Bää-tre värme med merinoull

| 7 kommentarer


Christian hittade en post från 2010 där jag meddelade att jag ”blivit med buff” och att rapport skulle komma om buffen var något att ha. Det börjar bli dags att summera detta långtest. Spoiler alert: det var inkörsporten till ett merinoberoende.

Nu skulle jag nog säga att det är de nyazeeländska fårens förtjänst att jag cyklar vintern igenom. Sju år efter att Christian hittade posten om att jag skulle prova en buff – en tub i stretchigt tyg som du kan använda som halsduk, pannband eller mössa – har jag nog ett halvdussin buffar och jag tror fem av dem är i merinoull.

Jag har blitt med buff

Numera kan jag nog utan att överdriva beskriva mig själv som merinoullsfetischist. Jag har tröjor, t-shirts, kallingar, strumpor, handskar och långkallingar i detta fantastiska material. Merinoull kommer från en särskild sorts får som främst finns i Argentina, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland. Deras ull har tunnare, längre fibrer än vanlig ull vilket gör att plagg i merinoull inte kliar. Däremot har plaggen samma fina egenskaper som de i vanligt ylle: de värmer i kyla och svalkar i hetta, värmer trots att de är blöta och så gillar inte bakterier merinoull, vilket gör att dina kläder inte börjar lukta illa, trots att du cyklar i dem flera dagar i sträck.

Nackdelar då? Ja, jo: De kostar ofta en bra slant och slits något snabbare än bomulls- eller syntetplagg. Eller så är det jag som har dem på mig för ofta …

På hösten åker min buff fram först av alla merinoplagg. Det är skönt att vara varm om halsen när temperaturen faller ner mot 5 grader på morgonen. Därefter är ett par merino-liners, alltså tunna handskar att ha under dina vanliga handskar – som förstärkning – en riktig komforthöjare. Strumporna räknar jag inte – jag har alltid merinostrumpor på mig. Däremot kan man dra på sig ytterligare ett lager strumpor till eller något tjockare sockar. Gissa i vilket material?

Understället åker på när det blir minusgrader.

Så mitt tips: börja samla ihop din egen merino-garderob. Det börjar bli populärt, så priserna sjunker så sakteliga. Det finns dock en grej du måste kolla: dina merinoplagg måste vara så kallat ”mulesing-fria”. Mulesing är ett smärtsamt ingrepp där man skalperar bakdelen på fåren för att få bukt med angrepp av vissa flugor. Så kolla noga att merinon är mulesingfri!

Har ni bra tips på inköpsställen – dem gärna i kommentarerna.

Sedan välkomnar jag dig till vårt varma, sköna merinosällskap. Så syns vi på cykelvägarna i vinter!

Författare: Jeroen

Jeroen är till vardags copywriter på Raring Design. Han har pendlingscyklat sedan 2008 och året-runt-pendlat sedan 2010. Cyklar på en Cykelfabriken Filibus Plus lastcykel med elassist.

Leave a Reply

7 Comments on "Bää-tre värme med merinoull"

Notify of
avatar
Erik Johansson
Guest

Ullunderställ är ett året runt plagg för mig som svettas mycket, som då fungerar bättre än siden som också är ett undermaterial.

Om någon har bra tips på bra kläder i vanlig ull så mottages det gärna, känns som om det nästan bara är Merinoull man kan köpa om man inte köper en Lusekofta.

Josefin Waltin
Guest

Japp, ull är fantastiskt att cykla i! Men inte bara merinoull. Ja, fibrerna är finare än på andra fårraser, men i övrigt är egenskaperna desamma – ull tar inte åt sig lukt, den känns inte blöt även när den har tagit upp mycket fukt, och är den blöt så känns den aldrig kall. Jag använder en fleece i kokad svensk ull under min softshelljacka och den kombinationen är fantastisk. Softshelljackan är vindtät men släpper igenom regn. Men eftersom ullfleecen inte släpper igenom fukt i första taget så kan jag cykla ganska länge i regnet utan att det känns oskönt. Dessutom använder jag tunna ulltröjor även på sommarhalvåret, det är mycket behagligare än bomull eller syntet och luktar inte. Ull får the win!