I radio hör jag ett inslag om cyklister i stan. Anledningen är att polisen den här veckan åter extrabevakar cyklister, framförallt i Götgatsbacken vad jag förstår, men också att Synskadades Riksförbund klagar på ”felparkerade cyklar”.

Så här står det på hemsidan:

I dag drar trafikpolisen igång sin satsning gentemot cyklisterna i Stockholm. Det gäller att ha cykeln i ordning och faktist inse att man är en del av trafiken och att till exempel rödljuskörning inte är okej utan kan ge 1500 kronor i böter.

De intervjuar en polis och det inleds med att programledaren slår fast att cyklister blir förbannade när någon säger till dem att de inte följer trafikreglerna, men om man frågar en bilist, så håller den med om att cyklister är trafikmarodörer som bara tänker på sig själva och inte på någon annan ”och de tror att de äger allting”. Över till reporter-Björn med frågan ”Björn, visst är det väl litegrann så”. På vilket Björn svarar ”Ja, lite så är det faktiskt”.

Så har vi etablerat ryggradsgnället mot cyklister. De bryr sig inte om någon annan. De kör lite som de vill. De är vettvillingar i trafiken.

Problemet är att polisen de intervjuar, Stefan Lindahl, inte riktigt ställer upp på den vinkeln. Istället poängterar han gång på gång att det gäller att alla trafikanter samspelar. Vilket är sant och betydligt mer relevant.

De verkar tycka att just rödljuskörande cyklister är extra viktigt. De skriver om det både på hemsida (som ni ser citerat ovan), men också i en egen post på programmets Facebooksida där de lyfter fram att om man kör mot rött så blir det 1500 i böter, ”tänk på det”.

Men när reportern frågar Stefan Lindahl om rödljuskörande cyklister är ett stort problem svarar han:

– Naeh, det är inget jättestort problem, men vi har sett en tendens att det ökar, folk som har bråttom till jobbet dom tycker inte det är så allvarligt att kliva förbi ett rödljus då.

Nej, det är inget jättestort problem. Det presenteras heller ingen statistik över rödljuskörande cyklister och eventuella skador som de skulle vara orsak till.

Förstå mig rätt nu, jag tycker man ska stanna vid rött. Men det finns andra regler som är ”värre”, till exempel väjningsplikten för fotgängare vid övergångsställen – där cyklister faktiskt är farliga för andra inte bara i huvudsak sig själva. Om syftet var att belysa riktigt farligt trafikbeteende hade det kanske varit ett bättre exempel. Ännu bättre hade såklart varit att använda något som är underbyggt av annat än anekdoter och en allmän känsla av att ”det är så”.

Sen säger polisen en ren felaktighet. Han säger att man som cyklist inte får cykla fortare än gångfart på cykelbanor. Det får man visst. Friliggande cykelbanor har i princip ingen hastighetsbegränsning och cykelbanor och cykelfält i anslutning till vägar har samma hastighetsbegränsning som vägbanan i övrigt har.

Däremot står det i trafikförordningen 2 kap. 1 § :”För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna”. Det innebär att på GCM-banor där man delar utrymmet med fotgängarna så bör man inte köra fortare än gånghastighet.

Därefter förlöjligar reporten ”cyklister i trikåer med en såndär härlig störthjälm på huvudet” också det ett klassiskt ryggradscykelgnäll.

Sen avslutats allt med att de båda kommer överens om att det är alla trafikanters ansvar att komma överens. Bra så, men det borde man kanske funderat på redan när man hade redaktionsmöte och försökte sätta vinkeln. Men det är klart, cyklister det är ju trikåmemils och rödljuskörning, det känns ju fräscht 2012.
EDIT: Såklart hoppar DN på också.

Men polisens extrafokus på cyklister var bara ena skälet till cyklisttemat. Det andra var att Synskadades riksförbund är trötta på ”felparkerade cyklar”. Om vi bortser från att man i princip får ställa cyklar var som helst (rätta mig om jag har fel, jag har letat efter skrivna regler, men bara hittat sådana från Malmö), vilket gör det svårt att ”felparkera” dem, så är det här en vettig synpunkt.

Precis som affärer som ställer upp skyltar mitt på trottarerna, eller blomsteraffärer som ställer ut blommor, eller för all del alla uterserveringar, så måste det vara ett problem med cyklar som står ställda överallt om man inte ser.

Jag håller med. Det bör lösas på något sätt. Synskadades Riksförbund föreslår att cyklarna forslas bort och att ägarna får lösa ut dem mot en avgift. Där håller jag såklart inte med.

Att cyklar ställs överallt är inte cyklisternas fel. När antalet cyklister i huvudstaden ökar explosionsartat och kommunen kämpar för att få ännu fler att välja cykeln istället för bilen när de pendlar till jobbet så innebär det såklart att det kommer en massa cyklar också. Och de måste stå någonstans.

Problemet är att det finns för få bra cykelparkeringsplatser, något vi skrivit om förut. Rimligt vore då att kommunen svarade Synskadades riksförbund ”Vi vet, och vi är ledsna att vi inte hunnit med att möta efterfrågan på bra cykelparkering. Men det är på gång!”.

Men det gör de inte. Istället håller de med. Claes Thunblad är enhetschef på Trafikkontoret och säger:

Vi har kommit till den punkten att vi måste ta tag i det här problemet, det är ett för stort problem runtom i stan. Och det kommer vi att göra. Vi har redan börjat titta på det här och kommer under våren avgöra om det är den varianten vi ska använda [omedelbar bortforsling], eller om vi ska ha rödlappning på plats och låta cykelägaren inom tre veckor ta hand om sin cykel. Vi kommer under jobba mer aktivt redan start under senvåren, med den här frågan, säger Claes Thunblad på Trafikkontoret i Stockholms stad.

Hey, Stockholms kommun, vad tror ni händer när ni börjar bestraffa en massa cyklister för att de cyklar? De kommer att sluta. Bra jobbat för trafiken, för miljön och för folkhälsan.

Lyssna på radioinslaget: