Kvinnor cyklar inte på vintern

| 25 kommentarer

”Och inte för att vara fördomsfull (eller jo, det är just vad jag är) – men majoriteten av dessa ambitiösa vintercyklister är inte småbarnsmammor med barnsits på pakethållaren utan lycramännen som satt på sig en reflexväst, bytt till cykeldäck med dubbar och som trampar på i samma aggressiva takt som resten av året – trots att det är halt och snöslasket skvätter.”

Kåseri. Dagens DN har en klassisk text om Memils som far fram som träningsmarodörer – med sedvanliga markören att man inte ska vara fördomsfull, ja, förutom när man har deadline på text som måste fyllas. Men den hade en ny twist: att kvinnor inte cyklar på vintern (”småbarnsmammor med barnsits på pakethållaren”). Utan det är bara ”ambitiösa” memils. Och därmed är det inte jämställt att ploga för cyklister.

Jag är lite frågande inför det här. Som småbarnspappa med barnsits på pakethållaren undrar jag om det stämmer – cyklar inte kvinnor på vintern? Är det bara träningstokiga män som gör det? En svår fråga att svara på, men som vilken cykelbloggare som helst värd sitt vägsalt så gör jag ett försök.

Jag tog helt enkelt morgonens tur som exempel och räknade.

Först lite fakta: När jag lämnade dagis efter morgonens lämning vid halv nio var det minus sex grader ute och rätt mycket snö. Utifrån teorin att bara ambitiösa träningsmän cyklar när det är lite snö och biter i kinderna borde morgonen alltså vara utmärkt som exempel. Det var rätt mulet också, en rätt tråkig måndagscykeldag. Som upplagt för ambitiösa lycramän att fara fram aggressivt alltså.

En riktig tråkig gråmulen och dimmig måndagmorgon

Jag tog sträckan från Götgatsbackens fot hela vägen till Strömbron – ett av Stockholms mer trafikerade cykelstråk.

Jag räknade bara dem jag kunde bestämma könet på – vilket ledde till en del awkward huvudvridningar när jag passerade.

Resultatet blev som följer:

Män: 7

Kvinnor: 10

Memils: 1

Och jag tänker att det är rätt dumt att hela tiden osynliggöra kvinnor, bara för att man vill få ihop dagens text.

 

Bara en memil totalt



Och som bonus: En lådcyklist (också kvinna).

 

 

Dela!Share on Facebook281Tweet about this on TwitterShare on Google+0Email this to someone

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Leave a Reply

25 Comments on "Kvinnor cyklar inte på vintern"

avatar
  Subscribe  
Notify of
A.S.
Guest
Member

Skrev för övrigt och frågade DN-skribenten vad syftet med texten egentligen var, eftersom det kändes som en rätt spretig blandning mellan oplogade gångvägar (vilket kan vara relevant att ta upp) och ilska över ”att lycraglidarna tycks hamna på plussidan både sommar och vinter”.

Svaret jag fick var att syftet var att underlätta för dem som har det mest besvärligt, dvs. personer med barnvagn, äldre, rullstolsbundna etc.

Det köper jag gärna, men jag fick aldrig något svar på vad de hade med memils (och deras ringklockor) att göra, eller på vilket sätt cyklister är det trafikslag som alltid tycks gynnas mest.

Jag tycker att det är uppriktigt synd att en text som hade kunnat göra något gott ska fördärvas med bitterhet, avundsjuka och en känga mot en helt annan grupp som inte har ett dugg med plogning att göra.

A.L.
Guest
Member

Hm…
Undra om det kanske inte finns en trafikmaktsordning trots allt? Dessa personer som blir sjukligt provocerade av en plogad cykelbana verkar sällan bli lika provocerade av en plogad vägbana. Det sista känns självklart och säkert, det förstnämnda tar bara oberättigad plats och resurser från fotgängare och ska minsann inte få någon säkerhet eller framkomlighet – åtminstone INTE framför fotgängare!

Jag är ofta fotgängare själv, och har inget emot plogad vägbana för gående. Men jag inser ju ändå någonstans att cyklister är mer sårbara för vägunderlaget, och att framkomlighet för cyklister (vilket leder till fler vintercyklister) är en fördel för både staden och miljön som helhet.

Anders Andersson
Guest
Member

Lindhagensplan-Brommaplan för en dryg timme sedan: drygt 1000 bilar, 25 gående (varav 9 st traskande över Tranebergsbron – friskt!), en rullskidåkare och en cyklist. Visserligen man, men utan lycra och på en oväxlad damcykel med ”tantsväng” – då är man väl ingen Memil?

