Gäller väjningsplikten nästan alltid när cyklister korsar väg?

| 11 kommentarer

Vi tänkte återvända till polisens broschyr, som de säger att Stockholms stad delade ut och det här påståendet:

”För att vara säker på att göra rätt när du korsar en väg ska du alltid iaktta väjningsplikt eftersom den nästan alltid gäller”

Det är alltså taget ur en broschyr från polisen som trycktes 2015 och som delades ut på Götgatan i Stockholm i juni 2017. Det är ett rätt vanligt sätt att ummm… tolka trafikreglerna, här är till exempel en variant från Göteborgsposten 2013:

”Cyklister ska lämna företräde till andra trafikanter vid gatukorsningar om inget annat sägs”.

Det är inte bara i Stockholm stad broschyrer delas ut, också Göteborgs Stads broschyr ”Goda råd till dig som cyklar” har samma påstående:

Också myndigheten Transportstyrelsen skriver på sin hemsida att:

Väjningsplikt gäller nästan alltid

Det här är ett rätt förrädiskt påstående, eftersom det får cyklister att tro att de alltid ska väja – men också får alla andra fordonstrafikanter att tro det. Det leder till en väldig osäkerhet, inte minst för de cyklister som lärt sig trafikreglerna och utgår från dem.

Det är också oerhört oprecist, vad är ”nästan alltid”? I polisens fall blir det extra märkligt i en broschyr med rubriken ”Cykla rätt” med ambitionen att lära cyklister viktiga trafikregler – eftersom den uppmanar cyklister att följa trafikregler även när de *inte* gäller. För säkerhets skull liksom.

Vilket såklart är uppåt väggarna.

Bakgrunden är att man utgår från att alla cyklister cyklar på cykelbana. Och sedan antingen cyklar ut på ”väg” direkt, eller via en obevakad cykelpassage. I de fallen råder alltså väjningsplikt.

Men i samtliga fall ovan glömmer man att nämna just det – att det handlar specifikt om utfart från cykelbana. Vilket märkligt nog gör att Gävleskylten vi skrivit massor om, faktiskt är mer korrekt än polis och Transportstyrelse. Där står det åtminstone ”när du kommer in på väg från cykelbana”. Även om också det är fel – det finns massor av undantag.

Den ultimata guiden till vem som har väjningsplikt.

Men stämmer det?

Det hela bygger på teorin att om vi bara säger till alla oskyddade trafikanter att de ska utgå från att de lite farligare fordonen inte behöver bry sig om dem, så ökar säkerheten i trafiken. Störst går först alltså. Som cyklist hamnar din framkomlighet därmed extremt långt ner på priolistan. Slutsatsen man som cyklist kan dra, är att trafikregler egentligen inte är så viktiga.

Men bortsett från det, så är frågan – stämmer det? Gäller väjningsplikten för cyklister ”nästan alltid” i Stockholms city – där broschyren återfanns?

För att svara på det gjorde jag någon ingen levande människa skulle tvingas göra: jag räknade. Inget är som fakta och gud vad tråkigt det var. För att ni ska slippa hela redovisningen kommer facit med en gång.

 

Så många korsningar är det mellan jobbet och Systemet

Jag passade på och tog en klassisk fredagsresa – från jobbet till Systembolaget. Min resa är lite över sju kilometer lång, går genom centrala Stockholm och fyra olika stadsdelar och borde vara hyggligt representativ för cykling i innerstaden.

För att påståendet ”nästan alltid” ska stämma bör ju i princip alla korsningspunkter utgöra cyklist-väjningsplikt. För att räknas krävs att väjningsplikten uppstår för att jag är på cykel.

Slutresultatet blev 32 korsningspunkter totalt. Av dem var sex väjningsplikt för att jag är på cykel och tjugosex var korsningar där vanliga trafikregler gäller. Och där råder ibland väjningsplikt, ibland inte – precis som när jag kör bil.

