Men varför cyklar ni inte på cykelvägen cyklister?

| 23 kommentarer

Det här är visserligen en cyklistblogg, men just det här inlägget vänder sig egentligen inte till cyklister. Ni som cyklar kan det här redan.

Istället vänder det sig till er som ibland delar vägen med dem som cyklar. Och undrar varför.

Nu senast såg vi det i Dalarnas Tidning:

Ja, varför håller vi oss inte till de cykelvägar som vi fått?

Svaret på den frågan går att sammanfatta i två meningar: För att den vanliga vägen är byggd för säkerhet och framkomlighet. Cykelvägen är det inte.

Och vi ska försöka visa vad vi menar med det.

Vi har samlat åtta vanliga skäl till att cyklister väljer att undvika cykelvägen, vare sig den är en ”cykelbana”, ett ”cykelfält” eller en ”vägren”.

De flesta cyklister cyklar fler kilometer, ibland mil, och möter exempel på de här åtta hela tiden. I alla typer av situationer, ensamma, i pendlingsrusning, i regn, i snö och i mörker. En stolpe i vägen är inget problem, men när de dyker upp hela tiden, i kombination med dålig belysning, parkerade bilar, farliga korsningssituationer och dåligt väder så blir det det.

Nu blir det rätt mycket blogginlägg, men vi ska försöka hålla nere texten – det mesta är bilder eller film på exempel.

Så, här är listan, de viktigaste skälen till att cyklister undviker cykelvägar:

1. För att de har låg framkomlighet och många korsningar

Det här är generellt sett något alla cykelvägar lider av, en cyklist från annat land illustrerade det så här:

När den vanliga vägen dras anpassas den efter hur ”viktig” den här. Riktigt viktiga vägar kan bli ”huvudleder”, där korsningarna utformas för maximal framkomlighet. Mindre viktiga vägar får väjningsplikt, eller till och med stopplikt. Syftet är att öka framkomligheten för trafiken.

Samma sak görs inte för cykeltrafiken. Här är alla vägar lika viktiga. Eller oviktiga. Och cykelvägen är alltid mindre viktig än den ”vanliga” vägen. Faktum är att cykelvägen oftast är mindre viktig även än minsta utfart. Det är det bilden ovan illustrerar.

Så här kan det se ut om man jämför två vägar. I exemplet är bilvägen en mindre väg – den stora huvudvägen går på bron ovanför till höger. Men för cykeltrafiken är det här ett huvudstråk (PDF).

Cyklar man på vägen får man ordentlig bredd och avstånd till eventuella hinder i sidled. Svängarna har ordentliga kurvradier i två cirkulationsplatser. Korsande trafik har väjningsplikt.

På bilvägen tar det under två minuter att färdas sträckan. På cykelbanan nästan fyra.

Cyklar man på cykelbanan, som alltså är ett huvudstråk för cyklister, har man väjningsplikt i alla korsningar, även om korsande trafik kommer från bigator och parkeringar, ett par nittiogradersvängar och korsningar där korsande trafik kan komma snett bakifrån. Man har också betydligt fler korsningspunkter.

Eller här, nyanlagd cykelväg i Hjorthagen i Stockholm. Delar av den utpekat ”pendlingsstråk”:

Vi blev tvungna att öka hastigheten på cyklingen för att klippet inte skulle bli toklångt.

Eller den här cirkulationsplatsen i Bromma. Biltrafiken kör som vanligt, men cyklister får cykla omvägarna i grönt och rött:

Att cyklister väljer vanliga vägen i de här fallen är inte bara för att komma fram hyggligt lätt, det är också för att komma fram säkert. Forskning och statistik visar att korsningstrafik är den trafiksituation som är absolut farligast för cyklister. Det här är de flesta olyckor sker. Genom att cykla på vägen hamnar cyklisterna på en plats där de är synliga och beter sig som biltrafiken. Det ökar säkerheten.

Läs mer:

Vi måste prata om korsningar.

2. För att cykelvägen är placerad i dörrzonen

Dörrzonen är en av de farligaste platserna som cyklist att befinna sig i, eftersom man aldrig vet när ett hinder kan dyka upp. Det är alltså den yta där stannade bilars dörrar kan öppnas. Där ligger ofta också cykelvägen. Så här kan det se ut i Stockholms city:

Att bli ”dörrad”, det vill säga att få en dörr uppslängd framför sig, är en vanlig allvarlig olyckstyp. Så här kan det se ut (och varning för otäckt klipp):

Förutom skadorna när man träffas av dörren, så riskerar man också att bli överkörd.

Läs mer om dörrning.

3. För att den är utformad med hinder i vägen

Så här kan det se ut:

 

Farsta fail. Foto: Krister Isaksson

Men även andra hinder placeras i cykelbanan. Till exempel träd:

Eller hus:

Ni fattar.

Anledningen till att stolpar och andra fasta föremål har en förmåga att placeras mitt i cykelbanorna är att utformning av cykelbanor inte är reglerad. De kan alltså se ut precis hur som helst.

Vanliga vägar däremot är reglerade och när stolparna placeras så måste de vara på ett visst avstånd från biltrafiken. Och då hamnar de ofta på cykelvägen istället. Eller som Uppsalas gatuchef Michael Eriksson säger till UNT:

”Trafikljusstolpen kan vi enklast ‘flytta’ på genom att ändra målningen dvs upphöra med cykel tidigare”, skriver han. ”Signalstolparna behöver stå några decimeter in från körbanan för att undvika påkörningar, vilket är särskilt viktigt i anslutning till svängande motorfordons rörelser.”

