/ Cyklisthat

Det måste till mer plats. Det måste till mer förståelse. Det måste till mer samspel.

Det här blir ingen peppande text, vi är ledsna för det.

Det här är Vasagatan vid Centralen i Stockholm i morse. I cykelvägen ligger en överkörd cykel. Bredvid en chockad cyklist.


Foto: Christina Thunberg

Det här är på en plats vi skrivit om tidigare, Vasagatan. Där man tvingades sätta upp ett staket för att bilar inte skulle parkera i det vältrafikerade cykelfältet.

Inte jättesvårt att cykelfältsparkera vid Centralen

Det hade väldigt lite effekt.

Fulparkerad taxi vid Centralen Foto: Knark Missionen /Facebook
Foto: Knark Missionen /Facebook

Istället fick man också gående passagerare i vägen – som skulle ta sig runt staketet. Det är också platsen vars cykelfältsdragning har fått symbolisera usel cykelinfrastruktur i Stockholm här på bloggen. Kanske vårt mest spridda foto.

I morse smällde  det, en cykel hamnade under en bil. Vad det verkar klarade cyklisten i morse sig undan med chocken. Det kunde ha gått värre.  För i snitt 25 cyklister per år går det så illa att de dör. Och vi blir så arga och ledsna att det fortfarande ser likadant ut som då. Det är en farlig plats och det drabbar dem som cyklar. På riktigt.

**Vi tror 2017 kommer stå som ett rekordår för cyklingen i Stockholm med förorter. Aldrig har vi sett så många cyklister så tidigt. Aldrig har köerna varit så långa. Det är jättekul. **

Men. Aldrig har heller så många klämts in i så otroligt smala vägar. Aldrig har så många försökt ta sig fram, trots att vägarna inte är byggda för årets trafikmängder.

Cyklistbloggen tog Birger Jarlsgatan i fredags. Vi kom inte fram:

Cykeln är 89 centimeter bred. Utrymmet var mindre. Hade någon öppnat bildörren hade det varit livsfarligt. Vi kläms bokstavligen mellan bil och fotgängare.

Vi åker Slussen varje dag. Så här såg det ut flera dagar förra veckan:

Funkar när man kommer ensam i dagsljus. Funkar riktigt, riktigt dåligt när man kommer  en klunga om tio-femton cyklister, som inte sällan är fallet våren 2017. Ännu sämre när det samtidigt går gående som rundar stolpen som står mitt i gångvägen och kliver in i cykelvägen.

Vi tog pendlingsstråket på Ringvägen, där cykelfältet fortfarande går tätt, tätt mot parkeringsplatsen. Tänk om någon öppnar bildörrarna? Inklämd mellan stillastående bilar och biltrafik.

Det här funkar inte.

Vana Stockholmscyklister vet att det här inte är undantagen, det är regeln. I Stockholms city finns det i praktiken två cykelvägar som kan sägas vara ”bra”, eller med danska mått ”ok”, Götgatan och Norrmälarstrand – som är precis nybyggd. Resten är vägar där cyklister trängs ihop tätt, tätt med andra trafikanter.

Det här är en tröja som Louise Åkerblom fick efter att ha blivit påkörd i Rimbo, en bit norr om Stockholm:


Foto: Louise Åkerblom formgivning Susanna Dörlich

[Till Stockholmdirekt.se berättar hon](http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/louise-efter-allvarliga-olyckan-jag-ar-inte-bara-cyklist-jag-ar-nagons-mamma/repqeh!xiavtQq1RUqltcwHcqC6w/) om när en  bilist tutar på henne sekunden innan den tvärtnitar framför henne.

– Han tutade när han kom upp bakom oss och fortsatte under omkörningen. Sen svängde han in framför oss och tvärbromsade, säger Louise till Metro.

Det är inte första gången. Senast 2015 hände samma sak i Saltsjö-Boo i Stockholm.

Tröjan visar att hon inte bara är cyklist. Hon är också någons mamma. Sådant är trafikklimatet. Cyklister känner att de måste avanonymisera sig – det räcker inte med att vara cyklist, man måste visa att man är människa, på riktigt.

Det här funkar inte. Fler cyklar än någonsin – det är jättebra. Men de måste kunna cykla utan att vara livrädda. De måste kunna cykla säkert och tryggt utan att klämmas in, trängas ihop och alltid cykla på någon annans villkor.

Stockholms Stad har just nu en kampanj om samspel i trafiken. Det är fint. Men så länge ett trafikslag, cyklisterna, trängs in i centimetersmala vägar, upptryckta mot biltrafik eller ihopblandade med fotgängare, så kommer inget ändra på sig.

Folk kommer skada sig, många allvarligt, folk kommer bli arga och till slut kommer folk sluta cykla.


Ghostbike i Spånga från 2017 Foto: Emanuel Bergsten

En cykelväg ska vara två meter bred. Minst. Den är inte kombinerad med gångväg. Den har säkerhetsavstånd till öppnande dörrar, träd, stolpar. Avståndet när man kör om cyklister ska vara 1,5 meter, något som är vanligt utomlands.


Nybyggd ouppmärkt stolpe på väg

Allt annat är, för att ta ett uttryck från Södermalmspolisen, “vårdslöshet i trafikplanering”. Och det får faktiska konsekvenser.

Christian Gillinger

Christian Gillinger

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Läs mer