Det var alltså en överväldigande majoritet där jag som cyklist skulle följa samma trafikregler som gäller alla andra. Och håll då i huvudet att polisens, och kommunens, råd är att jag ska låta bli med det och i stället stå kvar. Fundera över hur bra det vore för samspelet när man ligger som ensam cyklist med bilar bakom sig och låter bli att köra.

Läs också:

Varför är det viktigt att det blir rätt?

EDIT: Några har frågat på Twitter och Facebook om det ändå kan vara så att väjningsplikt råder ”nästan alltid”. Det vill säga även inräknat blandtrafik.

Räknar man så, så blir det grovt förenklat sjutton icke-väjningsplikter på min väg, det vill säga mer än hälften. Alltså fortfarande oerhört långt ifrån ”nästan alltid”.

Den långa överkursen

Dagens resa börjar med att jag lämnar jobbets inhägnade område. Här råder utfartsregeln och den är lika för alla. Alltså ”vanlig” väjningsplikt, inte cykelväjningsplikt. ”1” för vanlig.

Nästa korsningspunkt är vid amerikanska ambassaden. Här är det utfart från cykelväg och cykelspecifik väjningsplikt. Det är så här man alltså föreställer sig alla korsningar för cyklister. Så ”1” för ”cykelväjning”. 1-1 alltså.

Sedan svänger jag vänster över vägen – här gäller vanlig väjningsplikt. Så ”1” till för vanliga trafikregler. (1-2)

och fortsätter på Djurgårdens cykelbana.

Där följer två korsningar för utfart från cykelbana, även om svängande trafik också ska stanna för cyklister som passerar. Så nu står det 3-2 till Polisen och Transportstyrelsen.

Å två

Å tre

Därefter kommer överfarten över Djurgårdsbron. Här är det visserligen skyltat och målat väjningsplikt för korsande trafik, något Transportstyrelsen tidigare tolkat som att korsande trafik väjer, det vill säga biltrafiken, men vi tolkar generöst – en väjningspliktig korsning till. Så 4-2 till fördel för ”gäller nästan jämt”

Nu hoppar jag över ett helt gäng utfarter, bland annat från Israels ambassad och från parkeringen på Strandvägens kaj. Men samtliga dessa innebär väjningsplikt för andra än cyklisterna.

Den här orkar vi inte räkna. Men bilen hade haft väjningsplikt.

I slutet av Strandvägen är det trafikljus, vilket innebär ”vanlig” väjningsplikt. Så ”1” för vanlig. Så långt alltså 4-3 till cykelväjningsplikt.

Efter refugen passerar man svängande trafik. Här är det stensatt i marken och faktiskt skyltat med väjningsplikt för korsande trafik uttryckligen mot cykeltrafiken. Vi tolkar det som att den här cykelbanan är ”obruten”. Därmed ingen väjningsplikt. 4-4.

Obruten.

Vi kör vidare över torget, ut på Wahrendorffsgatan. När vi når korsningen till Kungsträdgårdsgatan kommer vi i blandtrafik. Således vanlig väjningsplikt (och högerregel). 4-5. Nu börjar alltså polisen och Transportstyrelsen tappa.

Vanlig högerregel

Vid slutet av Kungsträdgårdsgatan är det trafikljusreglerat i korsningen. Vanliga regler. 4-6.

Samma sak efter Strömbron. 4-7.


Varpå vi är framme vid Slottsbacken. Trafikljusreglerat, samma regler för alla, 4-8.

Sedan blir det åter ett gäng utfarter från Gamla Stan som vi väljer att inte räkna pga jobbigt. Vi kommer raskt fram till Slussen:
Som ni ser är det även där trafikljus och samma regler för oss allihop även här. 4-9. På andra sidan är det bara cykelbana, så nästa korsning blir uppe vid Hornsgatan:

Fint reglerat av trafikljus, vanliga regler och nu är vi på 4-10 till ”vanliga trafikregler”. Högersväng vid Götgatan till S:t Paulsgatan blir nästa korsning:

Här färdas vi i cykelfält, vanliga trafikregler gäller och därmed 4-11. Snabbt korsar vi vänster in på Repslagargatan och i blandtrafik betyder det 4-12:

Och så kommer vi ut i korsningen Repslagargatan-Högbergsgatan. Här råder högerregeln samtidigt som trafik från höger faktiskt har skyltat och målat väjningsplikt.

