Minns ni Gävleskylten? En skylt Gävle kommun satte upp för att göra det lite tydligare vad som gällde när cykeltrafik korsar annan trafik. Som förenklade för att göra det lättare att förstå. Problemet är att det inte är tydligt i trafikreglerna vad som gäller. Och när man förenklar och förenklar så blir det till slut istället fel.

Screen-Shot-08-24-15-at-09.23-PM

Nu är det SVT i Småland som har bestämt sig för att en gång för alla reda ut det här med vem som ska stanna för vem i trafiken. Och eftersom det är så snårigt så gör de ungefär som Gävle kommun och förenklar och förenklar och kommer av en slump fram till ungefär samma sak – att det nog är enklast att säga att cyklister ska väja. Typ alltid.

Jag hade egentligen tänkt skita i att dra igenom det här igen, men efter att ha sett det delat på Facebook för hundrade gången idag, vidhäftat med ett triumfartoriskt ”DÄR SER NI CYKLISTER! STANNA JÄMT OCH DET ÄR ERT EGET FEL ATT NI BLIR PÅKÖRDA HELA TIDEN”, så tar jag ett djupt andetag och kommenterar ändå.

Här är klippet med den knivskarpa rubriken ”Vanligt att cyklister struntar i väjningsplikten”. Det är bara fyra minuter långt.

Om vi skippar den indignerade trafikläraren som bara är där för att kunna ranta över slumpvis cyklist som han bedömer inte tittar på honom, utan att i sak kunna peka på något konkret fel, och det helt anekdotiska påståendet ”Det är det som är problemet med cyklisterna i trafiken, dom bara smiter ut utan att titta” . Och om vi skippar intervjun med Kerstin, som har titeln ”bilist” och som berättar om sina sorgliga trafikminnen om att ”ibland kör dom bara rakt ut”

Och om vi skippar journalistens lösa spekulerande att ”många” cyklister ”struntar i” att dom ska ”väja för bilar när de korsar en väg”. Eller vänta, det kan vi stanna vid någon sekund.

Det är direkt felaktigt. Cyklister ska inte generellt ”väja för bilar när de korsar en väg”. Och det är livsfarligt för cyklister, appropå olyckor, när journalister envisas med att påstå det. Eftersom det leder till att övrig trafik tror att det alltid bara är att köra på.

Om man ska vara snäll, och det ska man, så utgår det från den felaktiga premissen att cyklister alltid cyklar på cykelbanor. En cyklist som kommer på en cykelbana och korsar en väg har mycket riktigt väjningsplikt.

Men det är ju inte alltid man cyklar på cykelbanor. Här är några exempel på undantag från påståendet ”cyklister ska väja för bilar när de korsar en väg”:

  • När de själva cyklar på en väg – alltså inte en cykelbana. Det som brukar kallas ”cykla i blandtrafik”. Då gäller precis samma regler som för övrigt trafik, även i korsningar.
  • När de cyklar i cykelfält. Cykelfältet är juridiskt som vilken körbana som helst och där gäller precis samma regler som för övrig trafik.
  • När de cyklar ut på en cykelöverfart.
  • När de cyklar ut på en bevakad cykelpassage och har grönt.
  • När det är vägen som korsar cykelbanan (till exempel genom att cykelbanan är utformad ”obruten”.

Oxhagenleden---rebro Obruten cykelbana i Örebro Foto: Fredrik Roos

Sedan finns de de medvetna gråzonerna (de är luddigt utformade utifrån teorin att då alla skärper sig och artigt stannar för varandra):

  • När fordon svänger över cykelpassage.
  • När det är skyltat väjningsplikt (vilket inte är ovanligt vid tex cirkulationsplatser).

skansbronVäjningsplikt för korsande fordonstrafik enligt Transportstyrelsen
Men det är klart, ska man läsa upp så många ”undantag” så blir ju reportaget jättelångt och svårt att begripa. Bättre att förenkla ner det till att låtsas som att cyklisterna alltid ska stanna. Det blir väl bäst för alla, typ.

Sedan kan vi hoppa över journalistens egna trafiksäkerhetsgissningar om att ”förmodligen hade antalet olyckor varit betydligt fler om inte bilisterna hade lärt sig det här och anpassat sig”. Tack bilister, det är er förtjänst att inte fler tokiga cyklister dör, såklart.

Sen kan vi också snabbspola förbi den förenklande grafiken som väljer att bara visa upp de få fall där väjningsplikten är glasklar, och skippar alla jobbiga undantag och gråzoner – det får ju inte bli för krångligt för folk. Vi låtsas heller inte om påståendet att det ”finns ett undantag” från det här, som ni ju vet nu inte stämmer.

Vi låtsas heller inte om att man använder greppet ”Vi intervjuar en enskild cyklist och eftersom hon säger att hon inte kan trafikreglerna, så är det ju klart att inga cyklister kan dem”.

Sedan får vi taktfullt ignorera att journalisten, korrekt, konstaterar att cyklister får cykla på övergångsställen, men att trafikläraren som är regelauktoriteten i det här inslaget, mot slutet påstår att ”de flesta cyklister nog vet att man ska stanna och gå med cykelen”. Och att man av någon anledning har med en kort intervju med en cyklist vars enda uppgift är att säga att han är ”medveten om att man ska hoppa av och gå över”. Fast vi alltså precis konstaterat att det inte stämmer.

Och vi vänder också ett blint öra till när trafikläraren slänger fram expertutlåtandet att ”kommer det en cyklist från höger där, då vet man att han cyklar bara rakt ut framför en”, ett utlåtande underbyggt med ett kraftfullt datainhämtande: ”Det var jag med om igår nämligen”.

Och så kan vi alla låtsas om att experttrafikläraren alltså inte avslutar med påståendet att de flesta cyklister vet att de ”måste stanna och gå med cykelen”. För det har vi ju tidigare i inslaget slagit fast är direkt felaktigt.

Det är klart, hoppar man över allt det, så blir det kanske inte så mycket inslag kvar av det här att lära sig något från. Förutom att ytterligare några trafikanter nu felaktigt tror att man inte behöver bry sig om cyklister på vägen.

Läs också: Den ultimata guiden till vem som har väjningsplikt.