Nollvisionen – och varför den är viktig att känna till för cyklister

| 56 kommentarer

Så här skriver Transportstyrelsen om Nollvisionen:

Riksdagen fattade 1997 beslut om nollvisionen, det vill säga visionen om ett framtida vägtransportsystem som inte hotar människors liv och hälsa. Beslutet har inneburit en radikal förändring av synsätt, ansvar och säkerhetsfilosofi. Nollvisionen sätter personskadorna i fokus men accepterar att olyckor sker.

Nollvisionen är viktig att känna till eftersom den visat sig vara en effektiv metod att minska antalet döda och svårt skadade i trafiken. Men den är också extra viktig att känna till för cyklister, eftersom den används som ett argument mot cyklisters framkomlighet. Vilket riskerar få folk att i mindre grad välja cykling framför till exempel bilkörande.

nollvisionen_toppbild_550x200

Projektet med Nollvisionen föddes 1995 på trafiksäkerhetskonferensen Tylösandsseminariet. Upphovsperson var Claes Tingvall som ska ha sagt att ”Vi kan inte acceptera att någon enda dör i trafiken”:

Claes Tingvall svarade att gensvaret till en början var ganska negativt:

– På första raden i Tylösand satt Vägverkets direktörer. Tanken på Nollvisionen gick på tvärs med den tidens sätt att uttrycka sig. Inget fick sticka ut. Men för mig var det viktigt att göra den markeringen. Jag var tvungen att tala om det som jag tror på, trots att jag visste att mitt jobb var i fara.

”Ingen ska behöva dö”

Målsättningen med Nollvisionen är oerhört enkel: Ingen ska behöva dö i trafiken.

Och konceptet har visat sig så framgångsrikt att det spridit sig världen över.

Nollvisionen utgår från att människor inte är ofelbara. Vi gör misstag. Från Trafikverkets sida om Nollvisionen:

”allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste vägtransportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag och att trafikolyckor därför inte kan undvikas helt. Den perfekta människan finns inte.”

”Människor gör misstag”. ”Den perfekta människan finns inte”. Grundprincipen är  enligt Vision Zero Initiative att:

Det handlar alltså om att bygga ett vägsystem där det är svårt för människor att begå misstag som leder till död eller allvarlig skada.

Det här är viktigt för cyklister. Varför?

Därför att cyklisters vardag i praktiken inte omfattas av Nollvisionen.

Tillämpa principen på trafikomläggningen vid Slussen; In every situation a person might fail, the road system should not:

Donken och Slussen2

Det var alltså här cyklisterna efter en nerförsbacke möttes av en liten brandgul affisch som upplyste dem om att de med någon meter på sig skulle svänga tvärt vänster ut i den tungt trafikerade vägbanan där hastigheten var satt till 50 km/h.

(Läs också: ”Känt hamburgerhak tackar cyklister och Stockholm försöker få dem ihjälkörda)

Eller på cykelfältet på Vasagatan:

Vasagatan

Där cyklisterna förväntas följa cykelfältet när det plötsligt byter plats i vägbanan – och där bilisterna förväntas förstå att de har väjningsplikt eftersom de utan att röra på ratten korsar en körfil.

(Läs mer: Sveriges farligaste cykelfält)

Eller staketet på Stadsgårdsleden:

Stadsgårdsleden

som plötsligt helt blockerar ena körbanan.

Eller för all del den här stolpen, som får stå som representant för alla de bilder på stolpar vi publicerat genom åren:

2014-10-13 Kanalvägen Stolpe

Men den här stolpen försvann efter påtryckningar Är fortfarande kvar.

(Läs mer: Varför blir det alltid fel?)

Ni förstår säkert. Det finns hur många exempel som helst på cykelvägar som är byggda på ett sätt som är i direkt strid med Nollvisionen.

Vill man vara elak kan man säga att Stockholms cykelvägar byggs efter en anti-nollvisionsprincip: Det gäller att göra det lättare att begå misstag. Det krävs stor kompetens hos Stockholms cyklister.

(Läs också: SvD.se ”Det krävs mycket av cyklister”)

Cykelinfrastrukturen omfattas helt enkelt inte av Nollvisionen. Det är kanske inte så konstigt när man tittar på vilka som ligger bakom Tylösandskonferensen, platsen där Nollvisionen alltså föddes 1995:

Screen Shot 11-22-14 at 01.47 PM

Inte många cyklistrepresentanter med där. Desto fler motororganisationer.

Läser man Trafikverkets broschyr ”Säker trafik – Nollvisionen på väg” så är det enda som nämns om cykel, hjälmlagen från 2005.