Med sådana siffror 22-23 timmar av dygnets 24, så måste man förstå att icke-cyklister undrar varför dessa enstaka cyklister ska omhuldas så väldigt. Så visa att vi finns – ut på cyklarna med er. Dygnet runt!

A.L.
Guest
Member

Jag skulle också gärna se fler cyklister ute. Men jag tror att plogning och infrastruktur är en förutsättning för det. De första åren som jag började cykelpendla var det mycket snö och noll plogning på de cykelvägar som fanns. Det var galet svårt att ta sig fram, även med vinterdäck, och konsekvenser blev att jag ställde cykeln de dagar som de snöade för mycket.
De senaste åren har jag i princip kunnat cykla varje dag, oavsett om det har snöat eller ej, och konsekvensen är att jag inte ställer cykeln alls under vintern.

Och jag tror att fler tänker likadant. Vintercykling har ändå ökat med 30 % de senaste åren (enligt professor google), och jag tror att det kommer att fortsätta att öka.
Kanske inte i den takt som vi skulle önska, men det tar alltid lite tid innan vanor ändras. Men utan plogning? Då skulle aldrig den positiva trenden hålla i sig.

Anders Andersson
Guest
Member

Det måste nog också till lite tåga bland cyklisterna och att använda cykeln dygnet runt, inte bara 30 min på morgon o kväll.

I lördags var det strålande sol, vårvinter i luften, talgoxar och blåmesar sjöng som galna, vägarna var upptorkade och grusfria. På min korta tur mellan Solberga och Gröndal (endast cykelvägar och 30-vägar) såg jag mer än 200 promenerande, knappt 150 bilar – men inte en enda cyklist. Upp på cykeln med er!

A.L.
Guest
Member

Klart att det vore intressant att göra en lite mer omfattande undersökning kring varför många väljer bort cykeln.

Men jag vet inte riktigt vad du menar med tåga?
Är det att du tycker folk är lite för rädda och osäkra i trafiken eller på dåliga cykelvägar?
Eller att de är bekväma och hellre sätter sig på bussen dagar som dessa, när det är snöblandat regn i ögon och ansikte hela sträckan?
Eller är det kanske brist på energi, att när de har cyklat ett par mil tur och retur till jobbet kanske de tycker att det räcker så och väljer andra sätt om de ska ut något mer?

Oavsett vad tror jag nog att staden ändå gör det rätta. Plogning och andra satsningar gör skillnad. Och i år pågår ju även en testa-cykla-på-vintern-kampanj i Sthlm för att få fler att göra ett försök.

Anders Andersson
Guest
Member

Vad det är som gör att de inte tar cykeln en dag som i lördags är väldigt svårt att förstå.

Men det är klart om man dag ut och dag in matas av hur dåliga cykelvägar det är och hur eländigt, erbarmerligt allting med cykelvägar är, då kanske man inte vågar sig ut ens en sådan fin dag. Och då har ju kritiken fått fel verkan.

Jag tror mindre på att sitta hemma och gnälla över den dumma kommunen som har så dålig infrastruktur och mer på att vi hela tiden visar att vi finns och tar cykeln till alla våra aktiviteter. Till bibblan, till affären, till kompisarna, till systemet, till innebandyn, till dojon, till scouterna, till flickvännen, till Hellas, till salsan etc. Då sprider vi goda exempel och då ser bilisterna att vi utnyttjar det kommunen faktiskt satsar på oss, och även att vi är många och behöver plats.

A.L.
Guest
Member

Jag gissar att de som rörde sig ute i lördags var mer intresserade av att strosa och njuta av vädret? Och det gör nog inte gärna folk på cykel.

Jag pendlar ett par mil varje dag. Tar ofta cykeln till lite längre och tyngre ärenden annars också, men efter att ha pendlat föredrar jag ofta att gå om jag ska kortare sträckor. För att jag gillar att variera mig och tycker om båda färdsätten.
Och jag tror att många som även annars cyklar under vintern tänker ungefär likadant.

Sen har jag tyvärr, oavsett om du tror mig eller ej, haft en del otäcka situationer i vinter med snömodd som döljer potthål eller andra ojämnheter på cykelbanor, eller som gör att det har blivit slirigt och dåligt grepp i vägrenen när tunga fordon susar förbi med bara några decimeters avstånd. Jag har definitivt INTE tåga nog att tycka att sånt är angenämt.

