”Det ÄR trångt i stan och vi behöver ha en konstruktiv debatt och diskussion om det. ”
Orden är Trafikborgarrådet Daniel Helldéns i en artikel i StockholmDirekt.
Och det fick oss att tänka på hur fantastiskt många argument det går att hitta på mot cykling. Eller egentligen mot att omprioritera gatuutrymmet överhuvudtaget. Och det är inte unikt för Stockholm – de dyker upp överallt där man börjar uppmuntra cykling. Det har till och med fått ett namn: Bikelash – mer om det strax.
Men eftersom vi bor här, så utgår vi från huvudstaden.
1. ”Det är trångt”
Först det här med att det är trångt i Stockholm. Vi hävdar att det är en myt. Vi tror vi förstår vad Helldén egentligen menar, vilket är ”Alla kan inte få hur mycket yta som helst”, men det är ju något helt annat än att det är trångt. Det finns otroliga ytor mellan huskropparna i Stockholm och Stockholms city, det ser man inte minst när det av någon anledning är avspärrat.
Det handlar bara om hur man prioriterar den enorma ytan. Det har till exempel varit ”trångt” för Stockholms cyklister i decennier. Smala, eller helt obefintliga, cykelvägar. Cyklister som försökt ta sig fram nära, nära parkerade bilar samtidigt som motortrafiken kör fort förbi.
Men av någon anledning blev det inte officiellt ”trångt” i Stockholm förrän efter 2010, när staden tog de första stapplande stegen mot att nagga motortrafikens yta i kanten. Bara året innan hade dåvarande Trafikborgarrådet Ulla Hamilton sagt till SvD, som svar på frågan om det inte var dags att börja ge cyklister lite mer yta:
”–Då måste man ta bort något annat och jag tror inte att stockholmarna tycker att det är bra att man minskar framkomligheten för privatbilisterna.”
Därefter kom ungefär alla politiker i Stockholm, med undantag från SD, fram till att det nog är en bra idé det där med cykling ändå. Och kollektivtrafik. Och fotgängare.
Men nu blev det alltså plötsligt trångt. Och väldigt viktigt att alla skulle samspela, visa hänsyn och att ingen skulle tro att det finns hur mycket plats som helst. Vi kan inte riva hus. Eller träd.
Och det här är viktigt att hålla i huvudet för cyklister. Om vi accepterar att det är ”trångt” nu, så blir steget kort till att acceptera att det här är status quo. Vi kan inte förvänta oss vad som helst, det finns inte hur mycket plats som helst, lugna ner er. Acceptera era smala cykelvägar. Det är trångt.
2. ”Cyklister kör som tokar”
Ur artikeln i Stockholm Direkt igen:
Trafikkontoret ska skapa en samspelskampanj med syfte att öka förståelsen och skapa mer vänlighet mellan olika alla som är ute och rör sig i Stockholm.
En miljon kronor öronmärks för ändamålet.
– Det ska vara en kampanj som gör att stockholmare pratar om hur vi beter oss i trafiken och om att vi gemensamt måste dela det utrymme som är. Det ÄR trångt i stan och vi behöver ha en konstruktiv debatt och diskussion om det.
Alla har vi vår egen upplevelse av trafiken. Jag upplever att Stockholmstrafiken är aggressiv, eller offensiv om man vill vara snäll, men att det i huvudsak går hyggligt lugnt till. De flesta, oavsett transportform, vill komma fram hela och rena. Upplever jag.
Vi tycker det låter vettigt med en kampanj för att förklara för alla att det är en bra idé att vara trevligare mot varandra. Le och vinka. Men vi konstaterar samtidigt att åtminstone Stockholms cyklister historiskt nåtts av uppfostrande kampanjer åtminstone två gånger om året, när staden tackar oss för att vi cyklar. Så kanske är det dags att även andra trafikantslag får sin del.
Läs också:
Som cyklist har man däremot länge mötts av hat och fördomar i media och i sociala medier. Skillnaden från för fem-sex år sedan är att folk har börjat svara de värsta fördomstweet- och posterna. Och det räcker med att två-tre cyklister svarar en klassisk ”spandexfånar som kör Tour de France” för att det ska bli tal om ”kränkta cyklister” som ”drevar i sociala medier” och inte ”har någon humor”.
Igen, det handlar alltså om en förändring. Förut stod det oemotsagt. Nu säger folk ifrån. Och då uppfattas det som att samtalsklimatet blivit hårdare.
Cyklister kör också för fort, något Göteborgspolisen slog fast när de spekulerade lite fritt i varför tre cyklister omkommit i trafiken senaste året:
Men cyklister kör inte bara för fort hela tiden. De kör också på tok för långsamt.