Men det finns inget i Nollvisionen som utesluter att den ska gälla cykelvägarna också.

Screen Shot 11-23-14 at 09.19 PM

Tylösandsseminariet 2013

Fler skadar sig på cykel

2013 började man skriva om att fler cyklister skadas allvarligt i trafiken än man tidigare trott. Tre undersökningar, VTI:s, MSB:s och Trafikverkets, visar att skälen går att hitta i dåligt utformade och underhållna cykelvägar.

Och det är här det börjar bli riktigt intressant.

Nollvisionen sätter stort fokus på infrastrukturen: På säkra vägar utformade så att det är svårt att begå misstag och att när misstag ändå sker så ska det inte straffas med döden eller allvarliga personskador.

Sedan visionen infördes 1997 har man bland annat arbetat med att bygga om till 2+1 vägar, infört mötesseparering, vajerräcken, byggt om farliga korsningar till cirkulationsplatser och så vidare. Alla insatser för att göra det svårare som bilist att begå dödliga misstag i trafiken.

(Läs också: Trafikverket: Vi är inte emot att bygga cykelvägar)

Det är tack vare Nollvisionen som pengar läggs på ”Dödens vägar” och det här är något som är oerhört populärt bland motororganisationerna. Så här kan det till exempel se ut på Motormannen.se:

Screen Shot 11-20-14 at 04.10 PM

Screen Shot 11-20-14 at 04.12 PM

Screen Shot 11-20-14 at 04.12 PM 001

Men det kostar pengar. Otroligt mycket pengar.

SVT om Trafikverket

Vägbyggen för 522 miljarder. Källa SVT.se

Screen Shot 04-14-14 at 10.35 AM

Screen Shot 11-20-14 at 04.21 PM

Källa: Motormännen

Men det är det såklart värt när det handlar om människoliv. Eller hur?

Grejen är att när man pratar om cykelvägar så hör sällan något om dödens vägar. Tvärtom.

Som när Erling Andersson, som är trafikpolischef i Skåne, pratar i radio:

Singelolyckor på cykel ökar.
– Det beror på att folk inte gör som de ska, säger trafikpolischefen i Skåne, Erling Andersson

Inte sällan utgår man från egna anekdoter. Som när Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström fick för sig att ta upp cykelolyckor under den slagkraftiga rubriken:

Screen Shot 11-23-14 at 07.51 PM

– Tyvärr är jag inte förvånad över den statistiken. Cyklister är ofta än fara för sig själva och inte minst för fotgängare. När jag till exempel vandrar på Drottninggatan i Gävle får jag ständigt se upp för cyklister som i hög fart åker slalom mellan fotgängarna. När jag kör bil kan när som helst en cyklist, i regel svartklädd och utan fungerande lysen i höstmörkret, svänga in framför bilen när jag minst anar det.

Eller som tidningen Motor, som drivs av branschorganisationen Motormännen som skriver:

Andelen cyklister som dödas eller skadas svårt är nu större än motsvarande andel som färdas i bil.
Ursäkta, men orsaken är att många cyklister kör som idioter!
Inte alla, men…
”Det finns en klick som bryter mot nästan alla trafikregler de kan bryta mot”

På samma sida faktiskt, som de också skriver:

"Sluta snåla"

”Sluta snåla”

Och det här blixtbelyser den dubbla standard som råder. När det gäller motortrafiken så har Nollvisionen under snart två decennier trummat in att det är viktigt att lägga pengar (”sluta snåla”) på infrastruktur eftersom dåliga vägar dödar. Men när det kommer till cykeltrafiken sätts fokus istället på cyklisterna. Visst, det är bra med fina vägar, men så länge cyklisterna kör som tokar får de skylla sig själva. Det är deras eget fel.

Precis den inställningen kan jag tänka mig att Claes Tingvall förväntade sig när han ställde sig upp i talarstolen i Tylösand 1995. Och hade den inställningen fått råda i motortrafiken hade Nollvisionen inte införts och skadeläget bland bilister hade förmodligen sett helt annorlunda ut nu.

Och det här ser vi mer och och mer  av och kommer att se ännu mer av allteftersom cyklingen ökar: att olyckorna skylls på cyklisterna själva. Och om det får fäste, då kan vi glömma att samma ansträngningar kommer att göras för att säkra cyklisternas vägar som gjorts för motortrafiken.

Och där finns en stor utmaning för våra cykelorganisationer. Att arbeta hårt för en Nollvision som omfattar också cyklisternas vägar.

