Välkomna vintercyklister!

| 10 kommentarer

Nu kommer snart snön på allvar och de sista halvårs-cyklisterna börjar troppa av. Kvar är alla de som cyklar året om – och de blir fler för varje år. Förra vintern sa Klas Elm från Svensk Cykling att:

– Nästan en femtedel av svenskarna vintercyklar numera, och det har fött en större medvetenhet hos cyklisterna, säger Klas Elm, ordförande i branschorganisationen Svensk Cykling.

och igår hamnade jag för första gången någonsin i december i kö uppe vid Slussen. Det är fantastiskt skönt att cykla på vintern. Det är gott om utrymme. Man slipper trängas bland snorigt och hostande folk med tjocka blöta vinterkläder i tunnelbana och på bussar. Man får frisk luft och har chansen att se fina soluppgångar. Och i år kan också Stockholms cyklister glädja sig åt att ännu fler cykelstråk snöröjs av sopsaltaren.

2012-02-01 09.15.43

Vintercykling. Because your’re worth it.

Varje vinter är det alltså fler höstcyklister som fortsätter och då kan det vara läge för lite vintertips för den ovane snötrotsaren. Det är inte svårt, bara man följer några få enkla tumregler. Här är alltså Cyklistbloggens tips till alla vintercyklister!

1. Kläder! Det är lätt. Om du i vanliga fall åker kommunalt så kommer du förmodligen behöva lite mindre antal kläder, inte mer. Man blir varm av att cykla. Jag har vintercyklat sedan 2004 och jag brukar sikta på att det ska vara lite småhuttrigt när jag kliver upp på cykeln. Då blir det lagom varmt när jag är på väg.

+ ingen trängsel i ställen och du kan använda snö som ställ.

+ ingen trängsel i ställen och du kan använda snö som ställ.

2. Dubbdäck på när is och snö kommer. De är grymma för att skapa stabilitet och ge grepp. Det enklaste sättet att fixa är att gå till en cykelverkstad och säga ”Här är min cykel, kan ni fixa på dubbdäck?”. Det kostar några hundralappar per däck och några hundralappar för montering. Läs mer: Cykla med dubbdäck eller inte.

3. Reflexer och lysen på. En självklarhet, så på med dem bara. Många frågar sig, ska man ha reflexväst? Det här är något vi cyklister gillar att träta om, men nej, man måste inte ha reflexväst. Man ska ha ordentlig lampa fram och bak och reflexer i hjulen, fram och bak. That’s it och det räcker. Sen om man vill utrusta sig med extraattiraljer så är det inte förbjudet, det kan till och med vara kul. Men frivilligt alltså. Kanske kan jag rekommendera Nike Vapor Flash Jacket, helt gjord i reflextyg? Bonus: Du ser ut som ett spöke! (minus: Den är förmodligen rätt kall på vintern)

4. Håll avstånden! Man brukar säga att isig vägbana förlänger bromssträckan. Det är sant för bilar, men vi cyklister har inte den lyxen. För oss innebär is istället att vi plötsligt glider fram på asfalten med blåslagna knän, axlar och lika blåslagen värdighet. Det är dessutom inte alltid lätt i mörkret att avgöra när en annan cyklist håller på att stanna. Det är aldrig roligt för självkänslan eller samspelet att bränna rätt in i någons bakstänkskärm.

Så, ligger du för nära en cyklist som plötsligt bromsar så kommer du inte kunna tvärnita som på torr vägbana. Eller om någon plötsligt kliver ut i cykelbanan.

5. Sänk farten. Det hänger ihop med att det inte är lika lätt att bromsa som när asfalten är ren, men det är också så att vägen blir ojämn av snö och is. I Stockholm har ju cykelbanorna en förmåga att vara fulla av hinder och inte sällan gå extra nära vägskyltar och Herr Gåman-stolpar. Får man då sladd är det bra att få det i lägre hastighet än vanligt. Håll särskilt utkik efter plötsliga väderväxlingar. Om det snöar ymnigt och ligger runt nollgradigt är risken stor att halvsmält snö fryser till is under natten. Då kan det bildas is-spår som är oerhört svåra att cykla över. Det här brukar vara särskilt vanligt när bilparkering ligger innanför cykelfält. Då bildar bilarna decimeterstora spår som går diagonalt över cykelfältet.

2012-12-12 13.07.06 copy

Tänk också på att vägmarkeringar gjorda i gummimassa, till exempel heldragna linjer eller cykelfältsmarkeringar, kan bli glashala med lite snö på.

