ett övergångsställe får
gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.

Den här förklaringsmodellen används så starkt att övergångsställen på många ställen tas bort helt.

Men när det gäller cykelpassager är det precis tvärtom. Där har cykeltrafiken väjningsplikt, och biltrafiken det betydligt luddigare 3 kap §61:

En förare som närmar sig en obevakad cykelpassage ska anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelpassagen.

Lite motsvarande vad som gäller gående vid övergångsställen – fotgängarnas egen huvudled alltså.

Då passar det plötsligt att fokusera på väjningsplikten i lagtexten. Minns till exempel Västervikspolisen i somras. Inget trams om att biltrafiken ”hävdar sin rätt”,  ”fått för sig att de inte har några skyldigheter” eller ”vågar köra rakt ut utan att söka ögonkontakt”. När biltrafiken har väjningsplikt, ska gående se sig för. När cykeltrafiken har väjningsplikt, ska cykeltrafiken se sig för. Som bilist är det bara att köra.

Det är lite ”Heads I win, tails you loose” över det.

Cyklistbloggen

Cyklistbloggen

Vi som bloggar här är Christian Gillinger och Jeroen Wolfers. Vi är två Stockholmscyklister som huvudsakligen använder cykeln för att komma till och från våra respektive jobb. Vi cyklar istä

Läs mer