Så nu är det 4-13 en god bit in på Södermalm. Vi närmar oss Götgatan och tar oss via Medborgarplatsen ut på cykelbanan. Här är utfart från torg, men eftersom vägen även trafikeras av bilar så gäller samma regler. 4-14.

Därefter svänger vi höger och hamnar vid det evigt röda trafikljuset i korsningen till Hornsgatan. Och nu närmar vi oss också platsen där polisen/Stockholms stad delade ut den där broschyren som påstår att cyklister för det mesta har väjningsplikt. Här är dock trafikljusreglerat så här råder vanliga trafikregler. 4-15.

Och jag missade precis det gröna

Bara ett kvarter bort blir det rött igen. Vi står tillsammans med all annan trafik och följer samma regler, 4-16.

Och efter skrapan finns det faktiskt en korsning, även om den är dold. Det är Varetoftagatan som kommer från höger:


Här skulle det eventuellt kunna vara väjningsplikt, men eftersom Götgatans cykelväg är markerad med cykelfältmarkering (och eftersom Varetoftagatan är enkelriktad i utfartsfärdrikningen och  har obruten trottoar) så gäller helt vanliga trafikregler. 4-17.

Och ovan ser ni nästa korsning där Blekingegatan dyker upp till höger. Trafikljusreglerat=vanliga trafikregler, 4-18. Därmed är vi framme vid Ringvägen. Här blir det faktiskt två korsningar, eftersom vänstersväng inte är tillåten. Trafikljus igen, samma regler för alla, därför först 4-19:

sedan 4-20:

Efter Ringvägen färdas man i cykelbana ett tag, men utfarten är bevakad, alltså med trafikljus, alltså vanliga regler. 4-21.

Sedan blir det lite knepigt. På Bohusgatan svänger man upp på dubbelriktad cykelbana till vänster. Här beror det lite på hur man väljer att se det. Antingen som att man bara gör vänstersväng, vilket betyder samma trafikregler som alla. Eller att man cyklar fram till övergångsstället/cykelpassagen och cyklar 90-grader över. Då gäller cykelpassageregler. Vi väljer att vara generösa och gör den senare tolkningen. 5-21 alltså. Polisen, Transportstyrelsen, GP, Göteborgs Stad och Stockholms Stad tar in.

Här ska man upp på cykelbana på vänster sida.

Sedan cyklar man ostört över hela Skansbron, ner förbi det hemska nybygget längs Hammarby Allé och hepp, en cykelpassage! 6-21!

Vi tror i alla fall det. Cykelbanan är visserligen både obruten och upphöjd, så det skulle kunna röra sig om väjningsplikt för korsande trafik. Vi är dock igen generösa. Och svänger höger, stannar vid hajtanden precis som vilken bil som helst, 6-22:

Runt i cirkulationsplatsen, följer Hammarby Allé till korsningen (som just nu är en T-korsning pga avstängd Tvärbana). Vanliga regler:

6-23. Nu är vi igen snälla och skippar precis alla tvärgator som har obruten trottoar – något som nästan alla har i Hammarby Sjöstad. Därför blir det inte förrän vid Heliosgatan vi räknar igen:

Här kommer vi i cykelfält som räknas som vilket körfält som helst. Samma regler gäller alltså och då når vi 6-24. Samma sak framme vid Luma Torg:

6-25 nu. Igen skippar vi tre tvärgator och här tog tyvärr batteriet till min kamera slut. Så framme vid cirkulationsplatsen får jag så länge ta en Google Mapsbild istället. Det ändrar inte på faktumet att samma regler gäller för biltrafiken som för cyklister i cykelfältet, alltså 6-26.