Läs fortsättningen i morgon: Så används Nollvisionen mot cyklisters framkomlighet.

Se också:

Vision Zero Initiative (4 min):

Dela!Share on Facebook556Tweet about this on TwitterShare on Google+2Email this to someone
christian@gillinger.se'

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

  • Pingback: Trafikverket fortsätter att bygga bort möjligheten att cykla | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Cyklister attityd största trafikproblemet visar ny undersökning | Cyklistbloggen()

  • Pingback: NTF svarar Cyklistbloggen | Cyklistbloggen()

  • Pingback: … silar NTF mygg och sväljer kameler | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Den ultimata guiden till väjningsplikt har blivit lite mer ultimat | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Solna drar fil tvärs över vägen | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Varför cyklar cyklisterna på vägen istället för cykelbanan? | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Cyklistbloggen()

  • Pingback: ”Risken att dödas eller skadas svårt i en cykelolycka ska minska med 50 procent till 2020” | Cyklistbloggen()

  • Pingback: ”Under våren kommer vi göra en drive mot cykelmaffian” | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Claes Tingvall: Sänk hastigheten för cyklisternas skull | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Flest olyckor när folk kör farligt | Cyklistbloggen()

  • Pingback: Exploateringskontoret svarar om Kanalvägen | Cyklistbloggen()

  • Pingback: MSB håller med Cyklistbloggen | Cyklistbloggen()

  • Pingback: »Den lilla människan är nästan aldrig cyklist« | Cyklistbloggen()

  • Joel Efternamn

    Jag gillar den här något oerhört! Den belyser så väl problemen man möter i cykeltrafiken, både med galghumor och mer allvarligt. Måste börja tipsa fler av våra politiker att läsa den.

  • Jesper

    Ni har glömt det viktigaste och mest betydelsesfulla av alla ord som för tiden kan beskriva cykelplanen, cykelpolitiken och politikernas positiva uttalen om cykeltrafik.
    Ordet är ”LÖGN”!
    När man som jag inte är växt upp i Sverige och inte van vid massor av vilseledande propaganda och lögnar, är det roligt att se och höra hur mycket svenska politiker kommer undan med.
    Mitt bästa råd till alla är att när Ni ser eller hör en lögn framöver, avslöja den direkt, speciellt när det är en politiker som ljugar. Om inte kommer det bara fortsätta som nu och de skapade alternativa verkligheter får dominera och verkligheten ute i samhället ignoreras.
    Men en sanning kommer stå kvar länge framöver, kanske för alltid tror jag.
    Stockholm kommer aldrig få chansen att bli cykelstad.
    Det finns exakt noll politiker som har visat intresse eller gett uttryck för att börja det politiska arbete mot nödvändiga lagändringer för hela landet, så det blir stop för byggandet av livsfarliga trafiklösninger, och tidsbegränsat borttagning av de existerande livsfarliga trafiklösninger.

    Tänk noga efter själv, det krävs inte mycket research för att upptäcka att mycket cykelpolitik, speciellt i Stockholm, är en ren hån mot mänsklig intelligens.

    Ett bra exempel finns i fantasin och äventyret om Arenaleden:
    http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/index.htm?date=2013-09-01

    Vilken jävla bluff och misär. Och det ska föreställa en ny standard för en framtida cykelstad i ”världsklass”.
    Förlåt, ordet världklass hör nog inte hemma någonstans i svensk politik.
    http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/varldskass-inte-varldsklass.htm

    Syna alla bluffer och lögnar. Och skriv till alla journalister som inte fattar hur verkligheten funkar, när de tillåter ensidig vilseledande propaganda, för propaganda och censur är fortfarande väldigt effektivt i media.
    Mvh Jesper

  • Pingback: När Nollvisionen används som argument mot cyklisters framkomlighet (del 2) | Cyklistbloggen()

  • Pingback: När Nollvisionen blir ett hinder för fler cyklister (del 1) | Cyklistbloggen()

  • Arvid

    Jag håller inte med. Nollvisionen hänger som ett moln över cyklisterna överallt. Jag menar förstås hjälmpropagandan. Om cyklisterna bär hjälm så kommer de allvarliga olyckorna inte bli lika allvarliga. Färre kommer dö. Där stannar insatserna oftast för cyklisternas säkerhet. Nollvisionen handlar om att få alla att cykla med hjälm så att man kan slippa höra tjatet om bättre infrastruktur, regler och annat som gör det säkrare för cyklister. Annars var det ett bra inlägg!

    • Richard

      Nja – jag tycker det är skillnad på nolltolerans och nollvision.

