Vi fick ett tweet från läsaren Anders Englesson. Han cyklar över Järvafältet, där det numera ser ut så här:

[![Foto: Anders Engelsson](/content/images/2014/02/järvafältet.jpg)](/content/images/2014/02/järvafältet.jpg)Foto: Anders Englesson
För er som cyklar där så är en bom där ingen nyhet, det har det funnits förut. Men de gamla, som var i trä, har tagits bort och ersatts av splitternya i stål.

Så här skrev Stockholms kommun om området i juli 2011:

I Järva ligger Kista, som är ett av Sveriges största arbetsplatsområden, där cirka 67 000 personer arbetar. Om människorna som arbetar här kan erbjudas ett  attraktivt och sammanhängande cykelnät med kopplingar mellan de olika stadsdelarna runt Järvafältet och andra kommuner skulle detta kunna bidra till ett ökat cyklande.

Det låter bra.

Varje cyklist vet att hinder i cykelbanan är oerhört vanligt förekommande, väldigt otäcka och gör det svårare och osäkrare att cykla. Ni kanske minns när Dagens Nyheter gav sig ut och cyklade och skrev:

Screen Shot 02-13-14 at 09.11 AM

Samtidigt visar VTI’s forskning att majoriteten av alla cykelolyckor är singelolyckor (stödd av MSB:s undersökning i höstas) och att största enskilda faktorerna är drift, underhåll och utformning av cykelvägarna.

Då behövs det såklart inte fler hinder i cykelbanan. Det här skriver Stockholms kommun också om just Järvaområdet:

På många platser har betongsuggor, grindar eller bommar satts upp på gång och cykelvägarna i syfte att förhindra bil- och/eller mopedtrafik. Trafikkontoret anser att dessa hinder utgör ett mycket stort problem för cyklister, då framkomligheten försämras, framförallt då hindren syns dåligt i mörker.

Då är ju frågan varför de plockar bort en bom och ersätter den med en ny i stål?

Anders skrev och frågade. Så här svarade kommunen:

Vi som arbetar på park och stadsmiljö är måna om att förbättra och underlätta för en ökad cykeltrafik men som jag nämnde tidigare är det vår uppgift att säkra trafiken för såväl cyklister som gångtrafikanter. När det gäller platser där olika trafikslag skall samsas på samma yta måste vi prioritera de oskyddade trafikanterna och i det här fallet gångtrafikanterna. Bommen har en funktion att hålla biltrafiken utanför men också att hålla farten på cykeltrafiken nere där så behövs. Det innebär att man som cyklist i vissa fall får sänka hastigheten för att undvika onödiga olyckor mellan cyklister och gångtrafikanter.

Nu är det alltså inte längre bara för att hålla biltrafiken utanför, utan också för att få cyklister att sakta ner ”för att undvika onödiga olyckor mellan cyklister och gångtrafikanter”. Det är såklart lovvärt att försöka undvika de onödiga olyckorna.

Frågan är om det görs bäst på ett sätt som tvingar ihop de två trafikantgrupperna i en smal passage, samtidigt som man då ökar risken för, onödiga, olyckor för cyklisterna?

Ingen av oss på Cyklistbloggen cyklar på platsen, men när jag kollar på Google Maps ser jag en bred och väl tilltagen grusväg, bortsett från gruset är det som alla cykelbanor i Stockholms city utformas som standard, och förstår inte riktigt hur konflikter mellan fotgängare och cyklister kan vara ett större problem här än någon annanstans.

Visa större karta

Det är viktigt att vi samsas i trafiken och visar hänsyn till varandra. Men de cyklister som är så ohänynsfulla att de cyklar farligt fort bland fotgängare kommer inte stoppas av en bom, tvärtom tror jag det ökar risken för olyckor när man plötsligt gör en bred väg mycket smalare. Då tror jag mer på vad som står i kommunens rapport, att det handlar om att stoppa biltrafik (som är tillåten fram till brofästet från ena hållet).

Om det är ett jättebekymmer just på bron borde det gå att dela upp cykeltrafik och gångtrafik, till exempelvis genom att bredda bron och avskilja gång- och cykelbanan. Eller med en mjuk stolpe i mitten.

Men det är ju lättare att sätta upp en bom såklart. Det är förmodligen också skälet till att metoden är så vanlig (läs mer hos Krister Isakssons blogg).