6. Fundera ut alternativa färdvägar. Det varierar oerhört hur vägarna snöröjs och ofta kan det finnas mer farbara vägar i närheten. I Stockholm brukar jag till exempel undvika Skeppsbron södergående, där det är cykelfält som gärna försvinner i tjock snömodd, och istället cykla över Munkbroleden. Det blir någon minut längre färdväg, men betydligt tryggare.

2014-03-19 19.11.13

Har ni fler tips? Skriv i kommentarsfälten!

Och i morgon kommer Cyklistbloggens tips till bilister: Så samspelar vi i trafiken!

christian@gillinger.se'

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

  • Pingback: Snart är det snö och mörkt – sex tips till våra medtrafikanter | Cyklistbloggen()

  • Frej

    Superbra guide! Svårare än så behöver det inte vara att cykla på vintern.

    Ett skönt sadelskydd som skyddar mot kylan är också att rekommendera. Jag har ett i fårskinn som jag är väldigt nöjd med. Kan vara lite svåra att hitta. Jag köpte mitt från http://medvarsamhand.se/f-rskinn.html

    • Oh, jag hade ett sådant som jag köpt på Gotland, men har tappat bort. Kanske dags att köpa ett via webben.

  • Jocke von Scheele

    Håller med tidigare inlägg om att tjocka vantar är ett måste – händerna blir man _inte_ varm om. Däremot har jag upptäckt att cykelkorg är nästan oumbärligt för att enkelt kunna lägga ifrån sig jacka, mössa och annat som blir för varmt efter ett tag.
    En sak man bör vänja sig av med är att försöka ligga längst till höger, i snömodden, när det är dåligt snöröjt. Om cykelbana/-fält/vägren är täckta av snö och modd så använd höger hjulspår; ligger du i modden är det stor risk att du halkar omkull och glider ut i körbanan. Det är lätt att oroa sig över ilskna bilister som kör om nära och vårdslöst, men min erfarenhet är att de allra flesta bilister har förståelse och visar hänsyn. Kommer det ett kötthuvud som ligger för nära och gör ansats att köra om för tajt, så ge tecken för vänstersväng; det brukar få honom (det är nästan alltid en han) att sansa sig.

  • Tor Sandqvist

    Vad gäller klädsel är min erfarenhet att man behöver mer än man kunde tro på händerna, och ännu mer på fötterna. Tjocka sockor, vinterkängor och vind-och-vattentäta skoöverdrag är fullt rimligt redan vid nollstrecket. Men för resten av kroppen, som du säger, inte mer än i lokaltrafiken.

    Det är också väldigt bra att ha en temperaturmässigt flexibel jacka, till exempel med blixtlås som kan öppnas vid armhålorna. Olika delar av cykelturen kan bli olika varma p.g.a. backar, vindförhållanden, rödljus etc.

    • Frej

      Har du tips på bra skoöverdrag som passar vanliga skor?

      • Tor Sandqvist

        Jag använder ett par sådana här: http://www.gripgrab.com/product/dryfoot. Nyligen inköpta i Team Sportia-butiken en trappa ned i PUB-varuhuset; inga klagomål hittills. Undertill finns ingen sula, utan bara några band för att hålla dem på plats, så det är nog inget för långpromenader man vill att de ska hålla länge.

        Angående storleksguiden: om de ska användas till vinterkängor bör man gå upp ett steg för att alls kunna få på dem. Jag har t.ex. skostorlek 40, men använder överdrag av den storlek som rekommenderas för skostorlek 42-43.

        • Tor Sandqvist

          De har också en varmare variant, som kanske är lämpligare om man vill cykla i samma skor som man går omkring i på jobbet: http://www.gripgrab.com/product/arctic. Dessa har jag dock inte provat.

      • Jag har precis hittat de här som jag ska försöka gå och kolla på: http://www.rodastjarnan.com/faltuniformer/faltuniformer/damasker-trelagers-grona-20523

    • Richard

      Jag lägger till vindtät mössa (skidmössa fungerar bättre än Hipstermössor som kan bäras inomhus). Man ska kunna skydda öronen också så sotarmössor går bort.

      De som använder hjälm bör köpa en tunnare hjälmmössa utan sömmar – annars trycks hjälmen upp. Förutom att det ser megatöntigt ut riskerar man att slå både i pannan och nacken när hjälmen inte sitter korrekt.