För någon vecka sedan skrev vi om ett förslag för att lösa elscooter-eländet, genom att tillgängliggöra den redan befintliga ytparkeringen för också elscootrar. Det vill säga att i stället för att slänga scootern på trottoaren, eller ställa den i vägen för folk, så skulle man för att kunna avsluta resan och stoppa debiteringen, parkera den på vanliga ytparkeringar – som vi har massor av i Stockholm.
Nu har vi ännu ett ödmjukt förslag. En av de absoluta fördelarna med elscootern är att de är så användbara för ”sista kilometern”-resor. ”Sista kilometern”- handlar om kollektivtrafikens stora nackdel: att den faktiskt inte tar folk dit de ska, utan i bästa fall någonstans i närheten av var de ska. När folk tillfrågas om varför de väljer bilen, så är det ofta det här kommer upp, ”hållplatserna ligger långt från dit jag ska och då är det smidigare med bilen”.
Vi tror att många väljer elscootern just för att lösa de där sista kilometrarna och då blir plötsligt kollektivtrafiken ett starkare alternativ.
Ett sätt att minska det trycket, och därmed behovet av 21 000 scootrar är alltså att hitta ett alternativ till den där sista biten, umm.. biten.
Lösningen ligger alltså i just kollektivtrafiken, eller snarare hos ägaren av densamma, alltså SL.
SL har genom åren varit benhård motståndare mot att möjliggöra att ta med cykel i kollektivtrafiken, samtidigt som regionpolitikerna försökt tillåta det. Senast 2020 var det på gång, men stoppades:
Läs mer:
I debatten lyfts ofta Köpenhamn som ett exempel på hur politikerna röjt upp i elscooterträsket och förbjudit elscootrarna:
Och här finns ju, menar vi, lite nyckeln i den där sista meningen, ”Nu är den danska huvudstaden återigen en klassisk cykelstad.”
Stockholm är inte hur man än vrider och vänder på det en cykelstad. Åker man till Köpenhamn så är cyklarna inte bara välkomna i trafiken och här citerar vi ur ännu en SvD-artikel:
En annan viktig faktor är att man i hela huvudstadsområdet får lov att ta med sin cykel gratis på den danska tunnelbanan, S-toget, där man satsat stort på cykelvagnar i tåget. Det har fått fler köpenhamnare att ta med cykeln – och passagerarantalet har ökat med åtta procent, enligt DSB.
Från SvD.se
Cykel och kollektivtrafik tillsammans utgör ett starkt alternativ till slentrian-bilkörandet.
– I Köpenhamn cyklar sextio procent till jobbet, bara fjorton procent tar bilen. Och de siffrorna ska bli ännu bättre, 2025 ska vi som stad bli helt CO2-neutrala, säger Morten Kabell, kommunalråd för Teknik och Miljö och hängiven cyklist.
Cykel och kollektivtrafik. Eller elscooter och kollektivtrafik. Så, vårt ödmjuka förslag är helt enkelt att göra som i Köpenhamn och öka möjligheterna att ta med cykeln i kollektivtrafiken. Med viss reservation för att det redan kan vara försent. Inom teknikvärlden finns det ett begrepp som kallas ”leapfrog moment”. Det är när ett samhälle i sin utveckling helt enkelt hoppar över steg som andra samhällen tagit. I Sverige använde vi till exempel kontanter och för inte så länge sedan så kostade det extra att använda alternativ som betalkort eller (minns ni!) checkar, när man handlade. Sedan började fler och fler hala fram kortet istället för sedlar och då togs avgifterna bort. Sedan kom smartphones och folk började swisha istället. På andra ställen, Kina till exempel, hoppade man helt över det där med betalkort och checkar och gick direkt från kontanter till att använda appar för att betala.
Risken finns att samma hänt i Stockholm. Vi blev aldrig någon cykelstad, folk hann inte vänja sig vid att hoja dit man skulle och nu är elscootrarna redan här, mycket mer bekväma och enkla än att släpa runt på en cykel.
Det kan alltså vara så att bussen redan gått för Stockholms chans. Men, kanske finns det ännu tid – och ett sätt att öka chansen menar vi alltså är att SL kommer in i 20-talet och förstår att cykel i kollektivtrafiken gör resalternativet mer attraktivt. Och att det i sin tur minskar behovet av 21 000 elscootrar.
Vad tror ni?