      Nolltolerans skapar hårda lagar (hjälmtvång) och sedan uppböljning (böter på alla utan hjälm). Nolltolerans = ingen får göra fel (alltså bryta mot lagen)

      Nollvision utgår från att folk gör fel (pga dåligt väder, stress, misstag etc.) och trafiklandskapet ska byggas efter detta för att förhindra eller lindra skador.

      Fakta: bilar åker i diket (halka, fortkörning, somnar, fylleri etc.) kör in i träd och dör.

      Nolltolerans: sänkt hastighet med skyltar, fler poliskontroller, hårda straff

      Nollvision: såga ner träd, inga stubbar, inga djupa diken, rakare vägar, bättre underhåll på vägarna, varningsskyltar vid kända platser där halka råder (skuggiga platser).

      Nollvision för bilister är att slippa hinder (träd) som de kan köra in i om de kör av vägen. Nog är det rätt rimligt att anse att nollvision för cyklister är att slippa hinder (stolpar, betongsuggor) i våra körfält?

      Ropen skalla – nollvision åt alla! (även cyklister alltså!)

      • Arvid

        Nollvisionen handlar om att olyckor kan accepteras, men ingen skall behöva dö. Alla insatser du räknar upp som gjorts för bilisterna – sänkt hastighet, mitträcken, raka vägar, hårda kontroller – har nollvisionen i som grund.

        Jag hävdar dock fortfarande att nollvisionen för cyklister stannar vid cykelhjälmar. Mycket har hänt på senaste tiden och jag tror på en förändring till det bättre, men jag upplever det som att man tar ”olyckor kan accepteras” till att betyda att man totalt struntar i olyckorna som drabbar cyklister. De kan ju accepteras enligt nollvisionen. Istället lägger man allt fokus på cykelhjälmar eftersom det sänker risken att en allvarlig olycka har dödlig utgång. Sen gömmer man sig bakom hjälmdiskussionen eftersom det ju är de dödliga olyckorna som skall bekämpas. Jag kan mycket väl tänka mig att detta sker omedvetet.

        • Richard

          Vi pratar vi pratar förbi varandra. Jag håller med om att det är helt för jävligt att trafikverket och politiker tycks anse att cykelhjälm löser alla problem.

          Men vad jag menar är att cyklism aldrig egentligen har införlivats i Nollvisionen och jag hoppas/kräver att cyklism ska göra det (och då att man bygger bättre infra).

          Du är väl här realisten och jag den naiva (men bittra) drömmaren.

          • Anders Andersson

            Nollvisionen är heller inte bara av godo ens för motortrafikanterna.

            Förvisso har man fått ned dödstalen – men priset är högt: stora raka piskrapp som okänsligt styckar sönder landskapet och förstör allt vad natur heter, enformiga 2+1 vägar, där man måste hålla all koncentration på vajrar och omgivande bilister – så att man inte ser älgen i vägkanten, eller vildsvinet som rusar ut framför bilen. Vägar som dras långt från alla badplatser och tätorter så att bygderna dör. Istället för lokale krögaren får vi rastplatser med Statoil-korv. För att inte tala om hur man förstört möjligheten att färdas med motorcykel, moped och cykel på dessa vägar.

            F.ö. – Hur mycket av de minskade olyckorna beror på dessa vägar – och hur mycket på säkrare bilar? Hade man kanske kunnat minska olyckorna lika mycket med fartkameror och utskrotning av dåliga bilar?

            Ropa därför inte hurra till en förment nollvision för cyklister innan ni vet vad den innebär. Släta fina cykelbanor är väl bra – men inte till vilket pris som helst. Jag säljer inte min frihet för några meter slät asfalt.

            • Richard

              Nu får du sätta dig igen – jag håller med dig fullständigt.

              De få gånger jag kör bil längre sträckor försöker jag åka på de gamla mindre vägarna men det är svårt att undvika 2+1 vägar som har höjt stressen, farten och sänkt körglädjen.

              • Anders Andersson

                Andra gången! Snart läge för en öl! 😉

                • Richard

                  Hahaha! Ja, eller hur 🙂

            • Vad jag förstått av 2+1-vägarna så är de inte bara utformade för Nollvisionen. Det som är nollvision i 2+1 är bara mötessepareringen.

              Det övriga, alltså själva ”2+1”:et och dragning är antingen effekter av hur vägen byggdes eller av budget. För en av poängerna med 2+1 är, om jag förstått det rätt, att det är ett billigt sätt att bygga vägar där man kan köra hyggligt fort och kunna köra om. I stället för att bygga motorvägar

    • Men i rättvisans namn är det ju det jag skriver, eller försöker skriva iaf: Att det enda om cyklister som nämns i Trafikverkets dokument om nollvisionen är hjälmlagen.