Och efter att ha svängt runt är vi framme vid målet för resan, Systembolaget. Äntligen helg och vi säger 26-6 till påståendet ”Nej, cyklister har inte nästan alltid väjningsplikt”.

Framme!

 

christian@gillinger.se'

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

  • Nickelbacken

    Hej där,

    Cyklistbloggens kritik är felriktad.

    Vad polisen dock borde ha gjort är att ha givit samma instruktioner till ALLA trafikanter.

    Anledningen är enkel: Om du i trafiken hojar runt (eller kör, eller går) och tror att du har RÄTTIGHETER, så kommer du med största sannolikhet förr eller senare att råka ut för en olycka.

    Så förutsättningarna i broschyren är helt rätta, men de kanske borde formulerats annorlunda.

    Allt gott!

    • Problemet här var ju framförallt att det var direkt felaktig information. Säger man att cyklister i princip alltid ska iaktta väjningsplikt, dvs en skyldighet, så ljuger man. Och bidrar till framförallt två saker, för det första att rejält försämra cyklisters framkomlighet i Stockholm.

      För det andra bidrar det till att skapa bilden av att det alltid är cyklister som ska väja. Alltid. Av någon anledning är det till exempel populärt att i sociala medier sprida den här typen av inscannade pamfletter. Det gör att de inte sällan får viral spridning. Och det är direkt farligt för cyklister.

      http://www.cyklistbloggen.se/2015/08/varfor-ar-det-viktigt-att-det-blir-ratt/

      Sedan håller jag med dig i princip. Problemet är att cyklister nås av information flera gånger per år. Övriga trafikanter aldrig (förutom när de nås av random persons delning på Facebook av felaktig polispamflett då). Jag har cyklat regelbundet sedan 2004 (förutom i skolåldern) och haft körkort och kört privatbil sedan 1990. Som bilist har jag i princip inte fått någon officiellt riktat information öht, annat än sådan som jag själv valt att ta reda på. På snart 30 år.

  • Ehuru

    Det som fascinerar mig mest är den här konstanta skuldbeläggningen av cyklister för fel som helt ärligt har skapats av trafikkontoret (och nu även polisen). Om cyklister fick det utrymme och budget som dom behöver och förtjänar och likställdes i prioritet med andra trafikslag så skulle inte sånt här trams uppstå. Jag kan inte heller förlika mig med det eviga gnället om hur farliga cyklister är. Är det någon mer än mig som har verkligen har funderat över skillnaden i allvar när cyklister bryter mot trafikregler och när bilister gör det. Om jag i värsta fall frontalkrockar med någon i min högsta innerstadstrafikhastighet (kanske runt 10 m/s) med min tyngsta cykel (9 kg) så pratar vi om runt 8 kJ av rörelseenergi (kroppsvikt inräknad). Knappast kul men möjligt för dom allra flesta att överleva gång på gång utan allvarligare skador. Tar vi istället högsta innerstadshastighet för en tyngre bil (50 km/h och 2000 kg) så pratar vi runt 385 kJ eller i runda slängar närmare 50 gånger mer rörelseenergi än jag på cykel. Av det blir man inte bara skadad, man blir mos. Att cykla på någon, även i högre fart är ganska likvärdigt med att springa in i någon i full fart, dvs obehagligt, något som gör ordentligt ont, men sällan något som ger allvarliga permanenta skador. Att bli påkörd av en bil i 50 km/h däremot är något som i en gång av tre resulterar i en död fotgängare. Då har jag inte tagit hänsyn till alla dom som kör för fort. Kör du på en fotgängare med en bil i 70 km/h så överlever bara ca 40%. Ska jag som cyklist utsätta mina medtrafikanter för liknande fara så behöver jag fästa ett sylvasst kavallerispjut på min cykel. Om vi börjar likställa alla bilar med cyklar som har fast monterade vässade spjut kommer vi närmare verkligheten och får kanske en vettigare debatt.

