Vi är kanske internets mest tjatiga blogg, vi vet. Men damnit, upprepningen är förståelsens moder, eller vad det brukar heta.

Och vi återvänder därför till gårdagens SVT-klipp. Specifikt den här bildrutan:

Om ni frågar oss, och det gör ni ju eftersom ni läser det här, så är den där bildrutan ett alldeles utmärkt exempel på allt som är fel med Trafikförordningen och dess inställning till fordonsslaget cyklister.

Titta på bilden. Vi ser en cyklist som ska rakt fram. Vi ser en bilist som blinkar för att svänga höger, och därmed korsa cyklistens kurs rakt fram. Texten lyder "Om bilen ska svänga måste cyklisten väja".

(Här bortser vi också från att SVT förenklar genom att helt plocka bort bilistens ansvar - och det har vi skrivit lite om i det ultimata guiden till vem som har väjningsplikt.)

Tar man bort värderingen bakom cykel, alltså att många av princip tycker cyklister bara är ett ofog som är i vägen, så lovar vi att alla instinktivt skulle säga att det rimliga i den här situationen är att bilisten har full väjningsplikt. Tänk er samma situation med två bilar istället. Eller om cykelbanan vore bussfil i stället. Vem skulle argumentera att bussen har väjningsplikt?

OM det hade varit vanliga vägar så hade det varit självklart: bilen har väjningsplikt. Den skär det andra fordonets kurs, cykeln kommer dessutom från höger, det vill säga högerregeln. För "vanliga" fordon finns massor av tydliga paragrafer för detta. Förutom högerregeln också:

Trafikförordningen tredje kapitlet,

26 § En förare får svänga i en vägkorsning endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra som färdas i samma riktning. Särskild uppmärksamhet skall riktas på den bakomvarande trafiken.
43 § En förare får starta från vägkanten, byta körfält eller på annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Detsamma gäller när en förare stannar eller hastigt minskar farten.

Men det är ju inga vanliga vägar utan "cykelpassage", där cyklisten är gäst på vägen och ska ge fan i att tro något annat än att det ska stannas i varenda korsning. Eller, det är ju ingen korsning, då alltså eftersom specialregler gäller.

Och eftersom svenska cykelbanor läggs så att det är miljarder korsningspunkter, förlåt passager, och ingen bryr sig om att cyklister kanske också gillar framkomlighet precis som bilförare, så betyder det att även den bredaste "supermotorvägscykelhuvudledstradan" oftast utgörs av färdväg som mäts i något hundratal meter innan det ska saktas in och stannas.

Och, för att knyta ihop den här bloggposten som handlar om nästan samma sak som varenda inlägg vi skrivit, det blir extra tydligt i just den här bilden. Så vi tar den igen.

Detta. Är. Fullständigt. Galet.

Galenskap.

Läs också: Tänk om det fanns huvudleder för cyklister.