Vi har tidigare k̶l̶a̶g̶a̶t̶ riktat stringent kritik mot trängseln vid Slussen, där cyklister och fotgängare liksom kläms upp mot sargen, samtidigt som biltrafiken får generösa rödljusttider och rejält med yta i mitten på plan. I morse kände vi att måttet någonstans var rågat och tog steget. Vi svängde vänster ner och tog bussfilen. Och vilken skillnad. Kolla:
Alltså på riktigt – det är brett, väl tilltaget, säkert och snabbt. Som cyklist slipper du trängas, du slipper behöva oroa dig för att plötslig fotgängare tar ett felsteg på de smala gångbanorna och du slipper rädslan för att själv göra fel och orsaka en olycka.
I bussfältet finns stora ytor, det går med god fart, marginalerna blir rejäla, tydligheten blir, med cykelmått mätt, exceptionell.
Det du gör är att när du kommer från Hornsgatan är att du svänger vänster efter Götgatskorsningen. Var uppmärksam på om det är rött eller grönt för fotgängarna. När det blir rött för dem är det bara att cykla:
Now, det var den snabba versionen. Den lite längre handlar ju om det faktum att det är så otroligt trångt vid Slussen, åtminstone om man håller sig i de fållor som man som cyklist är hänvisad till. Och att det är nästan obefintlig trafikdirigering (igen, för cykel och gång-trafiken). Minns till exempel när vi stod och stirrade på tom asfalt i en jätteklunga:
Efter ett tag känner man sig rätt fånig. Vad värre är, Slussen just nu är till stora delar en miljö det faktiskt inte går att göra riktigt rätt i. Cyklistbloggen har cykelpendlat i city sedan 2004 och känner sig rätt trygga med sin cykelkompetens. I vanliga trafiken löser man nio av tio problem med att sakta in och hålla goda marginaler till andra trafikanter.
Vid Slussen hjälper inte det. Här måste man också ha tur för att klara passagen på ett säkert och tryggt sätt utan incidenter, irritation eller direkt fara. Det räcker alltså inte med att vara en kompetent trafikant.
En fotgängare behöver bara sätta ner foten fel, bredare är inte marginalerna. Det räcker inte att hålla avståndet till framförvarande cyklist, när trängseln från trafikströmmar ibland från tre-fyra håll samtidigt, snabbt fyller igen dem. Det räcker inte att sakta ner, när folkmassan blir för stor och tät. Särskilt inte när skyltningen är otydlig, och ibland direkt felaktig. Och när viljan att göra den bättre inte finns.
Så i morse tog vi beslutet, nu skiter vi i fållan och ger oss ut på asfaltsvidderna. Och vi ger alla rådet att göra samma sak. Ni får bättre marginaler, bättre säkerhet, tydligare korsningspunkter och tryggare färd.
Enda nackdelen är att man måste ta sig in i fållan igen nere vid Gamla Stan.
Vill man köra lagligt är det nämligen förbjuden högersväng nere vid spårviddshindren – ni ser skylten anas bakom rödajackan-cyklisten på bilden ovan (annars hade det gjort sträckan ytterligare lite smidigare).
Så, avslutningsvis alltså, skit i fållan, ta bussfilen och få åtminstone en liten bit av sträckan säkrare och framkomligare. Och vi ska erkänna att det känns lite konstigt, det är nog första gången vi faktiskt ger råd om att undvika en specifik cykelväg.
Fotnot:
Ja, man får cykla i bussfilen som cyklist. Trafikförordningens 8 kapitel §2:
I ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl. får endast fordon i linjetrafik föras samt, om körfältet eller körbanan är beläget till höger i färdriktningen, cykel och moped klass II.