Tio sekunder grönt och nittio rött räcker för cyklister

| 20 kommentarer

De har byggt om längs ”Arenaleden”, alltså pendlingsstråket på Götgatan. Nej, vi pratar inte om den fantastiska södra delen, utan den betydligt sämre norra. Den vid Medborgarplatsen. Och med ombyggnaden kom nya trafikljusintervaller. Och jag fastnar precis hela tiden.

(Maximera videon om det är otydligt. Men varning, den är lika kul att kolla på som på torkande färg.)

Jag hinner inte ens fram mellan de två tätt placerade trafikljusen innan det blir rött igen. Varenda dag. Och vi blir alltid en rejäl klunga, även så här på vintern. Det känns jättekort. Men så kan det ju vara med grönt ljus. Jag blev tvungen att klocka in den. Hur långa är intervallerna?

Kort grönt.

Tio sekunder. Så lång tid får man som cyklist grönt när man kommer norrifrån på ”Arenaleden” – det huvudsakliga pendlingsstråket i nord-sydlig riktning till söderort. Rött är det istället… en och en halv minut. Eller hela nittio sekunder.

pendlingsstråk

Alltså, grönt tio sekunder, rött nittio.

Här kan det vara värt att citera ur Stockholms cykelplan – och vad den säger om pendlingsstråk. Som den här vägen alltså är.

screen-shot-12-05-16-at-08-47-pm

Det finns en hel del åtgärder som kan genomföras i korsningar för att framkomligheten på cykelvägnätet ska förbättras. Åtgärderna avser bl.a. trafiksignaler som ger cykel högre prioritet (…)

Principerna för prioritering vid trafiksignaler ska spegla Framkomlighetsstrategins mål om att prioritera de transportslag som är kapacitetsstarka, det vill säga kollektivtrafik, gång och cykel.

Felinställd?

Jag tänkte att det här bara var felinställd – det handlar ju alltså inte om en liten byväg, utan om cyklisternas motsvarighet till Söderleden. Så jag ställde frågan till kommunen. Och fick svaret:

Tack för din synpunkt.

Den gröna vågen för cyklister söderut börjar efter Folkungagatan. I korsningen Götgatan/Folkungatan är det många trafikströmmar och bussarna har prioritet. Därför blir det en längre väntetid här innan det flyter på söderut.

Det är alltså för att bussarna ska komma fram. Och det ska man ju respektera. Stockholm har prioriterat bussar och kollektivtrafik, därefter cyklar när det gäller fordonstrafiken och då får man vara beredd på att vänta.

Men.

När man kommer från andra hållet på samma väg – alltså söderifrån – ser grönt/rött-perioden annorlunda ut. Rejält annorlunda ut. Där är det plötsligt grönt i en halv minut, rött i en minut. Här flyter trafiken på utan problem. Det känns plötsligt helt normalt.

Frågan är varför. Det går inga bussar här. Bara cyklar… och bilar. Däremot korsar den här filen precis lika mycket busstrafiken (ni ser korsande busstrafik i videon nedan). Så rimligtvis hade man även här haft tio sekunder grönt, nittio rött om det var bussarna som skulle få prio.

Jag frågar alltså kommunen igen – varför bara tio sekunder från ena hållet och trettio från andra, i samma korsning? Idag fick vi svar. Och nu är det inte längre bussprioritet som är skälet.

screen-shot-12-05-16-at-08-33-pm

Norrut kommer cyklisterna mer utspritt än söderut och då behöver de ha längre tid på sig för att hinna igenom korsningen.
Söderut samlas alla cyklister upp vid signalen och bedömningen är att alla cyklister hinner igenom på betydligt kortare tid. De andra strömmarna bedöms behöva mer tid och då har vi gjort den här avvägningen.

Cyklister som kör norrut behöver alltså längre tid på sig. Eftersom de inte samlas ihop i klump, eftersom de får längre grönt. De behöver alltså längre grönt för att de inte har fått längre rött och blivit ihopklumpade.

Cyklister som kör söderut däremot behöver inte längre grönt än tio sekunder. Eftersom de har så otroligt mycket längre rött och därmed klumpas ihop och passerar effektivare.

Är ni med?

Här kan ju jag tycka att om det alltså är ett problem att cyklister kör ”utspritt”, och att det går att lösa genom att ge dem kortare grönt, så hade lösningen varit att ge dem kortare grönt i bägge riktningar. Då hade ju alla hunnit igenom ”på betydligt kortare tid”. Det känns som att det egentligen inte är här skon klämmer.

Nu kan jag vara trött cynisk cyklist. Och snälla rätta mig om jag har fel, och jag vill gärna ha fel, men enda skillnaden som jag kan se är att i ena riktningen kommer det bara cyklister. I den andra kommer det bilister också.

De ”andra strömmarna” som bedöms behöva mer tid är biltrafiken. Och då får det räcka med tio sekunder (var en och halfte minut) för pendlingscyklister. Åtminstone om de inte cyklar med bilarna.

Prioritering som sagt.

 

Läs också:

Vi måste sluta prata om säkerhet (del 1)

Vi måste börja prata om framkomlighet (del 2)

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Leave a Reply

20 Kommentarer på "Tio sekunder grönt och nittio rött räcker för cyklister"

Avisera mig när
avatar
Robert Andersson
Gäst

På väg norrut så är väl en fordonsignal. Att ha en kort grön tid skulle nog inte fungera, då många skulle bli otåliga och köra när det är rött.