      Men det finns inget i allt som sagts och skrivits om Nollvisionen som utesluter att man inte låter den omfatta cyklismen också. Ingenstans står det att Nollvisionen bara ska tillämpas på motortrafik. Inte vad jag kunnat hitta i varje fall.

      • Arvid

        Ja, ska jag vara helt ärlig så läste jag rubriken och gick direkt ner till kommentaren och försökte låtsas som att jag redan hade läst hela inlägget. När jag sen gick upp och läste igenom – jag tycker att ni gör en väldigt bra blogg, bara som en parentes – så såg jag att du faktiskt skrev lite i ungefär samma tankebanor som jag tog upp. Men det är svårt att erkänna och göra en pudel.

        För på många sätt känns det som att lösningen för planerarna när man påpekar brister – som tex den livsfarliga svängen på Vasagatan, eller farliga omledningar – är att fokusera på cykelhjälmen.

        Och du har självklart helt rätt i att nollvisionen – så som den fungerar för bilisterna – även bör implementeras på cyklisterna.

  • Anders Norén

    Grymt inlägg. Ser fram emot fortsättningen.

  • Tony Nordin

    Extremt bra inlägg. Dyker upp på cuzz.cazooka.se imorgon!

  • JosephTR

    Mycket bra skrivet och pedagogiskt upplagt. Så tydligt att tom en motorburen trafikant borde kunna förstå.

    Problemet som jag ser det är att vi inte har en sorts trafik men vi har byggt upp ett system som behandlar trafik som en enhet. En grov taxonomi skulle kunna se ut så här: landsvägstrafik och tätortstrafik. Tätortstrafiken kan i sin tur dela in i större leder samt smågator.

    Det första problemet för de som väljer att cykla är att den motorburna trafiken är prioriterad och satt högst upp i skalan i samtliga miljöer. Det andra problemet är att cykeln ständigt och felaktigt klumpas ihop med den gående trafiken – istället för att vara ett fordon med sina egna behov och möjligheter blir cykeln inom trafikreglementet som en anomali mellan motorfordon och gångtrafikanter, en gråzon som bara har skyldigheter och inga rättigheter.

    Det första som måste göras för en nollvision för cykel är att göra cykeln till en egen fordons-/trafikklass, skild från både motorfordon och gångtrafikanter, inom trafikförordning samt trafiklagstiftning.

    Det andra som måste göras är att inom trafikförordning samt trafiklagstiftning tydligt skilja på landsorts- och tätortstrafik. Låt motorfordon förbli prioriterade på landsväg. Men gör all trafik utan motor prioriterad i tätortstrafik.

    Först när en sådan här kulturordning är bestämd kan samhället bygga infrastruktur där gående och cyklister inte dödas eller allvarligt skadas eller hotas av tungmotortrafik, samt skapa ytor där gående och cyklister inte ständigt måste konfronteras.

  • Bob Lind

    Fast min känsla är att säkerheten överskuggar det mesta. Svängfest vid korsning med bilväg är nu standard. Tydlig konflikt med andra parametetrar som framkomlighet och att det ska vara gent. Ibland är det nästan som att bästa = säkert vore att ingen alls cyklade… Iallafall nybyggnation, befintligt har istället nästan inget säkerhetstänk. Cykelinfra känns slumpartat, att knö in nollvisionen i nåt så rudimentärt, ja jag undrar jag…

    • Nja. Det är väl ofta motortrafikens säkerhet och framkomlighet som överskuggar det mesta. Cykelvägarna har att förhålla sig till det, vilket leder till svängfester, stolpar och väntemagasin för fotgängare mitt i banorna.

  • Richard

    Cyklismen måste tas med i nollvisionen från och med nästa budgetår. Cyklister betalar också skatt.

  • Fredrik Jönsson

    Huvudanledningen till att nollvisionen fick sådant fäste som den fick var nog just att billobbyorganisationerna kunde använda den för att motivera enorma satsningar på biltrafiken, i realiteten på bekostnad av i princip alla andra trafikslag. Samma organisationer försöker nu förhindra att någon del av dessa resurser, såväl pengar som tid och utrymme mm, råkar glida iväg till något annat så att de även framledes ska gå till deras medlemmars fromma.

  • Instämmer till fullo. Bra skrivet!

  • Arne B

    Mycket bra skrivet, Christian!