Lilla Västerbron har renoverats men trots detta har det blivit kardinalfel. (Vi har skrivit om det tidigare, läs gärna: Stockholm ”gör allt” för att få Lilla Västerbron farbar och Fler konstigheter på splitternya cykelbanor). Även Krister Isaksson har uppmärksammat knasigheterna på andra sidan bron: Ny cykelbana på Lilla Västerbron – ska det aldrig bli rätt?.
Även DN och Mitt i-tidningarna har skrivit om detta: Lätt få punka på ny cykelbana och Ståltråd på cyklisternas mardrömssträcka.
Nu har staden i alla fall uppmärksammat detta och försöker åtgärda. Men allvarligt, kommer det här verkligen fungera? Är inte det enda rätta att lägga på ny beläggning? Knipsar man bort ståltråden kommer det väl ändå finnas ståltrådsstumpar kvar?
Jag misstänker att följetongen om Lilla Västerbron inte är över, tyvärr.
UPPDATERAT: Nu har 25 personer arbetat i en vecka med att rensa, enligt Dagens Nyheter. Resultatet enligt artikeln: ”ju mer det skrapas i betongen med moraknivarna, desto fler ståltrådar tycks dyka upp.”
Hej!
Materialet är bättre men slipades därav ståltråd, allt plockas bort!
Cykla försiktigt i sommar, sänk farten på cyklarna och respektera oss på arbetsplatsen när ni ser att det är personal som arbetar där. Bussar och bilar saktar ner, det kom en dam där igår cyklandes och skrek ”Ur vägen, vad håller ni på med”
Du jobbar där alltså? Skrek hon så? Otroligt uselt!
Jag blev jäkligt sur för det där. Bloggade lite snabbt: https://www.cyklistbloggen.se/2015/03/du-damen-det-dar-med-hyfs/
Jag pratade med gubbarna som jobbade där – enligt dem så går ståltråden av en bit ned i betongen så det ska gå bra. Generellt tror jag mer på att prata med folk som kan, än att sprida vaga spekulationer på webben – de blir så lätt till virala ”sanningar”.
Som jag skrev i förra kommentaren så var deras erfarenhet att trådar som sticker ut utanför betongen normalt rostar bort på en månad eller så, men att man nu tydligen höjt stålkvaliteten, så då tar det längre tid.
Så det blir troligen bättre. I vilket fall bör man avhålla sig från spekulationer och istället vänta tills man vet resultatet.
Härligt att du är vår man på plats, Anders. Vi tar oss rätten att spekulera, men inget spöar nedslag i verkligheten!
Låter rimligt. Med slipningen har de rivit upp ett stort antal trådar. Övriga trådar som närmar sig ytan blir utsatta för fukt och rostar bort. Gäller bara att de får bort all..
I praktiken varför inte sprida ut ett korrosivt material (dvs salt) en tid, låt sopsaltaren åka där 🙂
Måste ju vara enklare att lägga på lite fin betong eller liknande.
Frågan är om det kanske tom blir värre? När ändarna blir kortare känns det som risken ökar, självklart lite beroende på hur bra de klipper.
Jag har samma farhåga. En kortare ståltråd kommer ju inte lägga sig lika lätt om man cyklar över den, utan stå upp och … punktera hjulet. Jag har känslan av att det blir som så många gånger förut: Man gör fel, och försöker sedan rätta till så att det blir mycket dyrare i slutändan till skillnad mot att man tänkt efter före. Sorgligt.
Hur i hela friden ska de där gubbarna, liggandes på knä, kunna hitta alla ståltrådsändar? Ingen, varken den som skickade ut dem, gubbarna själva eller cyklister, kan ju tro på metoden. Sorgligt, samtidigt som jag inte kan låta bli att fascineras av de psykologiska processer som ligger bakom sådana beslut.
Jag tycker mest synd om gubbarna.
Känns inte som pirat-skeppsfasoner från 1700talet borde godkännas för att städa bron… =/
Jag pratade med dem – och de stormtrivdes. Ett av de bästa jobben de haft på länge.
De där e de enda sättet att få bort de att sitta på knä o rensa med en mora kniv så får man bort dem längre ner i betonen o dem ska inte komma tillbaka sen har vart där i två dar o rensan själv o de bev faktiskt rätt bra måste jag säga
Du är vår hjälte! Stort tack!!
Så lite så
Ståltrådarna är lätta att hitta. Naturligtvis kör man med ett cykelhjul som detektor. Bara att lyssna på pyset.