Det är som sagt vår. Varför inte en undersökning? Presto, rubrik:
I dag presenterades en *attityd*-undersökning, som egentligen är från 2014, som visade att cykel är det fordon som får folk mest ilskna.
Stockholms trafikdirektör är förvånad.
– Det är lite förvånande, det borde vara bilister. Det är bilisterna de dör av, säger Jonas Eliasson, Stockholms stads trafikdirektör.
Vi är det inte.
Och först obligatorisk disclaimer: Nej, vi påstår inte att alla cyklister sköter sig. Ja, man ska vara hänsynsfull, samspela och vara tolerant i trafiken.
Vi har skrivit om det här miljarder gånger. För er som inte läst, är bloggen full – men tills dess sammanfattar vi de tre viktigaste skälen till att cyklister hela tiden möts av trafikens ilska:
1. Cyklisterna är den enda av de huvudsakliga trafikantgrupperna som sällan har egen väg.
Till fots finns trottoarer. I bil finns… vägen. På cykel finns ”g/c-banor”. Alltså kombinerad gång- och cykelväg. När jag gick igenom min cykelväg till jobbet på åtta kilometer, var nästan hela sträckan kombinerad gång- och cykelväg. Oftast med bara ett vitt streck emellan trafikanstlagen. Nästan ingen är väg där cyklister cyklade på egna villkor.
På gång/cykelbanorna cyklas det för fort när farten är över 10 km/h (eller 7 lite beroende på vem man frågar). På vägen cyklas det för långsamt om farten kommer under 30 km/h (jag har på riktigt blivid tutad på när jag höll 30 på en smal 30-väg).
Vi cyklar alltid på någon annans villkor. Och ilskan riktas mot inkräktaren, cyklisten.
Fotgängare och bilister möts i princip bara på övergångsställen. Och där händer det något.
Fundera till exempel på hur man som fotgängare hade upplevt biltrafiken om man istället för att ha egen trottoar, eller helt separerad gångväg, hade fått ta sig fram så här:
Ingen skulle komma på idén att göra kombinerade gång- bilväg. Men om det blev populärt, lovar jag att det skulle uppstå ilska. Över fotgängare som går i bredd. Över bilister som kör som tokar.
2. Cyklister är också ett fordonsslag som i trafikreglerna behandlas som en trafikstörning.
Det betyder också att de uppfattas så.
Reglerna är otydliga och svårbegripliga, något inte minst ”Gävleskyltens”- runtvalsande bland körskolor, poliser och random nättyckare vittnar om.
3. Cyklister är också ett fordonsslag där vägarna planeras sist.
Det leder till att de måste förhålla sig till alla andra trafikantslag.
Ett exempel på hur märkligt det kan bli: Det här är Värmdöleden vid Henriksdal. Eftersom kommunen bestämt att cykelvägen alltid ska ligga ytterst, alltså mot biltrafiken, så måste cyklister och fotgängare byta plats här, när den kombinerade gång- och cykelvägen plötsligt hamnar på andra sidan vägen. Är ni med? Fundera på hur det påverkar humöret när folk går och cyklar och plötsligt ska byta sida.
Vi tar ett annat aktuellt exempel: Skansbron som vi skrev om för någon vecka sedan. Där hade man kunna gjort en rak cykelväg som gick parallellt på varje sida av ”bilvägen”. Då hade man inte haft några korsningspunkter alls, annat än i två cirkulationsplatser. Frid och fröjd, alla kommer fram, ingen blir arg.
Istället la man den på ena sidan av vägen och ledde in den framför ett bussgarage på en kombinerad…. gång- cykelbana. Följden blev att cyklister måste korsa biltrafiken över cykelpassager på inte mindre än fem ställen. Fundera på hur det påverkar bilden av ”cyklisten kom från ingenstans”.
Eftersom man samtidigt inte ville röra ”bilvägen” på Skansbron, så trycks fotgängare och cyklister i dubbelriktad trafik upp på mot staketet i en jättesmal kurva. Fundera hur det påverkar eventuell ilska mellan trafikanterna.
Eftersom man kan, så valde man att lägga den tillfälliga busshållplatsen mitt i pendlingsstråket. Fundera på hur det bidrar till ett avspänt trafikklimat när en busslast plötsligt möter cyklister.
Eller det här, pendlingsvägen för alla tusentals cyklister från Nacka, Värmdö och Hammarby Sjöstad. Och gående. Något tjugotal centimeter bred (och till höger sexfilig ”bilväg” prydligt separerad).
Fundera hur humöret blir på den bilist som hamnar bakom en cyklist som plötsligt bara följer det målade körfältet vid Hamngatan:
Det är inte konstigt att cyklister möts av ilska. Och god, så trötta vi är på att behöva posta om samma bilder hela tiden.
Sedan kan man ju också fundera över hur det påverkar trafikklimatet när media envisas med att spä på motsättningarna och cyklisthatet hela tiden.
Avslutningsvis mer läsning för den som till nöds orkar:
Cyklisters attityd största trafikproblemet visar ny undersökning
Trafikdirektör Eliasson förefaller vara en förnuftig person. Bilen är ju faktiskt ett potentiellt mordvapen, vilket har visat sig i Nice, Berlin och Stockholm, föralldel med lastbil, men i alla fall.
Många bra poänger! Jag hade ingen aning om att jag var så hatad ute på vägarna.
De döljer det mycket väl, bakom sina glada leenden och uppmuntrande vinkningar – men i hemlighet knyter de näven i byxfickan och väntar på att en journalist ska komma och fråga dem… 😉