  • Per Nilsson

    Rent tekniskt så borde man väl räkna de tillfällen där man som cyklist INTE har väjningsplikt? Alternativt tillfällen då man som cyklande har väjningsplikt men om man suttit i en bil på motsvarande väg inte skulle haft det? De tillfällen som även bilister har väjningsplikt faller rimligen in i det som ringats in, dvs att man ska iakta väjningsplikt.

    Om man bortser från att man endast informerar cyklister så kan jag tänka mig ungefär vad de är ute efter med den inrutade meningen, det är bara så otroligt klantigt formulerat. Man borde skrivit något i stil med: ”Om du är osäker på vad som gäller så bör man alltid iakta väjningsplikt” vilket väl inte skulle vara en alltför olämplig uppmaning?

    • Ja, jag gjorde en sådan också:

      ”EDIT: Några har frågat på Twitter och Facebook om det ändå kan vara så att väjningsplikt råder ”nästan alltid”. Det vill säga även inräknat blandtrafik.
      Räknar man så, så blir det grovt förenklat sjutton icke-väjningsplikter på min väg, det vill säga mer än hälften. Alltså fortfarande oerhört långt ifrån ”nästan alltid”.”

      Och nej, om man istället uppmanar alla trafikanter att alltid iaktta väjningsplikt i korsningar om man är osäker så är det såklart inte något kontroversiellt. Är man osäker är det alltid bättre att köra defensivt än offensivt.

      Men här är ju poängen att man dels riktar sig specifikt till cyklister, dels påstår att väjningsplikten gäller ”nästan alltid”. Vilket är snömos. Och i GP’s och Göteborgsstads fall direkt felaktigt eftersom väjningsplikten inte alltid gäller. Tex om man kommer i blandtrafik – då gäller högerregeln och de andra vanliga trafikreglerna.

      Det skulle man såklart aldrig göra när det gäller motorfordonstrafiken – ge rådet att alltid stanna eftersom väjningsplikten gäller nästan alltid. Ett av skälen är det skulle innebära en dramatisk sänkning av framkomligheten, något som uppenbarligen inte är lika prioriterat för cyklister.

      Ska jag vara ärlig funderar jag på om den där formuleringen inte kommit till för att även myndigheterna tycker lagen är svår att begripa. Och då blir det liksom lättare att bara säga ”Ähh, stanna alltid så är du säker”. Då blir också broschyren mycket kortare.

      Såvitt vi kan bedöma har vi ungefär lika mycket väjningsplikter oavsett om vi kommer på cykel eller i bil när man cyklar i Stockholms city.

  • felix reychman

    fy helvete va ambitiöst!
    Och engagerat
    Och sakligt och prydligt.

    HEJA!!!!!!!!!!!!!

  • Pär N.

    Mycket bra text, som vanligt — tack för det.

    Intressant att den gamla Göteborgsbroschyren lever kvar i Lerums kommun. I Göteborgs kommun har man åtminstone haft vett att ta bort den från sin webbplats.

    Min favorit bland ”goda råd till dig som cyklar”:

    ”Gångtrafikanter: utrusta er med reflexer så att ni syns under mörker. Glöm inte barnvagnen så att även den syns.”

  • L

    Vid korsningen vid Djurgårdsbron är det extra komplicerat. Även om det är skyltat att trafik till och från Djurgårdsbron ska lämna företrade så gäller inte det för spårvagnar. De skall lämnas fri väg. Gäller också vid obevakade övergångsställen.

    • Yes, spårvagnar har man alltid väjningsplikt för. Kommer ihåg att när linjen öppnade upp till Sergels Torg så hade de skrivit det i vägen vid alla övergångsställen.

  • Styret

    Mycket bra text, som vanligt från cyklistbloggen. Jag läste om ultimata guiden… nu ( läste den 2015 senast) och får erkänna att jag glömt en hel del sen förra läsningen. För snåriga regler! Ett tips för guiden för att hjälpa nya läsare: lägg in en första kort definition plus bild på cykelbana, cykelpassage och cykelöverfart överst i guiden. För de termerna är så viktiga i texten.