Men visst, rent generellt skulle nog många som hittills inte cyklar alls få en trevlig upplevelse om de ”upptäckte” cykeln mer i sin vardag=)

Anders Andersson
Guest
Member

Tvivlar lite på att alla dessa bilister var ute för att njuta av vädret…

Om du tycker om att variera dig så kanske du kan göra tvärtom nån gång emellanåt. Åka kommunalt till jobbet och ta cykeln på fritiden 🙂
Det handlar om att vi måste synas för att få en plats i folks medvetande.

Jag har mycket sällan problem med snömodd i juni – men även ljumma sommarkvällar med blomdoft och näktergalar är det tomt på cykelvägarna…

Fegis
Guest
Member

För egen del kände jag mig förkyld, föredrog att gå och lyssna på en god bok (vilket jag inte gör när jag cyklar). Dock höll jag på att stå på öronen på svartisen ett antal gånger (såväl där det skulle vara sopsaltat som annorstädes). Dessutom tenderar mina tår att få en smärtsam vit nyans vid temperaturer under noll – trots marknadens varmaste cykelskor.

Det kan ju tänkas att de finns de som inte ser fram emot en tur till akuten pga ishalka eller som helt enkelt tycker att det finns bättre saker att göra än att cykla i snömodd och horisontellt snöblandat regn. Jag försöker definitivt undvika situationer där jag riskerar att vurpa framför en buss. (Lervälling på skogsväg utan trafik, kul: snömodd på trafikerat gata, inte.) Men jag saknar förstås tåga och sviker cyklistkollektivet.

Anders Andersson
Guest
Member

Den som cyklade mellan Solberga och Gröndal i lördags fick leta i månen efter svartis, snömodd, ishalka, lervälling eller horisontellt snöblandat regn. Det var strålande sol, helt torra vägbanor och 12 grader i luften, fåglarna sjöng och alla log mot varandra som i en feelgood-film.

Och jag är precis lika ensam på cykelvägarna mitt i blommande maj, eller varma augusti.

Jag har de senaste 20 åren aldrig sett en enda cyklist vid en tur på Beckombergavägen, och som högst två-tre st på Bällstavägen, Spångavägen, vägen från Segeltorp till Alby, från Nacka till Orminge, Magelungsvägen, från Kransen till Vårby, från Ängby till Hässelby.

Och det är den här bilden bilisterna ser: en ensam cyklist på en milslång cykelbana. Varför ska man ta plats från bilisterna och ge till denne ensamme cyklist – han har ju så det räcker och blir över.

A.L.
Guest
Member

Fast vid Bällsta och Spångavägen tycker jag inte att jag brukar vara ensam på cykel?
Och definitivt inte runt kransen, där det kan vara rätt trafikerat, åtminstone i riktning norr-söder. Eller i riktning mot Johanneshov.

Anders Andersson
Guest
Member

Runt Kransen finns ofta en del folk ute, men Spångavägen kl 18 är så gott som helt cykeltom, likaså Bällstavägen en lördagförmiddag, eller nästan vilken annan tid som helst utom kanske just vardagsmorgnar. Däremot är det gott om folk som både går och åker bil.

Som endast pendelcyklist kan man lätt få för sig att det alltid är trångt och att cyklarna behöver mer plats – men alla andra tider på dygnet är det så gott som cykeltomt på nästan alla vägar – medan gångtrafikanter och bilister håller igång dygnet runt. Det blir då svårt för dem att fatta varför de ska maka på sig – det finns ju i praktiken inga cyklister i deras värld. Syns vi inte, så finns vi inte…

Cmn
Guest
Member

Jag cyklade idag, och året runt, är kvinna, tonårsmamma och cykla i vanliga kläder oavsätt väder, över Tranebergsbron även!

Kersin
Guest
Member

Eftersom kåseriet återfinns i DN:s kultursektion, så avses nog inte kvinnor generellt, utan specifikt kulturkvinnor. Det är kulturkvinnor som inte cyklar vintertid

A.L.
Guest
Member

Vet inte om man kanske ska tolka texten som att man ändå inte är en (riktig) kvinna om man inte är småbarnsmamma? och då allra helst också manifesterar detta med att ha barnsits på cykeln?

Såg också gott om kvinnor både igår måndag och idag tisdag, men kanske inte lika många som hade just barnsitsar. Däremot gissar jag att många hade dubbdäck.
Det går nog stick i stäv med hur författaren upplever att verkligheten ska vara, för textens verklighet verkar mest bygga på fördomar om cyklister, memils och kvinnor i en salig blandning.