Jag passerar dagligen en signal med kort grön tid. Det kommer dagligen minst en eller två bilar när man är inne i korsningen, som kör mot rött.

Men söderut så är det väl endast cykel signal. Då går det bra med korta gröntider, teoretiskt så kan flera cykla bredvid varandra och komma iväg. Men det förutsätter ju att man har planerat var cyklarna kommer ifrån och anpassat med tidigare signaler på vägen.

Cyklar gör man även sakta, så bromssträckan är obefintlig, därför betyder gult på cykel signal, stanna omedelbart, man hinner inte förbli hela korsningen innan korsande trafik kommer. Medans gult på ”bilsignalen” mer betyder att stanna om du kan, men du hinner annars åka över hela korsningen innan annan trafik kommer.

Lasse
Gäst

Många bilister ser tyvärr gul signal som en uppmaning att stå på för att slippa stanna vid rött. Det bästa vore om man tog bort den korta perioden med rött från alla håll. d.v.s. när det gröna går över till enbart gult i en riktning borde det röda gå över till rött + gult för korsande trafik. När det gula blir rött så borde korsande trafik få grönt exakt samtidigt. Det skulle minska antalet klara gul-körningar och förmodligen öka korsningarnas kapacitet.

I den aktuella korsningen har man nog nu som högsta prioritet att få fram alla bussarna. De är många nu när Katarinavägen är avstängd. Att det gynnar bilisterna är nog närmast en bieffekt. Men om det förklarar varför man får kortare grönt för cyklister i ena riktningen än i den andra har jag inte försökt räkna ut.

calgot
Gäst

Det är ju dessutom så att det är helt omöjligt att hinna fram till grönljuset vid folkkungagatan om man inväntar grönt vid götgatsbacken (där trafikljuset också känns onödigt långt). Det slår om precis när man kommer fram och då har man alltid 90s väntetid…

Det känns ibland som att flödena inte är optimerade alls, det ska väntas på gående och svängande och korsande trafik samtidigt som det i de allra flesta fall inte kommer någon sådan alls. Men det är väl karaktärsdanande att stå och frysa vid ett rödljus som inte fyller någon funktion alls.

Tex vid Götgatsbacken blir det ju grönt för gående söderut samtidigt som det är rött för cyklister i bilfilen – eftersom bilarna ju ska svänga höger passar man på att låta det vara grönt för de (ytterst få) som korsar Götgatsbacken också. Kanske en egen signal för cyklar vore på sin plats där (och det är ju en liknande situation vid Folkungagatan med, där gående söderut har grönt mycket tidigare än cyklister söderut).

Peter Holmberg
Gäst

Det bör väl räcka med 10s grönt för bussarna?

Olof E
Gäst

Det primära syftet med ett trafikljuset i fyrvägskorsningen är att öka genomströmningen för bilar, att öka korsningens kapacitet att hantera motortrafik. Skulle trafikljuset tas bort skulle korsningsstopp lätt uppstå och kapaciteten skulle sjunka. Jag tror att staden tänker att eftersom det inte finns någon grön våg norr om korsningen så är redan cyklisterna grupperade i klungor från tidigare signaler. När den klungan kommer fram till korsningen så hinner hela klungan med 10 s gröntid. En längre gröntid skulle inte öka flödet av cyklister genom korsningen. Så blir det om man ser korsningens kapacitet som det högsta målet, vilket är ett ”biltänk”. Att cyklisternas väntetid blir längre är underordnat. Därför tyckte jag att intervjun med trafikingenjören av Bicycledutch var så intressant, där målet var att minimera väntetiden för varje användare – inte att maximera korsningens kapacitet. https://bicycledutch.wordpress.com/2016/06/21/traffic-lights-in-s-hertogenbosch-an-interview/

felix reychman
Gäst

Igår, söderut, vid halv fem-snåret, tröttnade HELA klungan, som utgick ifrån att trafikljuset var trasigt. Efter samtal (sådant hanns med!), bestämde vi oss demokratiskt för att skita rödljuset som ändå inte släppte fram oss.

Så har trafikkontoret demoraliserat cyklisterna.

Om man skapar trafiklösningar som inte fungerar, kommer de härdade cyklisterna att i vanlig ordning lösa sitt problem.

Och då är jag killen som av princip aldrig kör mot rött.

Den konspiratoriskt lagde skulle hävda att trafikkontoret försöker skapa en situation där cyklisterna ska bryta mot lagen för att sedan tryggt kunna säga att de där kriminella djävla huliganerna behöver vi inte lägga en krona på förrän de lär sig respektera reglerna! Tur vi inte är sådana…

Argumenten i svaren var bland det dummaste jag läst, och det säger inte lite i den här debatten.

Joakim von Scheele
Gäst

Alltså, det där argumentet, att cyklisterna kommer i klump, eftersom de får stå och vänta länge vid rödljuset, och att det är därför man kan låta dem stå länge och vänta vid rödljuset – det är värdigt ett nobelpris i litteratur. Kunde de inte bara ha besvarat frågan med ”The answer is blowing in the wind”?

non
Gäst

Handlar det inte om att de vill ge bilisterna som kommer från tunneln grönt. De är väldigt nojiga med köer i tunnlar eftersom bilisterna släpper ut så mycket farliga avgaser som ingen cyklist kan rena genom sina lungor.

Ms_Xx
Gäst

Se möjligheterna :-(…

wpDiscuz