Skälet är såklart att cyklister i nio fall av tio antingen cyklar tillsammans med fotgängare, vilket i princip ska ske på fotgängarnas villkor enligt polisen, eller i blandtrafik, det vill säga bland biltrafiken. Det är oerhört sällan cyklister har fått plats för helt egna vägar, på helt egna villkor. ”Trångt” som sagt.
Läs också:
Och när cyklisterna ökar i antal och börjar ta plats så kommer ytterligare ett argument, att cyklister kör som tokar och bryter mot alla trafikregler. Och ibland mellan raderna, ibland uttryckligen så ska inte ett öre eller en centimeter ges till cyklisterna innan de följer trafikreglerna, allihop.
Vilket såklart är lika realistiskt som att inte göra ett spadtag för biltrafiken förrän alla bilister följer alla lagar jämt – ett krav ingen någonsin skulle komma på att ställa.
Läs också:
3. ”Cyklister får precis allt de pekar på”
Man överdriver också gärna de små satstningar som gjorts. Som den här insändaren till tidningen Årsta/Enskede:
Det handlade om att Stockholm haft en (1) bilfri dag under året, av en mindre del av en liten del av ett område vid Norrbro. Lyxliv för cyklister alltså.
Eller det här, taget ur en Facebookgrupp för Gamla Stan i Stockholm:
Så här ser det ut i Gamla Stan. Centralbron till vänster, pendlingsstråket för cykeltrafiken vid Munkbron till höger:
”Cykelmotorvägar” som sagt.
Sedan kanske man ska tillägga att fördelningen av gaturummet inte har något med rättvisa att göra. Det är inte så att målet är att alla trafikgrupper ska få lika mycket utrymme. Poängen med trafikpolitik och prioriteringar är att se till att gaturummet används rätt. Och vad ”rätt” är, finns det alltså lite olika åsikter om. Även om politikerna just nu, med undantag från SD då, är rätt överens om huvuddragen.
Läs också:
4. Cykelvägar orsakar avgaser och miljöförstöring
I Storbritannien till exempel, lyfts nu argumenten att cykelvägar är dåliga för miljön, eftersom de gör att bilisterna inte längre kommer fram utan fastnar i köer.
2004 hade San Francisco tagit fram en ny ambitiös cykelplan:
Unveiled in 2004, the 527-page document was filled with maps, traffic analyses and a list of roughly 240 locations where the city hoped to make cycling easier. The plan called for more bike lanes, better bike parking and a boost in cycling to 10% of the city’s total trips by 2010.
Men den stoppades eftersom en San Francisco-bo, Rob Andersson, stämde staten och vann.
Anledningen? Han hävdade att satsningar på cykling ökar utsläppen och köerna och att staden först måste göra en miljöanalys av införandet av cykelplanen, vilket försenade arbetet med över tre år. 2012 gjorde han samma sak i Los Angeles.
While Anderson’s fight over bike lanes began as a neighborhood issue, the impact of his lawsuit is having a ripple effect in other places. The most dramatic example is in Villaraigosa’s Los Angeles where, fearing similar lawsuits, the city put the brakes on its biggest bike lane projects to conduct the costly environmental review Anderson’s suit forced San Francisco to do.
I Sverige har det inte varit lika vanligt att dra till med att cykling orsakar avgaser och trafikstockning, även om det förekommer.
Här är det oftare saker som att ”Vi har snö och då går det inte att cykla”. Av massor av skäl. Till exempel av omsorg med cyklisterna. Det är farligt att cykla i snö.
Eller svårt.
Eller så behövs cykelvägarna för att lägga snö på.
Kreativiteten är stor alltså. Snö, avgaser, köer och varför inte också problem för ambulanser? Här, precis innan man började göra cykelvägar, 2000. Det skulle bli kaos. Säkerhetsrisk!
EDIT: Och ambulansförarna svarade redan dagen efter att det där var nonsens.
5. Det kallas ”Bikelash”
Det här är inget nytt. Överallt där man överhuvudtaget börjar nämna cyklisters möjlighet att ta sig fram hyggligt tryggt och säkert så kommer motståndet i form av ungefär liknande argument. Det är så vanligt att det fått ett namn ”Bikelash” och det är viktigt att känna till för cyklister. Ju fler cyklister, ju mer omprioriteringar, desto större kommer incitamentet att hitta argument, nästan vilka argument som helst, för att det är dåligt med den här förändringen.
Och ju mer ytan omdisponeras, desto oftare kommer de här argumenten höras – något vi skrev om redan för två år sedan:
Det positiva är att det är en effekt av att cykling ökar, att cyklister börjar ta plats och att en förändring faktiskt håller på att ske.
Nu gäller det att inte tappa farten.
Se också Bikelash:
Inspirerande!
(Och jag menar det bokstavligen)
Fantastiskt Christian! Vilken genomgång! Härligt!