Att cyklister kan köra på dem är mindre viktigt. Annat än för cyklister, som då gärna väljer att helt undvika vägen, helt enkelt för att det inte känns säkert.

En annan typ av hinder i utformningen av cykelvägen är det här. Här har man helt sonika låtit bli att anlägga belysning. Också det här ett exempel från Stockholm city.

Det är klart att man som cyklist hellre cyklar där det är ljust. Det är inte helt ovanligt att vägen bredvid har god belysning med regelbundna, höga, gatlampor, samtidigt som cykelvägen har glest med svaga, låga lampor. Eller då alltså inga alls. Kombinera det med dåligt underhåll så blir det snabbt farligt. Vilket för oss in på:

4. För att cykelvägen är dåligt underhållen

Cykelvägar får sällan samma kärlek som vägar där bilar kör. Här kan det handla om löv som gör vägytan osynlig:

Ser ni farthindren som göms under löven?

Snö som stänger av vägen:

Grus som inte tas upp:

Foto: Anna Mogren Östlund

Eller vägyta som inte underhålls – här ett exempel där jag höll på att gå över styret och där lampa lossnade och ekereflex gick sönder:

5. För att cykelvägen försvinner

Det här är heller inget man är beredd på som bilist, att vägen helt sonika försvinner. Här är två exempel, i översta exemplet övergår dubbelriktad gång- och cykelbana i smal trottoar. I undre exemplet dubbelriktad cykelbana som leds ut i mötande biltrafik.

Foto: Jens Johansson/Twitter

6. För att cykelvägen är för smal

Det är få cykelvägar som faktiskt är tillräckligt breda för den trafik de förväntas hantera. Här ett exempel från Birger Jarlsgatan i Stockholm (och här kan man såklart också fundera på dörrzonen).

Ytterligare ett Stockholmsexempel:

Foto: Fredrik Jönsson

Och ett till, där vägen är knappt en och en halv meter bred, för dubbelriktad trafik:

8. För att vägen används som parkeringsplats

Precis som när det gäller dörrzonsplaceringen så innebär ett placerande av cykelvägen utanför bilparkering att dubbelparkerade bilar hamnar mitt i cykelvägen. Och då blir det till att cykla slalom.

8. För att det inte finns någon cykelväg

Den är är lite av en bubblare, men vi har märkt att många bilister har rätt dålig koll på vad som gäller för cyklister. En cykelbana måste vara skyltat som sådan, annars är det en trottoar. Och på trottoarer är det förbjudet att cykla, även om de är breda.

 

Slutligen

Det här var en lista med enskilda exempel. Tänker man då på att de flesta cyklister cyklar flera kilometer varje dag, så förstår man att cyklister möter mängder av dem varje dag. Så mycket att DN när de testade fick till rubriken:

Faktum är att nästan alla cykelvägar är undermåliga. DN igen:

”Det beror på att cykelvägarna i dag är undermåliga. Bara en ynka procent bedöms hålla godtagbar standard.”

Då gör man som cyklist, precis som man gör som bilist, ett rationellt val. Vilken av färdvägarna är säkrast för mig? Vilken är tryggast? Och vilken är framkomligast?

Det är sällan svaret på den frågan är just ”cykelvägen”. Och det är därför du som bilist kommer möta cyklister på vägen. Även om det just där verkar ligga en alldeles utmärkt cykelväg bredvid.

Dela!Share on Facebook174Tweet about this on TwitterShare on Google+0Email this to someone

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Leave a Reply

23 Comments on "Men varför cyklar ni inte på cykelvägen cyklister?"

Notify of
avatar
Mattias
Guest
Member

Hej,

Inser hur viktig denna blogg är. Som pendelcyklist är det dagligen många situationer jag hamnar i, där jag har ytterst svårt att tolka reglerna. Så jag har en fråga som ni kanske kan svara på. Igår kom jag på en märkt cykelväg som löper längs med en dubbelfilig huvudled. På denna väg finns där en utfart från ett villaområde som då korsar cykelvägen, innan bilarna svänger ut på huvudleden. Tolkar jag då ovan text ni skrivit som att cyklisten alltid ska lämna företräde? Det som skedde i detta fall var att bilen blockerade både cykel och gångväg, så kunde inte köra förbi, där av min fråga. Stort tack på förhand :).

/Mattias

Anders Andersson
Guest
Member

Nu är du väldigt orättvis mot insändaren i DT. Kungsgårdsvägen har två st 50 m långa avsmalningar för att dämpa biltrafiken. Där kan endast en bil åt gången färdas, men cyklister har just vid dessa hinder en cykelbana vid sidan om, så de inte behöver hindras eller bromsa in. Vad insändaren påpekar är att cyklisterna kör mitt i denna smala passage istället för att ta cykelvägen och hindrar därmed onödigtvis trafiken. Kompanivägen har en helt nyanlagd, mycket fin cykelbana med slät och fin asfalt utan tillstymmelse till stolpar. Dina faktorer ovan är relevanta för många ställen i Stockholm, men har inte med insändarens fråga att göra. Om vi kräver att bilister inte ska dra alla cyklister över en och samma kam, måste vi vara lika noggranna med våra responser.

Men detta är en liten lapsus i en mycket bra blogg. Tack för alla poster under året och hoppas ni orkar fortsätta under 2018. Det är alltid lika uppskattat.