Trafikborgarrådet Ulla Hamilton (m) var med i Radio Stockholm i veckan och fick frågan om cyklisters säkerhet.

Programledaren säger ”Cyklister vittnar ju om att det är trångt och att det sker olyckor, både singelolyckor och olyckor mellan cyklister. Går det att öka säkerheten på cykelstråken i Stockholm?” och får svaret:

Till syvende och sidst handlar det alltid om att man måste bli mycket duktig på att ta hänsyn till varandra i Stockholmstrafiken och det gäller alla, det gäller cyklister, det gäller bilister, det gäller bussförare. Och vi kommer aldrig ha motorvägar i innerstan för cyklister, lika lite som vi har det för bilister, så därför måste man anpassa hastigheten till de förutsättningar som råder. Då tror jag man kan minska olyckorna.

Joråsatt. Det går inte att få in mer nu, utan nu får ni lära er att cykla sakta, typ.

Det säger hon också när Metro redovisar att cyklister känner sig otrygga i stan:

Ett större problem tror hon är att cyklister inte tar hänsyn till varandra.

– Vissa tror att de äger en hel motorväg. Jag tycker själv att det är otäckt att cykla när man möter en cyklist som åker väldigt fort. Flera bekanta till mig avstår från att cykla av samma anledning. Vi behöver jobba med attityden hos alla som rör sig i staden, säger Ulla Hamilton.

Det är mycket prat om motorvägar. Grejen är den att inga cyklister vill ha några ”motorvägar” för cyklister i innerstan. Det är vad som på engelska kallas ett ”strawman argument”, eller fågelskrämmeargument. Man hittar helt enkelt på ett argument, en ”fågelskrämma”, säger att motståndaren påstått det och argumenterar mot det istället för att faktiskt argumentera de riktiga åsikterna.

I det här fallet framstår det som att cyklister kommer med helt tokiga krav som hon som ansvarig politiker självklart inte kan säga ja till. Så vinner man en politisk poäng.

På Facebook pekade Fredrik Jönsson på att det visserligen inte finns några bil-”motorvägar” i stan, men att den här går ju inte av för hackor:

[![By Holger.Ellgaard (Own work) [CC-BY-SA-3.0 , via Wikimedia Commons](/content/images/2013/07/Centralbron_norr_2006.jpg)](/content/images/2013/07/Centralbron_norr_2006.jpg)By Holger.Ellgaard (Own work) [[CC-BY-SA-3.0](http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)] , via Wikimedia Commons
Det är Centralbron som går rätt igenom Gamla Stan via Riddarholmen och ut i City. Och vi kan ju säkert alla vara överens om att vi cyklister skulle nöja oss med något liknande eller hur? Även om det inte är en ”motorväg”?

Men ibland är det inte motorvägar som trafikborgarrådet låter påskina att någon velat ha. Ibland är det att någon vill riva husen:

– Vi kan inte riva hus för att få fram mer cykelbanor, det kommer fortfarande att vara trångt att cykla i innerstaden.

sa hon till exempel i Östermalmsnytt.  Nehe. Vem har påstått att vi skulle riva hus, de där tokiga cyklisterna som bara ska ha och ha? Strawman igen.

Men tillbaks till kärnfrågan: Cyklisterna uppfattar att det är trångt och otäckt och olyckorna går upp. Trafikborgarrådet lägger i princip allt ansvar på trafikanterna själva att sakta ner och anpassa sig efter det. För då kommer det lösa sig.

Och det kan man ju tycka. Om infrastrukturen är underdimensionerad och undermålig så måste man sakta in och anpassa sig efter det. Men är det så överallt i trafiken? Så här lät det på Ulla Hamiltons blogg 2009 när hon var med och invigde en ny bilväg med det vackra namnet ”Rv 73”:

Flera av dagens talare refererade till att denna väg kallats för dödens väg. Många människor har fått sätta livet till på den smala och hårt trafikerade vägen. Nu binds Nynäshamn allt mer ihop med den övriga regionen. Den nya motorvägen och dubbelspår på nynäsbana innebär stora förbättringar för hela regionen och att arbetsmarknadsregionen kan fungera än bättre.

Huh? ”Dödens väg”? ”Många har fått sätta livet till”? Men var är råden att ”ta hänsyn till varandra” och ”anpassa hastigheten till de förutsättningar som råder”? Funkar inte det när man kör bil? Är ”hårt trafikerad” inte samma sak på en bilväg som på en cykelväg? Det kanske inte är lika viktigt utanför innerstan, vad vet jag.

Lite som när Motormännen skrev, om ni minns:

Andelen cyklister som dödas eller skadas svårt är nu större än motsvarande andel som färdas i bil.

Ursäkta, men orsaken är att många cyklister kör som idioter!

Inte alla, men…

”Det finns en klick som bryter mot nästan alla trafikregler de kan bryta mot”.

samtidigt som de på samma sida också skrev:

Sluta snåla – bygg bort ”Dödens väg” nu. Av 37 döda på E20 de senaste 10 åren hade 33 överlevt om vägen hade varit mittseparerad, enligt Trafikverkets Claes Tingvall. ”Hur många fler ska behöva dö? frågar Motormännens Maria Spetz.

Dubbla måttstockar:

Cyklister, skylla sig själv för att de inte anpassar hastigheten – check

Bilister, offer för undermåliga vägar som måste byggas om – check

Vi som cyklar i stan vill inte ha några motorvägar. Det vi vill ha är tydliga, konsekvent byggda vägar som går att begripa. Som inte kör slalom mellan bilväg och trottoar, eller som ibland på samma sträcka ligger till höger om trottoaren, ibland till vänster. För att ibland försvinna helt. Vi vill ha en grundläggande standard, precis som vi haft när vi kört bil i alla år.

Det vi vill är ha system anpassade efter oss – så att till exempel rödljusen beter sig mot oss på samma sätt som de beter sig mot bilarna: slår om automatiskt, eller på tid. Utan knappar. På ställen där de behövs och framförallt inte på ställen där de gör det farligare för cyklister – som till exempel på platser där lastbilar svänger höger över cykelfältet och cykelbox saknas.

Vi vill ha egna vägar – där vi precis som när vi kör bil inte blandas med fotgängarna. Eftersom vi i bägge fallen kör ett fordon.

Vi vill ha en trafikmiljö som är utformad av folk som vet vad de gör – som inte, likt Trafikverket, ställer stolpar mitt i vägbanan och sedan säger ”Hoppsan”.

Jag kan tänka mig att om man närskådar behoven hos dem som cyklar, så är det ungefär samma som dem som kör bil (och ibland är det samma personer, kors i taket). Det är inga konstigheter. Men det kommer krävas prioriteringar, som ibland går på tvärs med till exempel behoven hos privatbilisterna. Frågan är om de styrande  i Stadshuset är beredda på att göra de prioriteringarna.

Läs också hos Cykelsmart, ”Fokus på fel saker i infrastrukturdebatten

Och läs hos Treehugger hur dåligt utformad infrastruktur skapar dåligt trafikbeteende.